Ja, tyvärr så verkar det som om detta hem som bara för nån månad sen beboddes av två stycken fyrbenta besvansade små personligheter av arten svensk bondkatt numera är helt kattfritt. Vår gammelkatt, Daisy, tvingades vi ju ta farväl av i somras p.g.a ålder och sjukdom så sen dess har Rambo varit ensam katt i familjen.

Men.... Rambo gick ut natten mot måndag och har ännu ej återkommit. Under måndagen hade dessutom sonens kompis sett att det låg en överkörd katt som var svart och hade vita tassar vid E4 här ovanför.

Och... som det verkar så var det nog kanske våran Rambo som dött trafikdlöden. Min första tanke då var att det finns många svarta katter i området och att "han kommer säkert hem när han blir nog hungrig". För det har han alltid gjort förut.

Men nu är det fredag och han har ännu inte synts till så tyvärr får vi nog acceptera att han är borta. Okastrerade hankatter kan ju ge sig ut på vecko- och månadslånga friarfärder men Rambo har fått "bjällrorna knipsade" för länge sen och har därmed inga såna ärenden.

Och det känns tomt. Han fattas oss, kan man säga. Sonen sa idag till mig att "Du fattar väl att vi måste skaffa en ny katt nu, pappa?"

Och fast jag länge tänkt att den dag jag inte har några husdjur längre så ska jag inte skaffa några nya så måste jag medge att jag saknar den där lille pratsamme kattherr´n. Men än ska jag försöka hålla lite hopp levande ett tag åtminstone. Han KAN ju ha blivit instängd nånstans eller nåt och plötslöigt dyka upp igen...

Usch ja, det är inget annat än elände här i jämmerdalen! Inatt fick jag kasta in handduken och gå hem från jobbet vid femtiden efter att ha drabbats av ögoninflammation. Det sved och hade sig hela natten och det var med svårighet jag kunde göra klart mitt arbete. Och efter kontakt med vårdcentralen har jag beslutat att stanna hemma även fredag natt.

Så kvällen kommer att tillbringas i soffan tittandes på GIF Sundsvalls match mot Ängelholm. Jag missade ju Timrå-Linköping igår p.g.a nåt så trivialt som arbete men eftersom vi äntligen tog en trea så förstod jag att det hände BARA för att jag varken kunde vara där eller ens se matchen på Canal plus. Timrås dåliga start är alltså MITT fel för när jag inte ser matchen går det tydligen bra att vinna. Så jag får väl fortsätta hålla mig borta åtminstone så länge att jag upptäcker att de även kan förlora utan mig.

När det gäller "Giffarna" är situationen den omvända - varenda match jag sett i år har de vunnit så jag ser det som min plikt som Sundsvallsbo att bidra till deras tänkta avancemang till allsvenskan vilket är mycket nära om de vinner ikväll.

Sist ett tips....

Signaturen "Gubbfan" brukar ibland kommentera mina inlägg och i hans blogg hittade jag idag en länk till en annan blogg som jag  varmt rekommenderar mina kära ordbrukare att ta en titt på.

http://apnas.bloggplatsen.se/

Varsågod, kära ordbrukare! Det tipset får ni gratis men det blir nog det sista ni får gratis härifrån. Måste ta reda på hur jag kan ta entréavgift till min blogg. Alternativt hur jag får så många läsare att företag ställer sig i kö för att få ha reklam på min blogg. Och givetvis betala så dyrt att jag kan sluta jobba och leva på att publicera diverse strunt här.

Önskar trevlig fredagkväll och helg till boende i Örnsköldsvik, Handöl, Härnösand och Skinnskatteberg (Eller Eagle shields bay, Handbear, Here sneazed duck och Skin Tax Mountain på engelska)

"Gôlve´o-sope´

Sänga´o-bädde´

O-äte´

Och ena hängselstroppen o-i..."

Ovanstående är en mycket fri tolkning ur minnet av en dikt på ångermanländska. Jag troooor att det var Birger Norman som skrev den. Däruppe i mitt grannlandskap har man ju för vana att sätta "o" framför det som inte är gjort eller det som inte är klart.

Och o-glada är väl alla Timråsupportrar ikväll efter att vårt favoritlag än en gång hittat ett sätt att förlora TROTS tvåmålsledning inte mindre än tre gånger i samma match (2-0, 3-1 och 4-2).

Det ser ut att bli en tung vinter, det här. Hockeymässigt menar jag. Det är tur att vi TIK-are är ett härdat släkte som inte viker ner oss för lite motgångar. Allt som inte dödar gör en starkare sägs det ju. Så jävlaranamma vad starka vi kommer att vara när den kommande vintern övergår i fotbollssäsong.

