Det är inte bara surströmming vi snart kanske blir helt utan. Vid kontroll av mitt kylskåp imorse visade det sig att den där burken med Grebbestads ansjovis, som jag var så säker på att den fanns där, inte alls gjorde det.

Så det blev väl till att åka ut till Willys och söka där. För på Lidl kollade jag för några dagar sedan och där var det tomt i den hyllan.

Och lika tom var ansovishyllan hos Willys så jag frågade en rödskjortad man ur personalen om de hade på lagret så han kanske kunde skaka fram en burk eller helst två.

Men jag fick svaret att den var slut hos leverantören och att Willys inte fått någon leverans på nästan två veckor.

Nåja, tänkte jag, jag svänger väl in hos Coop X-tra på hemvägen. Där finns det säkert, trodde jag.

Än en gång trodde jag fel. Tom hylla, även där.

Och inte nog med det! De hade dessutom lika slut på prinskorv (som jag inte heller hade hemma) som Willys.

Så det slutade med att jag tog en sväng till Lidl ändå och där blev det bingo. De hade ansjovis och dessutom av det vabrikat jag alltd brukar använda till min Jansson.

Värre var det med prinskorven men då jag frågade en i personalen sa hon att hon trodde att de skulle få en leverans innan öppning imorgon bitti.

Så endera åker jag dit då de öppnat eller så hoppar jag över korven i år. Det kan man ju äta när som helst annars.

Bilen har fått stå i flera dagar när det har ömsom töat och ömsom frusit till. Vilket förde med sig att isen och snön på rutorna liknade mer pansars som bara kunde besegras med värme.

Jag blev alltså tvungen att varmköra den mycket längre än jag vet att man egentligen får eller bör. Men nöden har ju ingen lag. När det inte går att skrapa bort det så får man ju vänta tills man ser tillräckligt för köra säkert.

Nu blir den säkert stående till åtminstone fredag så jag hoppas vi slipper både snö och väderomslag som först tinar upp snön och sen förvandlar den till pansar-is.

Mina två nästan nya barnbarn får vänta lite på sina första julklappar från mig. Luis, den äldre av dem, bor ju nerer i södra Småland men kommer upp hit i januari när hans kusein, Samuel, ska döpas.

Så med tanke på de osäkra leveranserna hos Postnord så tänkte jag att han får sina paket då istället. Samuel firar med sina föräldrar hos hans morföräldrar i Östersund så där får jag hälsa på när familjen kommer hem igen.

Därmed önskar jag mina underbara, fantastiska ordbrukare en alldeles underbar jul.

Tillsammans med andra eller för er själva, som jag.

Den blir ju vad vi själva gör den till. Nu är det hög tid för Jussi att sjunga in julen i våra öron och hjärtan.

God Jul, kära ordbrukare i hela världen!

Tjena snyggingar! Hur mår ni idag, alla mina vackra och fantastiska ordbrukare. Hittade för en stund sen en text på FB som  någon lagt ut i syfte att roa. 

Och det lyckades man sannerligen med. Skribenten utgav sig för att vara en herre ungefär i min ålder. Alltså snarare sjuttio-minus än sextio-plus. Om ni förstår vad jag menar.

Han skrev att han börjat suggerera sig själv för att kunna vara glad oftare. Han hade börjat dagen med ett toalettbesök som alltid och när han därefter skulle tvätta sina händer fick han syn på en gammal gubbe i spegeln.

Då utbrast han spontant i ett gapskratt och sa; "Fan, vad du ljuger, spegeljävel! Det där är ju inte jag!"

Därefter hade han ställt sig på vågen med ungefär samma reaktion.

Så när han lämnat badrummet började han fundera på att bära ut både spegel och våg till soprummet för såna patologiska lögnare ville han inte ha i sitt hem.

Hembjuden till en gammal affärsbekant tänkte han därefter att han skulle ta och använda den där kostymen han köpte till dotterns bröllop för fem år sedan. Men den hade nån illasinnad jävel varit där och sytt in så den passade inte längre. Alternativt hade fibrerna i tyget dragit ihop sig av ålder och tveksam kvalitet.

