Så har man då introducerat sina smaklökar i ännu ett för mig obekant livsmedel. Närbutiken där jag bor sålde i veckan vildsvinsstek för 129 kr/kg. Jag såg skylten på väggen utanför och tänkte genast att det måste jag testa. Innan har jag ju provat både känguru och struts så varför inte vildsvin?

Undrade så smått om det skulle påminna om vanligt fläsk från tamgris men redan utseendet sa mig att det här var något annat. Mycket mörkare i färgen, nästan som nötkött.

Så min stek plockades fram i förmiddags då tvätten var upphängd. Jag mindes plötsligt ett tips jag fick av hustrun till en jägare. Hon brukade alltid smörja in älgstekar och liknande med lite mörk sirap eller möjligen honung.

Så jag gned in lite sirap i min stek innan jag kryddade med salt och peppar och lade den i min slow-cooker tillsammans med en skalad och klyftad gul lök och två tärnade morötter. Sedan locket på och där fick den ligga i 5-6 timmar innan jag lyfte ur den för att låta den vila i ett foliepaket medan jag silade av stekskyn. Av den gjorde jag sedan en gräddsås som jag kryddade med grönpeppar och serverade råstekt vitlökspotatis till detta.

Och det blev alldeles otroligt lyckat. Köttet påminner om såndär pulled pork eller pulled beef när man lagar det i slow-cookern. Knappt man ens behöver kniv när man äter. Och med den knapriga potatisen och grönpepparsåsen blev anrättningen alldeles magiskt god. Om jag får skryta lite...

Lilljäntan (som snart fyller 26...) var förbi och fick smaka, hon också och precis som sin lillebror sa hon att det var det godaste hon ätit på länge. Det kom ju då, i och för sig, från någon som lever mest på pan-pizzor i micron eller stuvade makarnoner med bacon eller Mamma Scans köttbullar. Men ändå!

En köttbit ligger i kylen inslagen i folie och den ska jag skiva tunt när den är riktigt genomkall för att ha som smörgåspålägg. Det där är något jag fått med modersmjölken nästan. Att använda matrester genom att ha dem som pålägg på mackor. Stekta ägg på delikatessknäcke älskade jag som barn och fick nästan alltid med mig då det var dags att ha matsäck med för skolutflykter. Men man kan lägga nästan allt på mackor när det har kallnat. Stekt strömming till exempel, pannbiffar eller köttbullar går också bra liksom stekt fläsk eller falukorv.

Häromdagen käkade vi rödspätta och den sista filén hamnade på en skiva rågrut nästa morgon innan jag åkte till jobbet. Har t.o.m prövat att äta kall köttfärssås på smörgås och det gick hur fint som helst.

Och i dessa tider när vi hela tiden hör att man ska undvika att kasta bort mat så känner jag mig nästan lite duktig då jag recyklar kalla fiskpinnar eller resterna av söndagssteken.

Mitt kära Timrå IK var i Västervik igår och hade oväntat svårt att besegra smålänningarna som innan match parkerade sist i tabellen. 2-2 stod det vid full tid men i förlängningen visade ändå Timrås förstakedja var skåpet ska stå och vann i sudden death. På onsdag är det hemmamatch mot Almtuna och sedan bär det av till Mora på lördag.

Därefter kommer den verkliga värdemätaren då vi möter serieledarna Björklöven som gått fram som en virvelvind i serien hittills. Då får vi kanske se vilka som står upp när det blåser hårt!

Vårt herrlandslag i fotboll besegrade planenligt Malta igår och ska nu möta Spanien på tisdag. Där ger jag inte mina landsmän någon större chans, tror att spanjorerna är för bra.

Imorgon börjar en ny arbetsvecka och efter den kommer en lite kortare. Då jobbar jag bara tre dagar innan jag får en längre ledighet igen. Mina ordinarie arbetskamrater har gjort sitt första dagskift idag så jag hoppas på en lugn dag på förrådet imorgon så jag får tid att åka upp och hälsa på dem. Jag har ju nämligen återfått körtillståndet när det gäller våra eldrivna golfbilar (Clubcar och Melex) så förhoppningsvis hinner jag åka upp och hälsa på dem en stund imorgon förmiddag.

På tal om ingenting så såg jag förut att just denna dag har jag varit ganska flitig genom åren. En av de historiska blogginläggen födde faktiskt ett leende på mina läppar. 2014, denna dag, skrev jag om hur jag blivit utskrattad av en pyssling och att läsa det gav mig minnen tillbaka som om det vore igår. Mindes precis hur allt gick till.

Det är kanske det största värdet för mig personligen med att fortsätta att publicera oviktigheter här med jämna eller ojämna mellanrum. Då och då skickas man tillbaka längs minnenas allé och får dra lite på smilbanden.

Därför är risken stor att jag kommer att fortsätta med det tills döden skiljer oss åt. Eller tills jag är så senil att jag inte minns hur man använder tangentbordet.

Där är vi dock inte riktigt ännu, kära ordbrukare i Träskböle, Gimåfors, Ludvika och Ängelholm. Men hur mycket/lite du läser är förstås, som alltid, upp till dig själv.

Sköt om er! Så ingen annan måste göra det!