Ok! Dags att sammanfatta dagen! Alla kids är i respektive säng. Och även om ingen sover ännu så börjar lugnet lägra sig i huset. T.o.m min fyrbenta sambo har kommit in från kvällspromenaden bland lystna kavaljerer som sjunger serenad utanför varenda kväll. Det är ju friartid i katternas värld! Men steriliserad som Daisy är så bryr hon sig inte så mycket om uppvaktningarna. Hon verkar mest förbryllad över sångarhyllningarna, som om hon undrar vad de egentligen vill! 

Jag trodde föresten att dessa kärlekskranka "kattoxar" inte heller var intresserade av honor som inte avsöndrar de "rätta" odörerna men de verkar inte vara så nogräknade. De vrålar lika lystet här som om det bodde en högfertil kattbabe här och inte en småsenil tant på 16 år som antagligen fortfarande är ungmö.

Yngre dottern klagade på ont i örat, har haft ett par dagar, så ikväll satte vi oss i bilen och åkte till akuten. Eller rättare sagt - vad som VARIT akuten förut. Akutmottagningen vid Sundsvalls sjukhus tar inte emot längre såvida inte nåt är brutet eller om blodet sprutar. Övriga ärenden hänvisar de till "vårdcentral Centrum", dit man ska ringa innan man kommer.

Men... att ringa dit visade sig fullkomligt omöjligt! Det tutade upptaget hela tiden. Så jag tog Gud i hågen och åkte dit istället och väl framme var 2 kvinnor på väg ut precis då vi kom så vi smet in. För dörrarna är låsta för dem som inte bokat in sig.

Sköterskan i receptionen blev lite ställd då jag förklarade vårt ärende och varför jag inte hade bokat via telefon men tack och lov fick vi komma in ändå. I väntrummet var det 4 före oss och 2 kom medan vi väntade (i nästan 2 timmar) så man kan ju undra vad de som skulle svara i telefonerna egentligen pysslade med. Stickning? Kortspel? Kaffedrickning och prat? Eller var de kanske själva sjuka?

Tänkte en tanke jag tänkt förut att om man lägger ner hela sjukvården så kan man ju sen hävda att befolkningen plötsligt blivit helt frisk för ingen söker läkare längre...

Hur som helst så fick hon sina symtom förklarade och avdramatiserade så nån nytta var det ju ändå med allt strul.

Fiskgratängen jag lagade till middag uppskattades av exakt 50 % av familjen (jag var den ena) och mina envisa försök att förklara att man inte kan äta pasta 7 dagar i veckan, 52 veckor om året accepterades av lika många.

Imorgon ska jag fira våffeldagen i efterskott och plocka fram mitt 60-tals-våffeljärn med gjutjärnslaggar och kromad utsida som gör våfflorna tio gånger godare än i dagens moderna teflonjärn.

Men innan dess ska en natt avsovas, en arbetsdag ska genomlidas och många oroliga tankar strömma genom mitt huvud.

Så det får duga så här för idag. Har egentligen massor jag skulle vilja och behöva få skriva av mig om men hjärnkontoret gå på lågvarv just nu så mina djupare filosofiska funderingar får anstå till en annan dag.

Godnatt Sverige! Och alla andra j-a länder.....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Onsdag. Mitt i veckan. Lill-lördag. Eller pig-lördag som några kallar det. Och äntligen har vi fått lite mer än enstaka plusgrader här på Sveriges midja. Efter 3-4 frostnätter och bara en eller två grader över noll om dagarna känns det skönt att slip...

Idag blir det recykling i min blogg. Eller återvinning som det heter på svenska. Varför ska man skriva en ny blogg när det finns några gamla som jag är så nöjd med. Och varför ska inte jag få använda repriser när alla TV-kanaler gör det idelign?  Det...

Nä, inte fanken blev det nån miljardvinst igår heller! Det blev som det nästan alltid blir. D.v.s noll rätt. En gång kändes det som jag varit nära storvinsten. För 4-5 år sen så var alla fem dragna nummer talgrannar med mina nummer. T.ex om jag had...

Jaha! Så var det fredag igen då! Till glädje för alla skolbarn och vuxna med dagtidsjobb. För skiftarbetare och pensionärer spelar ju dagarnas namn inte så stor roll. Numera är det ju inget som hindrar att man åker och storhandlar på en söndag hell...

Mitt lilla barnbarn slutar inte att fascinera mig. Igår var jag hemma hos exet på middag med dotter och mågämnet samt vår yngste son. När vi hade ätit klart satt lille Luis i sin pappas famn mitt emot mig vid bordet. Då plötlsigt fick vi ögonkontak...