Så det fick bli de vanliga grå byxorna med stretch i midjan. De gick fortfarande att tvinga sig ner i och med viss möda även knäppa ihop.

På samma sätt fortsatte sen berättelsen och jag grämer mig lite över att jag inte kopierade den för att kunna läsa den fler gånger. Men precis när jag läst klart råkade jag släcka ner det fönstret och länken låg inte kvar i FB-flödet när jag såg efter.

Men det är alltså förnekelse som är nycken till glädje och lycka. Bestämma sig för att internetbanken också ljuger när du kollar ditt saldo. Parkera bilen ett kvarter bort från arbetsplattsen så arbetskamraterna inte ska se vilken gammal rishög du kör omkring med. Och, om möjligt, konsekvent köra in den i garaget då du kommer hem. Så inte förbipasserande ska se den heller.

Samt att obetingat tro helt och fullt på de där små blänkarna man får över Messengern på FB från unga vackra damer som tycker att man är såååå intressant. Man behöver ju inte svara dem utan man kan nöja sig med vetskapen att de darrar i knävecken av att titta på ens visningsbild.

Med samma logik ska man ropa "ÄNTLIGEN" när tandkläkaren ropar in för den där rotfyllningen som kostar flera tusen. Och när man sedan betalar nämnda rofyllning och får höra summan, skina upp och ropa: "Oj! Inte mer? Det var verkligen billigt!"

Det sistnämnda har jag ju faktiskt praktiserat rätt länge om än i lite mindre skala. När jag får slutsumman hos ICA eller andra matskurkar brukar jag kommentera det med "Oförskämt billgt!" eller "Som hittat!"

För det tjänar ju ändå inget till att gnälla även om den inre snåljåpen muttrar ilsket när den får höra hur mycket ens konto ska decimeras för några ägg, en brödbit och en mjölkskvätt.

Den stackare som sitter i kassan håller säkert med mig och andra om att matpriserna blivit helt hutlösa. Och då kan man väl lika gärna försöka muntra upp dem lite. Skulle jag sitta på ett sånt arbete skulle jag absolut behöva muntras upp så mycket som möjligt.

Roligt kan det knappast vara och dessutom dessa monotna rörelser som ger snabba och livslånga förslitningsskador.

Därför försöker jag också att respektera den önskan som jag vet att alla kassabiträden har och vissa butiker också har en liten vädjande skylt om. Att vända streckkoderna mot mig när jag lastar upp mina mjölkpaket och annat. För att ge människan på andra sidan bandet lite smidigare och lättare arbete.

Men jag har sett att många inte bryr sig alls utan bara kastar upp sina varor på bandet.

Idag är en bra dag! Dels har jag tvättstugan så jag säkerställer tillgången på rena kläder närmaste veckan. Men också för att ikväll startar SHL om efter Swiss Hockey games där Tre Kronor var och spelade under förra veckan.

Sen dröjer den ända till annandag jul innan nästa match. Så lita på att jag ska titta ikväll.

Innan dess ska jag käka samma middag som igår.

Det blev ett impulsköp då jag åkte till mitt närmaste Willys för i deras låda med nedsatta priser för kort datum låg en sexpack kroppkakor som jag nog inte käkat på 10-15 år. Med en stor röd lapp om rabbatt med hela 50%.

Så den snappade jag kvickt åt mig eftersom den var så billig och bäst-före-datumet var ju den 23/12 så jag tyckte det var väldigt generöst att sätta ner den så mycket så långt i förväg.

Det är ju en del besvär med att laga det själv även om ingredienserna inte är så dyra. Men just därför köper jag ogärna de färdigförpackade. Tycker att de är för dyra vanligtvis just därför att potatisen inte kostar så många kronor. Och mängden fläsk i dem är ju försvinnande liten så normalpriset tycker jag är alldeles för högt.

Tre stycken lyckade jag nästan klämma i mig och de övriga tre lades i kylen för att värmas idag till middag.