Men.... än har det ju bara spelats fyra matcher, 51 st återstår ju att plocka nog med poäng för att slippa den förhatliga kvalserien. Så än ska vi inte kasta yxan i sjön - sjön är ju redan full av kastade yxor!

Nej, vi ska inte ge upp, det hinner vi göra sen. Ni vet väl att... Det är ALDRIG för sent att ge upp! Och... det är aldrig så jävligt att det inte kan bli värre!

Klen tröst, men ändå...

Dagens glädjeämne är väl annars svampexpeditionen med storasyster. I tre eller fyra års tid har jag sagt åt syrran när vi skördat vårt trattis-ställe att "Passa på att titta noga för så här mycket svamp får vi nog aldrig se igen!"

Jag sa det i år också för så makalösa mängder trattkantareller har jag aldrig sett. Och då vaknar den där girigbuken inom en, man KAN liksom inte sluta plocka FAST man redan har mycket mer än man vill rensa, tillreda och frysa in. Rensningen återstår, den spar jag till imorgon. Och det lär ta ett antal timmar i anspråk för fast jag gett bort två laddningar så har jag kvar 25-30 liter som är o-rensade.

Och tvätta har jag också hunnit idag. Jag har fanimej varit riktigt duktig idag om jag får säga det själv. Och det får jag ju för det är ju min blogg jag skriver det i.

Som alltså inte längre är o-bloggad. Idag! Hur det blir imorgon får vi se då!

Ha en fortsatt trevlig helg i Lenhovda, Sölvesborg, Harsprånget och Lönsboda.

Vi ses, kära ordbrukare!

Hoppsan! Hela 11 besökare idag! Och än är inte dagen helt slut så det kan ju bli ÄNNU fler!

 Vad kan detta bero på? Under en ganska lång tid har det varit typ 5-6 tappra per dag som besökt denna enkla blogg och så plötsligt TVÅSIFFRIGT! Vad månde bliva? Ska Schulmann och Blondinbella börja oroa sig för konkurensen?

Nej, allvarligt talat så tror jag inte det. Det måste vara nån tillfällighet bara. Särskilt som jag inte publicerade nåt nytt igår. Jag har nämligen märkt att ibland när man lägger upp ett nytt inlägg så händer det att man råkar sätta en rubrik som får folk att titta in men den förklaringen faller ju platt eftersom jag, som sagt, inte uppdaterade alls igår. Hmm... "The Lord works in mysterious ways"

Men... jag ska försöka att inte låta detta uppsving stiga mig åt huvudet. Där är det nämligen fullt med trötthet just nu efter två tuffa dagskift och med två nattskift framför mig som antagligen blir likadana eller värre.

Dock fick jag ju glädjas lite igår åt Timrås tvåpoängare uppe i Skellefteå. Premiären var ju nattsvart så allt bättre än 1-5 i baken är väl ett fall framåt...? Men nu var det ju inte bara själva resultatet som gladde - jag tyckte mig se flera tecken på uppryckning hos mina rödvita favoriter. På torsdag är det hemmapremiär mot nykomlingen Växjö men jag nöjer mig med att följa den drabbingen från TV-soffan. Får ju inte lön förrän den 26;e och som så ofta är det för mycket månad kvar i slutet på pengarna.

Min yngre dotter (nästan 18 nu) har tillbringat nästan hela den gångna veckan hos mig även om hon inte sovit här varje natt. Idag har hon dock åkt hem till sin mamma igen och jag måste komma ihåg att berömma henne för att hon snyggat upp så fint i sitt rum här innan hon stack. Sängen var bäddad och inget skräp syntes till på golvet då jag kom hem och DET är jag inte bortskämd med. Se där, ännu ett fall framåt!

Imorgon är alltså dagen mellan dag och natt, som jag brukar säga. D.v.s mellan dagskift och nattdito. Alltså går jag på ledighet på onsdag morgon och den kommande friveckan har jag lovat mig själv att besöka några av mina svampställen och skörda de sista gula kantarellerna och kanske några taggsvampar, soppar, kremlor och riskor. Ska "reka" om trattisarna är på gång också. Kanske är det en aning för tidigt ännu men man vet aldrig... Om jag åker ut under helgen kan jag säkert övertala storasyster att följa med. Det är ju roligare att vara två.

Hösten smyger sig på mer och mer, numera är det mörkt igen när man åker till dagskiften (c:a 05:15 på morgonen). Men man får försöka fördriva mörkret med levande ljus och en brasa i öppna spisen när det blir för ruggigt. Och minnas sommaren. Och drömma om nästa...

Sköt om er nu, kära ordbrukare, i Mölnlycke, Stuvsta, Gunnarsbyn och Hisings Kärra. Vi hörs igen. När andan faller på...

Dags för lite hockeysnack! Imorgon startar elitserien "på riktigt". Tjuvstarten med Frölunda-Växjö är avklarad, imorgon är det full omgång.

