Det känns som alldeles nyss som det var så himla varmt att man knappt stod ut. Min bordsfläkt snurrade dyghet runt för bara ett litet tag sen känns det som. Men när jag konsulterar kalendern i min "aj-fån" ser jag att september är ju mer än halvvägs förbrukad. September befinner sig i övre medelåldern, kan man säga. Och den där värmen som vi längtar till under minst nio av årets månader men svär ve och förbannelse över då vi har den... Den lär vi få vänta på i bortemot nio månader till. Och nog är hösten här alltid. Åtta plusgrader bara här på Sveriges midja och regnet har varierat sig under dagen från duggande till skvalande och stundtals spöande så det smattrar mot fönstren.

För en stund sedan tvingade jag mig ändå ut till bilen eftersom jag hade ärende på apoteket. Kvissleby är kanske inte närmast men definitivt smidigast att åka till. Och framför allt att parkera i.

Så jag ställde bilen utanför det näringsställe som kanske är apotekets raka motsats - systembolaget. Och där fick jag syn på denna fullkomligt magnifika rönn som dignar av bär för räven att sukta efter.

Bilden hade förstås blivit bättre i solsken men jag ansåg mig varken ha tid eller lust att vänta tills det inträffade så jag tog bilden ändå fast himlen var kommunalgrå och solen lyste men bara med sin frånvaro.

Och än en gång tänkte jag på de där motstridiga skrocken jag hört sen jag lärde mig svenska i skarven mellan 1950- och 60-tal. "När rönnen dignar av bär så blir det en vinter med mycket snö för vår herre ser till att fåglarna får mat trots snön!" Det är den ena varianten. Den andra lyder; "När rönnen dignar av bär blir det lite snö för Gud vill inte att trädet ska behöva bära en tung börda två gånger."

Naturligtvis är ju båda bara skrock och gammal folktro. Men ändå! Vilken av dem har du hört och tror på eller inte, kära ordbrukare?

Jag är ju så pass modern och upplyst av mig att jag är övertygad om att det är samma med rönnbär som med alla andra bär. Det handlar förstås om förekomsten av pollinerande insekter då de blommar. Finns det gott om såna så blir det mycket bär också. Annars inte.

En tidigare arbetskompis var s.k trottoarbonde, d.v.v han bodde kvar på föräldragården och drev jordbruk i väldigt liten skala parallellt med sitt skiftarbete. Födde upp biffdjur för slakt samt hade höns och kalkoner.

Dessutom hade han bin under ett par år. En sommar lastade han en bikupa på sin fyrhjuling och fraktade upp den i sina skogar till en hjortronmyr där skörden varit dålig i flera år. Där fick den stå tills hjortronblommorna vissnat. Och enligt honom hade det aldrig funnits så mycket hjortron där som det året. Som dessutom var ett jättedåligt år för alla bär. Men han kunde plocka hinkvis utan att anstränga sig nämnvärt med att gå långa sträckor.

Samtidigt är det ju lite intressant med såna där gamla talesätt. En del av dem har ju en gnutta sanning i sig också. Men jag är rätt säker på att rönnen själv inte har en aning om vad det ska bli för sorts vinter. Och kan därmed inte bestämma hur mycket bär den ska ha på sina grenar.

Vackra är de dock när de dignar av bär som den jag fotade av. Ska försöka ta lite fler bilder av höstens alla färger bara vädret blir lite soligare så färgerna framträder lite klarare än i regn o rusk.

Därmed ska jag avsluta ditt lidande, kära ordbrukare, om du nu var tålmodig nog att läsa ända hit. Ha en fantastisk måndag och resten av veckan också i Hyltebruk, Rävlanda, Askersund och Morkarla.

Vi ses igen! När andan faller på...