Kanske steker jag lite bacontärningar för att få lite mer "sovel" men annars räcker det bra med lingon som tillbehör.

De få gånger jag har tillverkat dem själv har jag haft i betydligt mer fläsk och lök än de färdigköpta har och de blir ju godare då men det är så slabbigt att hålla på med och tar så lång tid att jag oftast väljer nåt annat.

Därmed lämnar jag mina ordbrukare åt sina öden i Flurkmark, Ängeholm, Sveg och på Orust.

Ha en fin torsdag så ses vi väl igen rätt som det är...

Tack för visat intresse!

Funderar sen ganska länge över en sak som jag måste slänga ut en fråga om. Nyfiken på om det är min egen dator som spelar mig små spratt eller om det är någon bugg på bloggplatsen.se som ställer till det.

Om jag klickar på slumpknappen så tar den mig till en ny blogg som den gjort i alla tider. Låt vara att det numera kommer pop-up-reklam på nästan alla som måste släckas innan man kan läsa nåt.

Men om jag väljer knappen intill, den med texten "Fler bloggar" som förr tog mig direkt till startsidan och listan över de senast publicerade inläggen så hamnar jag på en sida som ser ut som den men med texten "Sidan du försöker nå finns inte". Fast jag VET att den VISST finns!!!

Tittar jag sen i adressfältet i webbläsaren så står det bloggplatsen.se. Men följt av en massa random tecken, siffror och bokstäver.

Om jag sedan markerar och raderar dem så kommer jag till den förstasida som datorn nyss påstod inte fanns.

Likaså om jag, som inloggad,  läser kommentarer från egen eller andras bloggar och vill komma till den personens blogg händer samma sak. Det läggs till en helvetes massa tecken som jag måste radera innan jag kommer dit jag tänkte.

Är det likadant hos er andra, kära ordbrukare? Eller är det bara min uråldriga dator som börjat bli lite dement och blandar ihop ettorna med nollorna.

Vet ni förresten vad det är för skillnad på riksdagen och en dator???

Fundera på den en stund så får ni svaret längst ner på sidan då jag har avslutat.

Vilket inte borde bli så värst mycket längre ner eftersom jag egentligen inget hade att skriva om. Så är det dock ganska ofta. Om jag är "göra-lös" ibland så kan det hända att jag öppnar bloggen och börjar leka lite med fingrarna över tangentbordet. Ibland blir det inget alls medan det andra gånger kan bli långa haranger.

Av varierande kvalitet precis som det kan bli då jag känner mig mer inspirerad.

Men de ordbrukare som varit med ett tag vet ju redan att kvaliteten på denna enkla skriftssamling kan variera från nästan lysande inlägg till rent strunt.

Dagens lilla försök går kanske inte till historien som nåt av de mer framstående men en halvsketen blogg är ju också en blogg. Och vi fick väl alla lära oss som barn att man behöver snöstormar, åska, hagel och hällregn för att riktigt ordentligt kunna uppskatta de  varma och soliga dagarna. Precsi så är det även med bloggen, anser jag.

Därmed ska jag fördjupa mig lite mer i vilka fyrbenta figurer med människor i vagn bakom sig som kan tänkas springa fortast i kvällens tävlingar i V86. Det ska finnas en dryg hundralapp på ATG-kontot så jag tar mig råd med det idag.

Så håll tummarna för att miljonerna rullar in för mig ikväll, kära ordbrukare i Dala-Floda, Aspås, Flen och Veddige!

Ha en angenäm piglördag, allihop!

Tills vi ses igen... Hej på er!

Svaret på gåtan? En dator har ju ettor och nollor men riksdagen har bara nollor! :-)

Inte så lång tid har gått sen jag skrev mitt förra inlägg. Och det är sannerligen inte ofta det blir mer än ett inlägg på samma dag. Men jag kände att jag ville dela med mig av det jag missade att uppleva livs levcande men fick se via youtube för en stund sedan.

Mitt Sundsvall är ju värd för Musikhjälpen i år. De har sin glasbur på Stora Torget som under den tiden det pågår döpts om till Kärlekens Torg. Ganska vackert, om ni frågar mig!

