Hej!  Det är jag som är Kira och nu kapar jag den här bloggen. På bilden kan ni se hur jag ser ut. En huskytjej i sina allra bästa år. Vilka år som är bäst? Tja, alla antar jag!

Och jag undanber mig små putslustiga kommentarer om att min tunga hänger ut. Jag VET att den gör det - jag har själv hängt ut den!

Jag har fått en ny tvåbening för ett tag sen. Jag lånade honom en gång förut men den gången kom husse och matte tillbaka efter nån dag. Nu har de varit borta jättelänge. Flera år tror jag att det kan vara, så vi får väl se om de kommer tillbaka.

Det är inte så lätt att trimma in en ny tvåbening. Man måste ha massor av tålamod för att lyckas fostra dem rätt. Och den här jag har just nu är envis som synden. Han hade gett sig sjuttsiken på att det är han som är flockledare t.ex Så jag bestämde mig till sist för att låta honom tro det. Jag gör som han vill för det mesta, "går fint" i koppel utan att dra som en galning FAST det är frestande. Men gör jag det så bara stannar han och rör sig inte ur fläcken förrän kopplet hänger slappt igen. VARENDA gång! Det går alltså fortare att ta sig till alla väldoftande stenar, tuvor, pinnar, diken och annat om jag låter tvåbeningen få som han vill. Men för det ska han inte inbilla sig att han är flockledare, det är det jag som är! Tror jag i alla fall...

Däremot har han varit ganska läraktig på andra sätt. Han förstår t.ex direkt när jag säger till att det är dags för "klapp-och-kli-stund" så alldeles tom i huvuidet kanske han inte är ändå. Och jag har fått rejäla långpromenader varje dag. Bara en sån sak!

Det är väl bara i köket jag inte har lyckats fullt ut. Han är så snål så jag ger mig tusan på att han grinar när han  skiter. FAST jag lägger huvudet på sned och kopplar på hundvalpsblicken när han lagar mat sticker han inte åt mig den allra minsta smakbit. Förstår han inte hur hemskt det är att känna doften av allt gott som han och mansvalparna ska äta och inte få nåt förrän efter att de har ätit?

Men när man väl får så har det ju faktiskt varit värt att vänta på för det mesta. Pannbiffar var gott, Pasta och kyckling likaså men godast av allt denna vecka var ändå stekt torsk och potatis. Har ni ätit det? Om inte så ska ni testa för det var verkligen smaskens!

Och det där med promenaderna... Idag fick jag göra nåt jättekul. Jag slapp vakta tvåbeningen hela tiden.. Han ville visst springa lös idag för han släppte loss kopplet i skogen så jag fick springa som jag ville. Snacka om kul! Alla dessa pinnar som smakar sådär lite lagom halvruttet och alla dofter efter andra hundar och annat som jag inte riktigt vet vad det kan vara. Då och då ropade han på mig och då satte jag av i full fart mot honom bara för att göra honom glad. Tänk vad lite det behövs för att få en tvåbening lycklig som en mansvalp på julafton. Det räcker att man sätter av i 90 knyck rakt emot honom när han ropar så blir han överlycklig och klappar om en när man kommer fram och nästan tacklar omkull honom. Primitiva varelser, det där. Tänkte visa ett par bilder till som tvåbeningen tog bara för att ni ska få en uppfattning om hur många spännande pinnar det fanns i den där skogen.

   Stoooor pinne!

 Lite mindre pinne men lika smarrig!

Ja, nu har jag presenterat mig. Få se om jag bloggar nåt mer men just nu börjar all löpning i skogen ta ut sin rätt så jag tror att jag ska ta en liten tupplur. Ska bara knapra i mig lite torroder först! Gör det ni också så kasnke vi ses igen!