Vet egentligen inte varför men jag känner mig glad idag. Och detta inspirerade mig till att försöka kräkas fram ett blogginlägg. En del av förklaringen kan vara att jag för en timme sen, lite drygt, stämplade ut från sista natten och är ledig i sex dagar.

Jo, men NÄSTAN i alla fall. Jag ska ju till "Gruvan" imorgon bitti för personalmöte. Eller APT som företagets representanter föredrar att kalla det. Arbetsplatsträff, alltså.

Eller kanske kan det bero på sign. "Skogsnuvans" vänliga omdöme om mitt förra blogginlägg. Läste det nyss då jag kom hem efter min sista natt. Det är aldrig fel med lite beröm!
Tänk om fler arbetsgivare kunde inse det! Min till exempel...

Som huvudskyddsombud för min avdelning deltar jag i den centrala skyddskommittéens möten och där har jag ofta framhållit fördelarna med att jobba med det positiva istället för att hela tiden hänga upp sig på det motsatta.

Hos min arbetsgivare tror man stenhårt på att alla anställda gör sitt bästa för att fuska och komma så lindrigt undan som det bara går och därför har man inrättat ett välplanerat system för att bestraffa dem som gör fel på något vis.

Jag talar regelbundet om för dem att om man har ett bestraffningssystem måste man även ha ett belöningssystem. Annars förlorar bestraffningen sin tyngd.

Belöningar och beröm gör dessutom MYCKET större verkan än det motsatta!
Det är ju så med oss människor att det som beaktas (d.v.s uppmärksammas) förstärks. Alltså - om man får uppskattning för goda insatser så skapar berömmet en positiv spiral som leder till vidareutveckling och i slutändan att man växer både som medarbetare och människa.

Om man, däremot, väljer att påpeka fel och brister är det detta som förstärks. Alltså en negativ känsla. Vilket bara skapar osäkerhet och frustration. Och i förlängningen lögner, undanflykter och uppgivenhet.

Jag tror att ALLA, oavsett vad man sysslar med, vill göra ett bra jobb när man jobbar. Därför är det viktigare att hela tiden lyfta fram det positiva. Och det är viktigare ju svårare problemen är.

Ett jättebra exempel är en seriestrip som jag hade på väggen en gång för länge sen. Den var ur serien "Knasen" som utspelar sig i den amerikanska armén. Ni som läst den minns kanske att deras köksmästare, "Kockis" såg ut som en riktig slusk. Ständigt med en fimp i ena mungipan.

Och att regementsprästen ("Pastorn") var en timid man som ville alla väl.

I alla fall... Första serierutan visade soldater som grimaserade och pratade om hur äcklig maten var. I bakgrunden sågs flera soldater stå dubbelvikta och kräkas. Ruta två visade Knasen och hans kompisar som fällde olika kommentarer. En av dem var att "Pastorn" alltid hade nåt snällt att säga.

I ruta tre sågs "Kockis" med en fimp i munnen och en slev i näven och det vänlige "pastorn" som säger; "Jag ber att få tacka och gratulera till en utsökt ketchup!"

Jamen, precis så tror jag att vi funkar! Det lilla berömmet är så mycket mer värt än den stora avhyvlingen. Man lever länge på de vänliga orden.

Jag har en bok nånstans som heter "Bjud på dig själv" som är skriven av saligen avsomnade hockeyprofessorn Tommy Sandlin som var en hängiven anhängare av att just uppmärksamma det positiva.

Han berättade bland mycket annat om då Sverige, under hans ledning, tog VM-guld i Wien 1987. I början av turneringen förlorade Tre Kronor en match mot nån nation som man normalt sett borde slå enkelt. Men då Tommy och hans närmaste tittade igenom videon från matchen upptäckte de att svenskarna faktiskt skapat en väldig massa målchanser även om de inte lyckats göra mål. Så man redigerade bandet för att göra detta extra tydligt och berömde sedan spelarna för det och valde bort att peka ut vilka fel som begåtts.