Därför anordnas även en hel del kringarrangemang av olika slag. Och vad passar bättre när man sänder från "Sångsvall", körernas stad än att samla ihop några hundra körsångare i alla åldrar på Kärlekens torg och låta dem sjunga en julsång?

Av den ville jag dela med mig till mina kära ordbrukare!

Maffigt, eller hur? Vet inte exakt hur många det var som sjöng men jag kan tänka mig att även övriga som var på platsen utan att tillhöra någon av körerna sjöng med ändå.

Idag har kungen åter sin månatliga namnsdag. Inte Carl eller Gustaf men "DEN SEXTONDE"!

Jotack, jag VET att jag har skojat om det några gånger förut men så länge jag tycker att det är roligt kommer jag nog att fortsätta att recycla den lilla vitsen.

På tal om kungen, förresten... Finns det någon mer bildad bland ordbrukarna som vet varför levande kungar stavar namnen Carl med C och Gustaf med F på slutet. Men när de är döda blir det Karl och Gustav...

Inte för att det spelar nån egentlig roll men jag kan inte låta bli att undra.

Vi har ju haft en ganska lång radda med kungar nu men när den nuvarande tar ner skylten lär det dröja innan nästa kung kröns. Då ska ju Viktoria tillträda som drottning och efter henne är det väl Estelle.

Så dags lär man väl ha flyttat till en etta med jordvärme men utan utsikt för länge sen.

Jag menar CG ser ju ännu ganska rask ut även om han närmar sig de åttio så det lär kanske dröja innan kronprinsessan får ta över. Och blir sen hon lika långlivad på tronen som sin far så är ju singelfarsan död och begraven för länge sedan innan det blir hennes dotters tur att ärva kronan.
D.v.s om monarkin består i Sverige...

Men det lär den nog göra. Det finns ju, såvitt jag vet, inte nåt större motstånd mot detta stryresskick även om det ju måste anses som djupt odemokratiskt.

Men trots att vi har flera riksdagspartier med ordet "demokraterna" som en del av sina namn så vet jag inget av dessa som har införande av republik i partiprogrammet.

För länge sedan har jag hört att soosarna hade det med i sina långsiktiga mål men att det inte var något man prioriterade.

Och för skvallerpressen vore det väl katastrof om kungahuset försvann. Då har de ju bara de där vanliga kändisarna att skriva lögner om. Som Gunilla Persson,  familjen Wahlgren/Ingrosso, Christer Lindarw och GW Persson.

Och alla fattar väl att det inte smäller riktgt lika högt som prinsar och prinsessor och sagoslott.

Kostnadsmässigt för landets skattebetalare kanske det inte skulle bli nån större skillnad för en president lär väl också ha en famoilh som vi månste försörja medan de regerar.

Men då skulle det väl kanske handla om "bara" dennes make/maka och eventuella barn. Några kronor kunde vi säkert spara in på att slippa betala för morbröder, fastrar, syskon och kusiner till sittande monark.

Vintern är idag lite mindre sträng än de senaste dagarna. Från 7-8 minusgrader hela helgen är det kring noll idag här på Sveriges midja. Men det blåste rätt duktigt från nordväst när jag rastade lilla sambon imorse.

Och blåsten har ju en förmåga att förvärra kylan ganska mycket så jag huttrade än under den rätt korta promenaden.

Måndag är det igen också och jag har inga särskilda storverk inplanerade för dagen.

Börsen ekar ganska tom men det finns mat så jag klarar mig till onsdag då första utbetalningen av pensionen kommer.

Ett paket rimmat fläsk ligger i kylen och jag tänkte koka potatis och+ sno ihop lite löksås till middag och minst en matlåda att spara till nån annan dag.

Sen finns det både kyckling och färdiga köttbullar i frysen så jag svälter knappast även om kassan är skral.

Kanske man borde starta en Youtubekanal om jag kunde hitta på nåt som lockar många tittare som jag kunde övertyga att tycka synd om mig och swisha en tjuga eller två.

