Jag har sett en bebis idag. Det händer sannerligen inte ofta. Barnvagnar möter jag förstås då och då både ute och i affärer och köpcentra. Och man får väl anta att de flesta innehålller just bebisar.

Men nu är ju jag inte en sån som sticker huvudet under suffletten för att stjäla mig en skymt av underverken. Och då ser man dem ju inte.

Den jag såg idag var alldeles ny. Årets modell! De är visst ovanligt småväxta i år för den här såg sannerligen inte mycket ut för världen. Som en leksak, nästan. Eller också hänger det samman med just det faktum att det är sällan jag ser såna för jag reagerar likadant varenda gång jag ser en färsk människa. Minns liksom inte hur små de ju faktiskt är när de är nykläckta

Det är grannen tvärs över trappen som blivit mormor och idag var dottern med avkomma här och hälsade på. Jag fick äran att hålla upp porten åt dem då de tydligen skulle ut och lufta battingen en stund. Vilket säkert var välbehövligt för nog minns jag ännu hur de kunde lukta stundtals, de där små ligisterna.

Jag kom att tänka på en urgammal revymonolog som Lars Ekborg gjorde på 60-talet. "Poker med Joakim" hette den och jag minns att jag skrattade gott åt den som barn. Finns den på "tuben" månntro... (Strax tillbaka!)

Är ni kvar? Sååå länge var jag väl inte borta ändå?

Jag hittade den och lägger därför ur den nedan. Varsågoda!

"Livet är inte bara sjötunga och Estramadura!" "Köra om dumma Volvo och tuta!"

Det där lilla pyret jag såg har OCKSÅ allting kvar. Både sjötunga och "köra om" och all det där andra. Nästan så man blir lite avundsjuk. Fast riktigt så långt skulle jag väl inte vilja backa bandet om det varit möjligt. Nej, det där med barndom var väl på gott och ont men visst är det lite roligare att få styra över sig själv. Tänk om man kunde behålla sina erfareheter och kunskaper men få tillbaka sin fysiska status från 20-25-årsåldern. Inte för att jag var någon atlet då heller men lite mindre skavanker var det allt. För att inte tala om kilon...

Men det där får jag förstås nöja mig med att fantisera om. Kanske, kanske får jag också barnbarn att skjutsa i vagn en dag. Och när de börjar lukta illa är det ju bara att räcka över dem till deras föräldrar och mumla något om att sova middag.

Men i skrivande stund  ser det mörkt ut. Bara Stockholmsdottern som har fast förhållande. Och hon har alltid sagt att hon inte vill ha några barn. Grabbarna är båda lika singel som sin farsa och lillstumpans samboskap tog slut för en vecka sedan ungefär. Då såg det först ut som om jag skulle bli tvungen att trycka in henne i mitt pyttelilla gästrum eftersom hon inte hade någon annanstans att ta vägen. Men hennes storebror förbarmade sig över henne och låter henne bo tillfälligtvis hos honom. Så nu bor tre av mina vuxna ungar i samma hus som jag. Det vore väl en ödets ironi om lägenheten mitt emot sonens (i vindsvåningen) blir ledig och dottern tar över den.

Men det händer knappast. Hoppas dock att hon hittar ett eget boende snart för att vara inhyst hos någon annan är sällan särskilt lyckat i längden.

En dag kvar nu av min fyradagars helg och sedan stundar en 40-timmars vecka precis som för vilken dagtidare som helst. Men därefter kommmer två veckor då jag bara jobbar tre dagar.

I slutet av juli har jag räknat ut att jag får 10-11 dagar ledigt så det är väl det jag får se fram emot när det gäller sommarledigheter.

Imorgon ska jag laga vintermat. Jomen, visst är väl kålpudding mer förknippad med kallare årstider än den vi har nu? På sommaren vill man liksom inte ha så "mäktig" mat även om det förstås är lika gott. Därför tänkte jag passa på att göra det innan de riktiga värmeböljorna kommer och därefter spara fläsklägg med rotmos, ärtsoppa och bruna bönor till den tid då isvindarna biter i knutarna och man kan beöva nåt lite mer rejält liksom.

Just här där jag bor hade VH (Vår Herre) lagt ut dimbankar idag medan man bara behövde åka inåt stam någon kilometer så var det kanonväder. Men han var väl på det humöret idag bara, tänker jag...

När jag slumpar omkring ser jag att det tycks vara inne att just propagera för VH och kyrkor och frifräsare i branschen. Några bloggar innehåller så svavelosande predikningar så man bli alldeles matt.

Då jag ser sånt blir jag alltid frestad att ifrågasätta dem i kommentarsfälten men jag försöker låta bli. De där människorna är oftast så hjärntvättade att det inte lönar sig att diskutera med dem.

Det är få religiösa ledare som klarar av att vinna min respekt. Den enda jag kan komma på är väl Desmond Tutu i Sydafrika. En oerhört sympatisk man som, såvitt jag vet, lever ännu fast han måste vara närapå nittio år.

Annars är det min fasta övertygelse att om man ser till att alla barn och ungdomar på jorden får en bra utbildning så att de får kunskap nog att våga ifrågasätta de där som vill att man ska tro på det ingen kan bevisa. Då skulle religonernas makt minska och en hel massa krig skulle kunna avslutas.

Som det är idag hjälper religionen till att hålla det arbetande folket på mattan. Se bara på vårt eget land! För dryga hundra år sedan var arbetarklassen outbildad och okunnig och då hade okcså religionen en mycket större plats i folks liv än den har idag. Tack vare att vi alla har fått utbildning och lärt oss att ifrågasätta. Och det tror jag skulle fungera var som helst i världen.

Nu stänger jag ner tangentbordet för idag och önskar mina kära ordbrukare en härlig natt och en fin söndag i vårt avlånga men vackra land. Som ju är ganska gott att leva i. Men inte är det då religonens förtjänst!