Jag har nött soffan flitigt de senaste kvällarna. Igår slog jag mig ned för att, som jag trodde, se GIF Sundsvall spelas ut av Malmö. Då fick jag bevittna det fantastiska att Giffarna först tar ledningen ganska tidigt för att sedan hamna under kompakt press från hemmalaget när Guillermo Molins hade kvitterat till 1-1.

Men på något konstigt sätt lyckades Sundsvallslaget ändå inte bara hålla tätt utan dessutom kontra in ett segermål alldeles i slutat av matchen. Efteråt ångrade jag nästan att jag inte satsat pengar på Giffarna. Oddsen borde varit ganska höga för bortaseger. 

Stor, stor del i vinsten tillskriver jag målvakten Tommy Naurin eller Tommy Knogjärn som han kallas efter sin förmåga att boxa ut bollen längre än de flesta andra målvakter. Igår var han i toppslag och när han är det är han obestridd chef i sitt straffområde. Styr och ställer med allt och alla.

Men det var förstås många som var bra denna afton. Lars Krogh-Gersson och Sebastian Rajalakso har då aldrig jag sett bättre i Gif-dressen och även försvaret hade en stark kväll.

Malmö FF lär säkert repa sig och göra bättre ifrån sig. Innan säsongen är över är jag rätt säker på att de är före GIF i tabellen. Kanske vinner de hela skiten, till och med!

Ikväll bänkade jag mig också men nu för att se Luleå kriga sig till en sjunde match i semifinalserien mot Frölunda. I brist på egenintresse i slutspelet håller jag ju på allt norr om Daläven. Men Luleå rasade ihop som ett korthus och förnedrades hemma av Göteborgarna med hela 8 mål mot 2.

Så nu håller jag alla tummar jag har, d.v.s två stycken, för att Skellefteå tar den andra finalplatsen imorgon kväll. För en norrlänning vore det surt att se Frölunda mot Växjö i finalen.

Lagen har hitintills vunnit sina hemmamatcher. Växjö med uddamålet medan Skellefteå gjort två mål mer i sina hemmasegrar.

Vilket borde tala för SAIK.

Men gör det det? Hoppas gör jag men säker är jag inte. Växjö har rest sig ur svåra lägen hur många gånger som helst under detta slutspel och har liksom inget att förlora. Nästan alla tror på SAIK som gått fram som en ångvält hela vintern och som vann SHL överlägset. Jag hissar ändå varningsflagg för svenska mästarna från Småland.

Men inget av det spelar någon roll imorgon kväll. Det lag som vill mest och har bäst målvakt kommer att vinna.

Mina kamrater på skiftlag 5 stiger upp imorgon bitti och åker till gruvan i god tid före klockan sex medan undertecknad får sova lite längre. Jag ska på försäkringskonferens anordnad av IF Metall och ABF istället för ordinarie arbete. Och börjar inte förrän åtta på morgonen.

Min två veckor långa ledighet, som iofs inte blev helt ograverad, tar alltså slut imorgon och jag får börja se fram emot nästa som påbörjas på Norges nationaldag "syttende mai".

Tyvärr har jag inte hunnit... (Skäms på mig, för där ljög jag!!!) Hunnit har jag men jag har varit för lat för att se till att Madame Citroen har fått på sig sommarskorna. Men eftersom hon är så ljuv och öm och kärleksfull bråkar hon inte med mig för det utan bidar sin tid till nästa sexdagars frivecka som startar på söndag morgon.

Då ska det bli av. Det lovar jag! Tror jag, i alla fall...

April råder över hela landet och det är så här års man märker som mest att detta är ett avlångt land. Här, på Sveriges midja, blommar tussilagon för fulla muggar. I Skåne lär det väl vara musöron på björkarna och vitsippor i skogsbackarna medan det även i Pajala är vitt på marken. Men inte av sippor utan av snö...

Anyway... njutbart är det hur som helst med vår. Även om jag vet att det fortfarande kan komma bakslag i form av både snö och kyla. Så jag avslutar med ett citat från en Lundell-sång ("Dagen") som jag vet att jag har använt flera gånger tidigare...

"Det är en tidig morgon i mitten av april. Vinden mojnar, hela världen står still. Det är gott att leva. Trots allt!"