Det låter ju inte så myclet men får man bara några tusen följare så blir det ju pengar. Många bäckar små...

Jag menar... Kan en mångmiljonär som Bert Karlsson i Skara tigga swish av de som vill lyssna på hans sjäövgoda skryt om hur smart han är och hur dumma alla politiker är så borde jag väl inte skämmas för det?

Men det skulle jag och särskilt om jag, som Skarabert, var snuskigt förmögen redan.

Det skulle väl aldrig falla mig in att ge en enda krona till någon som han. Som redan har sitt på det torra även om han blir 110 år ch inte tjänar en krona utöver pensionen till dess.

Men det är, som jag skrev i ett tidigare inlägg i ämnet, skillnad på tiggeri och tiggeri.

Men i min värld så ömmar jag mer för halvinvaliden som satt utanför Lidl i alla väder i flera år med sin McDonaldsmugg.

Han försvann någon gång under förra året och jag vet inte om han har åkt hem till Rumänien eller varifrån han nu kommit hit eller om det hänt nåt tråkigt.

Så Bertan får klara sig själv även fortsättningsvis. Han får väl hanka sig fram som alla vi andra pensionärer.

Vill han sen sitta i rutan på "tuben" en gång i veckan och spy galla över allt och alla så får han väl göra det också.

Men eftersom han har gott och väl råd att finansiera det med egna medel så tycker jag att han ska göra det också.

Det är dock inte utan att man undrar ändå hur många som tycker han förtjänar ekonomiskt bistånd via swish och hur stora summor det inbringar.

Å andra sidan.... Om vi leker med tanken att han får in 20 000 per månad så är ju det nålpengar för honom men för andra swishtiggare är det en förmögenhet.

Swish-horor kallas de ju också av vissa. Och det är ju nästan förståeligt i vissa fall.

För flera av de jag sett sitter och käkar chips och dricker energidrycker eller cocacola medan de beklagar sig att de inte har nån mat hemma. Eller slut på cigaretter...

Men det visar ju att det är sant, det där gamla talesättet att det går att göra pengar på vad som helst om man bara är lite uppfinningsrik.

Om jag vore lite mer godtrogen kanske jag hade testat några av alla annonser som kommer upp på Facebook om att bli en "testare" och tjäna en massa pengar på att få en stor låda med Mrabous produkter hemskickad för avsmakning. Till exempel.

Men nu tror ju inte jag att Marabou, eller någon annan godisfabrik, skulle betala för att få mina åsikter om deras chokladkakor och praliner. Så jag scrollar vidare bara när sånt dyker upp i flödet.

Klockan går och det börjar bli dags att pälsa på sig och ta mitt-på-dagen-promenaden med Thea bort till X-trabutiken och köpa en dosa snus så jag klarar mig till onsdag och kan upprätthålla mitt mångåriga missbruk av nikotin.

Så jag tackar för visat intresse om du läste ända hit och beklagar att dagens inlägg knappast blir historiskt som något av de mer spirituella inslagen i denna enkla lilla skriftsamling.

Men sån´t är ju livet. Ibland blir det bra och ibland blir det skit.

Idag blev det väl nånstans mittemellan på skalan, tycker jag själv.

Men nu är det över så njut av resten av denna unika dag som aldrig återkommer i Sunne, Karlholmsbruk, på Vinga och i Brösarps backar.

Vi ses! Förr eller senare...

Så var det Lucia igen då. Utan minsta uppmärksamhet från min sida. I åratal förut har min hyresvärd placaerat ut marschaller längs gångvägerna i bostadsområdet där jag bor men sen ifjol har man slutat mde detta.

Och visst förstår jag det. Det handlar förstås om kostnaderna.

Inte för att själva marschallerna är så dyra att köpa in men att skicka ut personalen för att ställa ut och tända dem lär kosta en hel del i form av övertydsersättning och OB-tillägg så accepterar jag att det kostar lite för mycket.

Hellre det än höjda hyror! 

För i slutänden är de tändå vi hyresgäster som betalar för spektaklet.

För ingen tror väl att sånt görs av en hyresvärd utav värdens godhet och omsorg om sina hyresgäster???

