Jag tycker att det är kul med dialekter. Så länge jag förstår vad folk säger förstås. Som barn tillbringade jag ett år  några sommarveckor hos bekanta/släktingar till mina morföräldrar i en jämtländsk by som heter Måläng. Centralorten (obetydligt större än Måläng) heter Fåker och det var även postadressen.

De drev ett sånt där gammaldags familjejordbruk med typ 10-12 kor, ett gäng får, några grisar samt höns förstås. Frun i huset hette Stina och var i mina ögon en gammal tant. En snäll sådan dock och förstående då hon märkte att jag inte alltid förstod vad de sa. Men jag lärde mig. Till exempel vad det betydde att elementet var "glytt" (varmt) och att "Jamtstoch" betydde flicka från Jämtland.

Idag, på parkeringen utanför Willys kom jag åter i kontakt med en person som pratade genuin gammaldags dialekt.

Varifrån vet jag inte säkert men jag gissar att den äldre man jag pratar om kanske kom ifrån någon by i Ånegrmanlands inland. För det påminde inte så lite om det tungomål som talades i min pappas andra frus hemtrakter. Hon kom från en by som heter Flärke i Moliden utanför Örnsköldsvik. 

Hur som helst var det så att det kom en bil och svängde in på en parkeringsruta nära min precis då jag steg ur bilen för att gå in och handla några småsaker. I bilen satt två unga tjejer med, gissar jag, ganska nya körkort och de råkade stöta emot kofångaren på bilen framför då de parkerade. Ur den bilen kom då farande en herre i 75-årstrakten som skyndade sig att inspektera bakänden på sin ganska skrabbiga Volvo 740 från 80- eller 90-talet.

Den unga dam som råkat stöta emot klev också ur och undrade med orolig röst hur det hade gått. Då säger mannen...

-Men gosse kär, flicka lilla, hur klåen kör du? Har du rakt fått körkorte´ lamä flingpaketa?

(Nämnas skall att ordet "kär" ska uttalas med hårt k, inget tje-ljud, alltså)

Tjejen såg nästan panikslagen ut men då brast mannen i skratt och ville lugna henne.

"-Hä ä rakt ingan fara, je kör ju rena rama stridsvagna, ja! Å je tro´nt hä vörte någe på bil´n din heller. Ta ne lugnt och se int´ sä rädder ut! Je ä´nt sa fäli´ sôm je låt!"

Om jag ska översätta för rikssvenskar så frågar han först om hon fått sitt körkort i ett paket med frukostflingor och sedan vill han lugna henne med att hans gamla Volvo tål en smäll eller två och att han inte är så farlig.

Jag kunde inte låta bli att dra på munnen lite men mer än så hörde jag inte av deras konversation. Men det väckte en tanke hos mig som jag tänkt många gånger förr. Att de håller på att försvinna för gott, de där små skillnaderna i hur vi pratar beroende på var vi bor.

I min barndom behövde man inte åka särskilt långt utanför stan innan det började bli svårt att förstå vad folk sa. Ja, till och med inom stadsgränserna fanns lokala skillnader. Man kunde höra på de flesta vilken del av staden de kom ifrån eller vilka platser utanför staden. Idag hörs ingen större skillnad mellan t.ex Sundsvall och Timrå och det slätas hela tiden ut mer och mer.

Men man kan ju undra hur hon som körde på bilen åt den äldre mannen utanför Willys tänkte. Och hur mycket hon förstod av vad han sa.

Tjejernas bil var borta då jag kom tillbaka ut men mannen var kvar. Fortfarande utanför bilen men nu tillsammans med en rätt jämnårig kvinna med en smockfull kundvagn som han hjälpte henne att tömma. Och jag hörde åter hans ganska höga röst..

"-Va´fan, håll Willys på å gå ikull. Man kan ju tro att du ha stödhandle för å rädde affär´n. Hur i h-e ska du å ja kunna äte opp allt det här innan he surne?"

Vad hon svarade hörde jag dock aldrig utan vi åkte åt varsitt håll. De i sin "stridsvagns-Volvo" och jag i Mdame Citroen. Så kan en dag också vara...

Annars har jag haft en stressig dag. I alla fall om man jämför mde igår då jag inte gjorde ett smack. Idag har jag klarat av hela tre telefonsamtal så är det konstigt om man är trött?

Det första blev jag uppringd men sedan ringde jag själv också två samtal. Och imorgon bitti ska jag in och göra min rond igen.

Det ligger på... som man säger! Men det är förstås bara att bita ihop och kämpa vidare.

Gör det ni också, kära ordbrukare i Valdemarsvik, Mörbylånga, Åvikebruk och Harads. Kämpa på! Vi ses!