Verkstadsbesöket är över och jag är genast betydligt fattigare... Vad är det som gör att jag har så svårt att riktigt lita på verkstadsinnehavare? Kan det vara för det där telefonsamtalet man nästan alltid får några timmar efter att man lämnat sin ögonsten i deras händer... "Jadu, det här var ju mycket värre än det först såg ut. Ska det här bli bra så måste vi byta det eller det också!"

Eller kan det vara det där de säger när de ser paniken i ens blick då man ska till att betala den rejält dyrare notan för reparationen... "Jo, det blev ju lite dyrare men det är ju lika bra att göra det ordentligt när man ändå håller på! Och du ska ju veta att jag har avrundat ordentligt nedåt så bättre pris hade aldrig fått nån annanstans!"

Det sista sagt med ett tonfall som ska få en att förstå att hans barn nog får äta blodpudding och pannkaka resten av månaden och att han själv troligen får cykla till jobbet för att hålla sina kostnader nere.

Nåja, nu är det gjort och jag tjänar inget varken på att gräma mig gråhårig eller gnälla här. Kanske är det sant som han sa att han varit väldigt snäll i sin prissättning. Kanske var det nödvändigt att byta även bromsskivorna och tre hjulbultar. Jag väljer att tro det så känns det bättre. Glad är jag i alla fall att jag bad dem byta det hjullager som stod under rubriken "Bra att veta" i besiktningsprotokollet för det visade sig vara helt väck och hade antagligen skurit ihop totalt rätt snart annars. Idag ska sommardäcken på och sen hoppas jag slippa lägga så mycket mer pengar på bilen i år. Utom bensin då förstås (som ju inte heller är så billigt...)!

Men visst har man känslan nånstans att bilmekaniker och bilförsäljare är moderna tiders motsvarighet till hästhandlarna för hundra år sen. Alla som bytt bil hos en bilfirma vet ju precis hur snacket brukar gå...

Du har hittat den bil du vill ha och börjar prata med en säljare. Han/hon fråagr då vad du har att lämna i inbyte och när får se din pärla rynkar han genast pannan. "Jaha, du! Du har en sån, ja... Ja, du vet, de där är inte lätta att bli av med. I förra veckan sålde jag en likadan och den hade stått här i över ett halvår. Vi fick pruta ner den så mycket att vi inte tjänade en enda krona. Så mer än XXX kronor kan jag inte ge för den!"

Har ni hört den nån gång? Jag tror det står i första kapitlet i handboken till bilskojarutbildningen.

Men....

Sen pratar ni på ett tag och med viss tvekan går säljaren till sist med på en affär. Och när du åker därifrån är det meningen att du ska känna en stor tacksamhet för att de nedlät sig till att byta in din gamla skrothög. Du har också fått veta att säljaren varit extra snäll mot just dig - du ska känna dig utvald - och gett dig "ett pris som aldrig återkommer". Två timmar efter att du åkt hem säljs din gamla bil för dubbla summan de gett för den till en annan kund som, precis som du, fått veta att han/hon just gjort sin bästa bilaffär nånsin. "Jo, du vet, jag känner ju förra ägaren litegrann och han/hon har ju skött den här kärran som ett litet barn!"

Bilförsäljare känner en herrans massa folk om man ska tro dem och ingen av dem har nånsin lurat nån.

Jo, jag vet att jag generaliserar och det ska man ju inte. Säkert är många bilförsäljare väldigt hyvens människor, det är bara det att jag inte har träffat på dem ännu.

Idag är gråvädret i alla fall lite ljusare så kanske, kanske att solen tittar fram en liten stund sen. Funderar på att stöka undan det där däckbytet och därefter avlägga visit hos min trevlige frisör och i hans stol diskutera än en gång varför Barcelona är så mycket bättre än hans favoritlag Real Madrid medan han befriar mig från vinterpälsen.

Ja, så får det bli! Slut för idag - tack för idag! Vi ses!