Trevlig var det så länge det pågick men inget jag egentligen saknar nu när vi inte får det längre.

Hyresvärdar är väl som andra kapitalister att de vill ha största möjliga vinst på sina investeringar och marschaller längs gång- och cýkelvägar ger kanske inte dem så mycket tillbaka.

Dock hade någon/några ställt ut marschaller längs med bron över fjärden där E4 går fram. Kanske betalt av våra skattepengar men det är inget jag vet utan bara gissar..

Men det är kanske så att ska vi ha det trivsamt och mysigt så får vi också slanta upp för det.

Man får inget gratis längre! Om man nu nånsin har fått det....

Tittade (som vanligt) på Postkodmiljonären ikväll och satt och drygade mig över lätta frågor.

Dte ändrades dock snabbt när "På spåret! tog över.

Där var det inte så många frågor jag klarade bättre än de tävlande i rutan.

Men jag märker ändå att mitt tävlande i Facebookspelet "Quiz planet" hela tiden ger mig mer och ny kunskap som jag hade haft nytta av i "Heta stolen",

Där lär jag dock aldrig hamna eftersom jag inte längre har någon lott hos dem. Vilket är en första föutsättning för att få sitta i studion och svara på frågor.

Det är snart 14 år sedan jag flyttade in i den lägenhet där jag nu bor och ungefär två månader före det drogs det här postnumret i Postkodlotteriet. Då jag alltså bodde i en annan postkod....

Då hade jag ganska nyss köpt en lott per månad men bodde alltså inte här ännu.

Därefter prenumererade jag på lotten i mer än tio år men vann aldrig mer äm nån enstaka hundralapp.

Så för nåt år sen sa jag upp min prenummeration och lämnade lotteriet.

Sen dess har de fortsatt att dela ut vinster företrädsvis i till synes välbärgade villaområden...

Vad kan det bero på??? Att såna områden så mycket oftare vinner än hyresghetton???

Är det kanske så att det styrs av hur många lottköpare det finns i ett visst område?

Man tycker ju att ALLA postnummer borde ha samma chans. Eller....????

Men istället blir det så att bland deras vinnare finns ofta de som har två eller flera lotter. Vilket väL knappast gäller de som lever under lita snålare förhållanden?

Har man råd med EN lott så kanske det får räcka...?

Men jag ska inte vara elak och påstå att de inte är rättvisa för det har jag ju inga klara belägg för. Men nog väcker det tankar, eller hur???

Därmed får det räcka för idag och jag tillönskar mina kära ordbrukare en angenäm lkväll och natt tillsammans eller var för sig i Skogstibble, Malexander, Ljustorp och Vessigebro.

Ha det, kära vänner! Annars kanske nån annan har det....

Sextiosju med en ung Ulf Lundell kan väl passa även om den kanske inte handlar om den aktningsvärda ålder jag förväntar mig några nobelpris för idag. Utan om årtalet 1967 som tydligen var ett år att minnas för Ulf.

Själv minns jag inte så speciellt mycket som jag förknippar med det året.

Högertrafikomläggningen förstås då det plötligt blev rätt att köra på fel sida av vägen. Och så minns jag ju att en av mina absolta favoritlåtar släpptes det året. Procol Harums underbara "A whiter shade of pale".

Tänker ibland att jag måste ha haft ett ganska bra öra för musik redan då för den är ju inget enkelt trallvänligt stycke utan en ganska komplicerad melodi.

Och jag VET att jag har lagt ut den här länken förut men deras återförening på 00-talet och denna konsert i Danmark med både kör och symfoniorketser är bland det mäktigaste jag hört i musikväg så den tål att spelas igen.

Någon som inte håller med om att den varsionen är njutbar? Nej, jag tänkte väl det!

Annars vet jag inte om jag märker så stor skillnad med att vara 67 mot att vara 66 som jag var då jag gick och lade mig igår kväll. Märkligt nog , och som flera gånger tiudigare, vaknade jag precis på det klockslag som står i mitt gamla födelsebevis, 06;15.

