Så var även match nr 7 i supeprettan år 2020 avspelad för GIF Sundsvalls del. För motståndet på NP3 arena stod denna gång Boråslaget Norrby. Och det var sannerligen ett lag som passade GIF illa. Första halvlek blev till ett sömnpiller men den här gången höll jag mig ändå vaken. Den andra var inte mycket bättre. Obetydligt intressantare än att se målarfärg torka med få farliga chanser och många felpassningar från båda lagen. Plus att jag tyckte Norby, i  likhet med Umeå i första matchen spelade farligt nära gränsen för att åka på frisparkar mot sig och gula kort. Det blev bara ett vardera för lagen konstigt nog trots mängder av glidtacklingar där tacklande spelare gick in med dobbarna först.

Ett hjärnsläpp från annars utmärkte Andreas Andersson i GIF-målet kunde gett Boråsarna ledningen i matchens första minuter men han redde upp det och spelade sedan lika stabilt som han gjort sen match 1. Och hll ju nollan.

Den enda andra verkliga glädjeämnet var väl annars att GIF fortfarande är obesegrade i Superettan. Fyra vinster och tre oavgjorda håller oss kvar i serieledning åtminstone till imorgon då Halmstad BK kan gå förbi om man vinner.

Så man ska kanske inte klaga så länge det går såpass bra. Men när man ser tydligt att potentialen finns där för både bättre passningsspel och fler målchanser är det svårt att vara helnöjd ändå.

Lugn och fin lördag annars. Ute en sväng och handlade hem toapapper, mjölk och bröd förut och innan dess hade jag förberett dagens middag som blev lasagne på begäran av sista ungen i boet.

Vi var ute och åkte en sväng i fredags kväll och då förde han saken på tal att det var väldigt längesedan så då lät jag honom få sin vilja igenom idag. Och lasagne brukar vara ett heldagsprojekt när jag lagar det. Har fått för mig att den blir allra bäst om jag snor ihop såserna på morgonen och sedan lägger plattor och såser i formen så får det stå under folielock och såsa till sig i ett par timmar innan jag gräddar den. Kanske inbillning men så gör jag.

Åkandet i fredags förde oss norrut genom Timrå kommun, via Bergeforsen och Mjällå till vackra Västanåfallet i sydigaste delen av Härnösands kommun. Men långt från allfarvägarna så om man passerar på E4 så vet man inte ens att det finns. Illustrerar med foto från sonens "aj-fån"

Ett litet paradis i skogarna mellan Medelpad och Ångemanland. Café och Loppis finns där också samt möjighet till korttidsparkering av husvagn/husbil. Dock ingen campingplats med den service man får där.

Hit åkte vi ibland på söndagsutflykt med bilen när jag var liten. Med kaffetermos, mackor och varm choklad förstås. Och igår insåg jag att vi måste ha varit där på vårarna eftersom jag mindes en stor brusande farlig fors och inte den där lilla ursäkten till vattenfall.

Om man sedan fortsätter åt nordväst på samma väg hamnar man i Viksjö, en sån där liten metropl mitt ibland tall och gran med en kyrka och en bensinstation. Möjligen en lite ICA-butik också. Efter ytterligare 4-5 av gran och tall och något enstaka hus kommer du sedan till Graninge. Ungefär lika stor och intressant som Viksjö.

När du sedan kört totalt 8-9 mil hamnar du sedan i Långsele som är förort till Sollefteå.

Under ett antal år i tidigt 90-tal åkte vi varje sommar upp till Junsele djurpark och alla sa åt oss innan att Viksjö och Graninge var närmaste vägen. Så jag valde den första gången.

Men då vi skulle åka hem igen tittade jag på OK-kartan som väl alla privata bilar hade i handskfacket på den tiden och såg att vägen över Bispgården, Järkvissle, Liden och Indal måste vara ungefär samma sträcka så valde jag den. Och det visade sig då att den vägen till och med faktiskt var en aning närmare.

Därför var det nu väldigt längesedan jag hade åkt den vägen. Men den såg ut som jag mindes det. Gran, tall, gran, tall och så en gran igen och tallar och granar samt någon enstaka björk eller rönnn.

Det börjar så smått att ta slut på vägar att utforska för oss. Om man inte vill åka flera mil innan, som igår, så har vi nog snart täckt in det mesta av Sundsvallsområdets vägnät. Snacka om att "hemestra"...!

Nu ska jag snart gå och lägga lite frysta hallon i ett stort glas som sedan fylls med torrt vitt vin för kylning och även lite smaksättning. Väldigt läskande en varm och skön sommardag som detta ju faktiskt blev till sist. Trots en mullen morgon och förmiddag.

Gör det ni också, kära ordbrukare! Gå och hämta något kallt och gott att dricka och låt strupen få läskas en stund i sommarkvällen. Vatten, läsk eller isté funkar också, ta vad du har och VILL ha! Vi ses!