Med resultatet att laget gick ut och vann nästa match på ett mycket övertygande sätt.

Med allt detta i minne vill jag därför berömma dig, kära ordbrukare, för att du hade tålamodet att läsa ända hit. Bra gjort! Du är en värdefull människa!

Därmed ska jag avsluta och förpassa mig någon meter bakåt till min sköna säng. Sov gott eller jobba snyggt i Storuman, Lillhärdal, Vätterstad och Vagnhärad.

I´ll be back! Someday....

 

Zeunertz

29 september 2014 07:54

Skönt och behövligt inlägg Göran! Tyvärr är det ju så det funkar på många arbetsplatser. Det är tydligen väldigt svårt att ge en komplimang i form av en klapp på axeln. Därmed inte sagt att jag själv är duktigare på att ge min arbetsgivare beröm tillbaka. Det är betydligt lättare att kommentera när nåt är fel eller icke tillfredsställande nog än att ge beröm för en bra insats. Resultatet av det är ju att man jobbar efter minsta motståndets lag. Man jobbar med det man förväntas jobba med, definitivt inget mer än så. Proaktivitet och förbättringsförslag finner man ingen mening med. Tyvärr.

http://zenunrtx.bloggplatsen.se

 

Gubbfan

30 september 2014 18:38

Så rätt!
En liten tanke dyker upp.
För våra barn har det blivit mer av påpekande hur dåliga de är i skolan under de senaste åren.
Allt lafs med Pisa-undersökningen står en upp i halsen. Varken lärare eller ungar blir nog positivt inställde till den viktiga skolan.
Ungarna skall ha betyg från låga klasser dessutom, så att de kan se vilka som är A-människor och vilka som är någon slags kanonmat som kan offras i arbetslöshetskriget.
Inte blir det någon bra spiral om man får veta att man inte gjort sitt bästa.

F ö har jag i dag hittat årets första ex av rödgul trumpetsvamp.
Kanske, kanske överlever jag vintern. Lingon, blåbär och hjortron blev det inga av här.

http://Gubbfan.bloggplatsen.se

Göran

30 september 2014 20:55

Håller med om skolan. Själv fick jag betyg från andra klass men ordning och uppförande betygsattes redan i ettan för min generation. Och jag kan inte se att jag haft nån nytta av det, precis. Jag har alla betyg kvar, t.o.m det vi fick i första klass som jag tror kallades terminsintyg.
Vad gäller svampen så säger rapporter från säker källa (min syster) att trattisar och rödgul trumpetsvamp är på väg här också. Lätt försenade men de kommer.
F.ö gör jag ingen skillnad på dessa arter, kan inte ens känna nån skillnad i smak eller doft så för mig är de samma sak.

 

skogsnuvan

30 september 2014 22:48

Jo man kan undra varför det ska vara så väldigt svårt att ge beröm och så lätt att ge kritik. Är vi människor födda sådana. Jag jobbade i 20 år på samma ställe och fick då aldrig ett ord av beröm tvärt om men sedan jag slutade blev det ett annat ljud i skällan. Kanske man kan säga att ingen saknar kon förrän båset är tomt. Sov gott. Hoppas du hittar lite svamp. Du har rätt i att dom smakar likadant. Jag känner inte heller skillnaden.

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som de flesta av mina trognaste ordbrukare redan vet så funderar jag en hel del över likheter och skillnader mellan Sverige förr och nu, mellan Sverige och världen. Och då framför allt skilnaderna mellan oss och USA. Och jag vill, för död och pina,...

Nästan nyss var det vinter. Sen kom våren smygande på tårna men motades ut av senkommen snö igen. Som inte stannade så länge utan försvann på några dagar. Men man hann knappt ens njuta av våren för de senaste tre dagarna har vi haft nästan sommarvä...

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar från Krister. Han skrev att reklamen spaltade upp min blogg alldeles för mycket. Jag svarade lite uppgivet att jag var medveten om saken men inte visste vad jag skulle göra åt det. Det vet jag nu. Och har ...

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...