Det har hänt massor av gånger och jag kan tänka mig att morsan vid det klockslaget pustade ut, nöjd att det var över. Nu var hon ju ingen förstföderska. Jag var ju nummer fyra i barnaskaran så hon hade ju en viss rutin.

Men så man jag är så fattar jag ändå att en förlossning inte kan vara nån enkel match. Även om man klarat av det flera gånger tidigare.

Hur var det Babben Larsson beskrev det...? "Som att skita ut en soffgrupp, ungefär!"

En smärre överdrift kanske men ändå...

Fem år senare hade jag vuxit till mig och blivit så här mycket större än de ynka fyra kilo jag vägde vid födseln.

Jag tror att pyjamasen var ljusblå. Minns inget annat än ljusblå såna från mina tidigare år. Men endera var den väl urtvättad eller så har bilden åldrats hårt.

Det senare är kanske mest troligt för tittar man noga så ser det ut som om jag är rödhårig och det var jag absolut inte. 

Nej, en blåögd lintott med blont hår var jag. Håret blev sedan mörkare med åren men nu går det åt andra hållet.

Var ju iväg och klippte mig i fredags och fick se hur grått det verkligen är numera när frisören sopade upp drivan av hår som han befriat mig ifrån.

Jag började med att åka till det vanliga stället. Men se där var det tomt. Företaget hade flyttat in till centrum av staden och en mycket central adress. Så jag styrde ditåt men hittade ingen parkeringsplats.

Då mindes jag att det ju finns en salong till som klippper för väldigt lite pengar. Ganska centralt, den också, men där gick det bra att hitta parkeringsplats och jag registrerade mig i Parksterappen för att slippa P-böter.

Men efter den snabbaste klippning jag upplevt kom jag tillbaka till bilen efter sju minuter och då blev parkeringen gratis. Tror att i den zonen måste man upp i tio minuter innan det kostar nåt.

Hade finanserna tillåtit det så skulle jag ha kostat på mig en middag på lokal idag men tyvärr går inte det. Så jag får se efter vad som finns i frysen. Nån matlåda kanske så slipper jag i alla fall slava vid spisen för att få nåt i mig.

Frukost blev äggröra och lite bacon med tomat och gurka.

ANnars har jag inga större förväntningar på dagen. Jag slutade fira helt och hållet för flera år sedan så jag tror knappast att det blir nån invasion av mitt hem.

Om tre år fyller jag 70 om jag får leva och ha hälsan. Då kanske jag firar litegrand, vi får se.

Annars grattar jag alla som heter Malin på namnsdagen och förstås alla som eventuellt också fyller år idag.

Ni övriga ordbrukare tillönskas en härlig decembertisdag i Hyltebruk, Nynäshamn, Ödåkra och Vuollerim.

Vi ses! Om inget oförutsett inträffar...

I en hel vecka har orden legat obrukade, eller för fäfot som man också säger. Så kan vi ju inte ha det. Nej, här gäller det att kräkas fram ett inlägg innan man blir dödförklarad av sina ordbrukare.

Nej, naturligtvis är det ingen som lider av att jag gör små uppehåll ibland när inspirationen inte finns där. Det vet och förstår jag så den där oron kan ni ju ta med en rätt stor nypa salt.

Lördag är det, som om det nu skulle ha för betydelse vad veckodagen heter. Men lördag är det lika fullt och jag har väl egentligen inga speciella planer för dagen.

Inte annat än att det är hockeymatch klockan 15 när Timrå tar emot Luleå i hemmahallen. En match som kan sluta precis hur som helst för båda lagen har kapaciteten att  slå det andra.

Det blir dagsform och tillfälligheter som avgör.

Därför har jag även förberett dagens middag på så sätt att jag har tagit fram en matlåda ur frysen. Den står nu på köksbänken och tinar upp så jag ska kunna värma den i en av pauserna i matchen och äta den lite snabbt.

Innehållet såg ut som korvstroganoff och det kan väl duga även en lördag.

Som varje år följer jag troget "På spåret" i SVT. TROTS att jag inte ens är i närheten av de tävlandes kunskaper.

