Singelfarsan är just nu lite som medelålders o äldre män på julafton när det väntar på att Kalle Anka ska börja så de får nåt att göra timmen innan maten dukas fram och de får sig en liten dragnagel eller två. Eller som barnen för 40-50 år sen som väntade på tomten. Men jag väntar varken på dragnaglar eller tomtar utan på leverans av min nya dumburk.

Det är nästan en månad sedan jag hittade en väldigt prisvärd TV hos en av de stora kedjorna på området, 4390 kr för  en 50-tums smart-TV. Och den ryms precis i min gamla TV-möbel som har hyllor längs sidorna och ovanför det utrymme där apparaten ska stå. De hade visserligen en 55-tummare också för bara några hundralappar mer men då hade jag måstat köpa en ny TV-bänk också så jag nöjer mig med 50".

Skyndade mig att boka och trodde att jag skulle kunna kasta mig i bilen och åka till den lokala butiken och hämta den. Men då talade dataskärmen om för mig att det kunde jag INTE. Utan att den skulle levereras hem till mig långt senare.

Och nu har det alltså blivit "långt senare". Dagen är här och jag ser fram emot att äntligen ha min egen TV igen.

Slog även till och betalade 90 kr extra för att få den inburen i lägenheten och inkopplad på korrekt sätt. De tar dessutom med sig emballaget så jag slipper slakta en jättekartong för att få ner den i containern på återvinningen.

Ikväll ska den sedan invigas med GIF Sundsvall mot Trelleborgs FF och imorgon får  den visa mig Timrås hemmamatch mot Luleå. Har haft äldste sonens reservapparat på lån sen en tid men när man är van vid stor skärm så känns liksom 32" lite futtigt. Är det inte konstigt hur fort man flyttar sina toleranser när det gäller modern teknik?

I evigheter hade man ju den gamla typen, "tjock-TV" men en bildruta på 28 tum och var ju nöjd med det. Och nu är det väl "ju större, ju bättre" som gäller. Det finns ju modeller ända uppemot 75-80 tum men då får man också slanta upp sjufalt mer om ens det räcker. Och sååå mycket älskar jag inte TV.

Nej, och ännu en märklig sak är att min första egna TV kostade ungefär samma mängd pengar som 32-tummarna gör idag. Så preiserna har sjunkit rejält sen mitten av 70-talet. 3500 kostade den Hitachi vi köpte då och idag kan du köpa en större och bättre TV för mindre än så också. 3500 var även vad jag hade i månadslön när jag började jobba i fabriken så elektronik har verkligen sjunkit o pris.

På tal om pris så var det ju tur att jag slog till när de hade prissänkt den. Jag kollade i förmiddags och nu kostar de en tusenlapp mer än jag behövde slanta upp.

Så nu hoppas jag att leveransen är här snart. Så att jag får några timmar eftermiddag att göra den kålpudding jag har tänkt mig att avnjuta till middag. Köttfärs hittade jag i frysen och den är tinad nu men blir det knappt om tid sen så får jag väl tänka om och sno ihop en köttfärssås eller några pannbiffar istället. Medan matchen pågår ska jag koka fläsklägg som ska bli ärtsoppa imorgon. Skulle gjort det förra veckan men då blev det rotmos istället.

Onsdag är det ju idag och det vet ju alla vad det innebär! Just det, att det är torsdag imorgon. Och då passar det ju perfekt med lite "kulsprutevälling" som vi sa när jag låg i lumpen. Pannkaka blir det ingen, det tar vi en annan dag.

Därmed ska jag återgå till att vanka nervöst av och an och titta på klockan. Eller kanske fördriva dagen med nåt annat ett slag. Diskmaskinen ska plockas ur, dammsugaren ser ut att vara sugen på lite smuts och det finns skjortor som behöver ett strykjärn. Så jag tackar för uppmärksamheten för denna gång och önskar mina kära ordbrukare en härlig onsdag i slott och koja i vårt avlånga land.

'Ha der! Annars kanske någon annan har det...