Som jag sagt förut så är vi Timrå-supporters ett härdat släkte. Vi är vana vid lindans på kvalseriens brant. Vi är vana att vara nederlagstippade, att vara det lag som de s.k experterna tror allra minst på.

MEN..... Inte sen andra säsongen efter att vi tog oss tillbaka till hockeyns finrum har vi behövt kvala oss kvar. Just detta år har ekonomin tvingat oss att rätta munnen efter matsäcken och ledningen har satt ihop ett gäng krigare som kommer att sälja sig dyrt i varje drabbning.

Man får gå tillbaka ända till säsongen 1975-1976 för att hitta ett år då mina egna förhoppningar var så låga som nu TROTS att jag är en obotlig optimist. Då hade TIK tappat två man ur varje ordinarie "femma". Bl.a storheter som Finn Lundström och  Bosse "Bulla" Bergren. Den gången slutade det med nedflyttning.

Och detta år känns allt annat än kvalserien som en bonus!

Men.... jag kan ju ha fel! Gud, vad jag hoppas att jag har fetfel i mina tips om mitt älsklingslag denna säsong! Att de går ut och sopar banan med AIK imorgon till att börja med och sedan fortsätter att sätta alla expert-tips på skam.

Det är ju just detta som är tjusningen med den här sporten - att ens favvolag överraskar en i positiv bemärkelse och visar att "experter" är ena jävla muppar!

Jag minns då vi gick upp för dryga tio år sen. Då hade en enig "expertis" tippat oss ohjälpligt sist i elitserien, bara tidningen "Hockey;s" expert skrev att vi nog kanske kunde klara oss kvar. Och han fick rätt!

Så... med all respekt för AIK så hoppas jag att Timrå slår "Gnaget" imorgon kväll och gör det med besked dessutom!. Med sådär 3-4 mål eller så!

Då kan jag än en gång få le åt dessa självutnämnda förstå-sig-på-are och konstatera att de egentligen inte kan ett dyft mer ön jag och mina gelikar.

Så... håll alla tummar ni har för Timrå IK imorgon kväll, kära ordbrukare, i Malung, Kortedala, Listerlandet och Kårböle. Och var rädda om er för annaras är nån annan det!

Regn och grått ute. Sista dagen på ledigheten, imorgon börjar slitet och släpet igen. Och så har jag tvättstugan...

Med andra ord en dag som uppfyller tillräckligt många kriterier för att kallas skitdag!

Men... det behöver det ju inte vara! Jag har inte jobbat sen 10/8 så det blir ju kul att träffa de andra galningarna på skiftlaget. För på nåt konstigt sätt, trots slitsamma och stressiga jobb så lyckas vi allt som oftast ha ganska kul på våra 12-timmars pass tillsammans och konflikter är sällsynt.

Någon sa en gång till mig att ju jävligare arbete och arbetsmiljö man har desto större blir sammanhållningen mellan arbetkamraterna och desto bättre blir stämningen i fikarum och matsal. Och jag tror faktiskt att det är så. Periodvis har jag arbetat i portvakten som ligger i samma hus som kontoren och bland dem som jobbar där vimlar det av små strider och skitsnack bakom ryggen är vardag där. Men så har de heller inget yttre tryck som svetsar dem samman.

Att jobba i gruva fattar ju alla att det är tufft men gruvarbetare är kanske de som är mest kända för sin sammanhållning.

Jag tror att det där kommer från överlevnadsinstinkten inom oss. Överlevare från andra världskrigets tyska fångläger har ju ofta berättat om helvetet därinne men även om den sanslösa humor som föddes där.

Vi har alltså en obändig vilja att ha roligt och därför gör vi det outhärdliga uthärdligt med de medel som står till buds. Så vilken jävla tur att det regnar så att jag med gott samvete kan lata mig inomhus. Och vilken tur att jag har det skitjobb jag har så jag slipper småtjafsandet som är så vanligt  på "trevliga" arbetsplatser.

Nu ska tvätten hängas och sen ska jag ge mig på att laga nåt jag aldrig gjort men som jag hoppas blir en paradrätt för mig i framtiden. Jag såg Per Morberg göra oxrullader härom veckan och inspirerades att försöka själv. Försökskaniner blir sonen och min gode vän och husmekaniker Hans. Han ringde igår och frågade om jag kunde skjutsa honom från verkstaden där han ska lämna in sin bil idag och då passade jag på att bjuda in honom på middag. Håll tummarna för att det lyckas så är ni snälla därute i Sveriges och världens alla hörn som Katterjokk, Fjärdhundra, Washington  Undersåker och Vladivostok. För att nämna några av "hörnen".

Ha en bra dag, kära ordbrukare! Annars har nån annan den!