Just igår klarade jag ovanligt många av frågorna med hade fått storstryk av båda de tävlande paren om jag suttit i studion och tävlat.

Särskilt far och son Apelgren imponerar varenda gång de deltar. Och de var väl de som vann förra året också om jag inte minns helt fel.

Sen förblev jag sittande framför Carina Begrfeldts talkshow också. Den har jag aldrig tittat på förut men det lär säkert bli fler gånger för det gillade jag. En kul mix av gäster med bl.a en brittisk muslimsk kvinnlig stå-upp-komiker vars namn jag dock inte minns. Men rolig var hon.

Ludmila Enqvist var också gäst liksom Peter Settman och Fredde Granberg. Dessa herrar ska visst blåsa liv i sina gamla 90-talsfigurer, Ronny och Ragge.

Det är dock inget som väcker mitt intresse. Jag tyckte de var otroligt barnsliga och inte alls roliga för trettio år sen och har svårt att tro att jag skulle tycka annorlunda idag.

Minns att ungefär samtidigt som deras serie, "Byhåla" hade SVT även ett annat humorprogram som jag däremot tyckte emycket bra om. Nämligen "Lorry"!

Minns att jag hade nån diskussion med en kille på jobbet som tyckte att dessa serier var ungefär likartade och likvärdiga men det kunde jag inte alls få in i skallen.

Jag tyckte, och tycker ännu, att det var skillnad som natt o dag!

Medan Byhåla var plumpt och larvigt tyckte jag att Lorry var mycket mer sofistikerat även om man också där hade en hel del skämt under bältet, som man säger.

Nåja, det är kanske tur då att det finns nåt för alla smaker. Folk får ju tycka vad folk vill.

Det där med comebackande är jag rent allmänt lite skeptisk emot. För några år sedan gjordes en ny film om Jönssonligan med ny skådespelarbesättning och jag såg den utan att ens dra på munnen en enda gång.

Tyckte mest att det var tramsigt och fånigt.

Nu har man gjort ännu en ny uppföljare om dem med självaste Robert Gustavsson som Charles Ingvar Jönsson. Den har jag inte sett ännu men den kan omöjligt vara sämre än den förra.

För nåt år sen läste jag att någon även planerade nyinspelning av gamla fina Saltkråkan från min barndom men sen dess har det varit tyst. Och jag hoppas att den tystnaden beror på att man tog sitt förnuft till fånga och lade ner planerna på att försöka komma nära Olle Helllboms filmer och TV-serier om Astrid Lindgrens skärgårdsparadis.

Jag menar.... Ska man försöka återskapa miljön från 60-talet? Eller ska handllingen flyttas till nutid?

Ska Peller och Tjorven åka vattenskoter och sitta med varsin surfplatta på bryggan medan Peller metar utan mask eller annat bete på kroken eftersom han tycker synd om, inte bara masken, men även fisken?

Nej, hitta på nåt eget istället! Nåt nytt som vi inte sett förut.

Ofta är jag kritisk, ironisk eller kanske t.o.m lite elak mot politiker i allmänhet och kanske mot Tidötrojkan i synnerhet. Det är svårt att låta bli att vara det som världen och Sverige ser ut.

Men idag ska jag bespara er det och låta George Carlin, denna fantastiska stå-uppare från USA få göra det åt mig.

George gick bort 2008, alltså för 16 år sen ungefär. Hans ord här handlar alltså om USA på 00-talet. Men är fullt kompatibla med Sverige 2024. HÅll till godo!

Precis! Var kommer politikerna ifrån? Jo, från folket i landet.

Så det är alltså vi, folket, väljarna som är de verkliga knäppisarna. Som röstat in dem i riksdagen och sett till att de får bestämma över oss.

Lär av era misstag, kära väljare! Lär av era misstag!

För... Bara idioter gör om samma misstag och förväntar sig ett annat resultat.

Så... Var inte en idiot nästa gång vi går till val i Sverige!
Tack för ordet och ha en trevlig helg!

Vi ses!