November! Hujedamej, som de säger i Småland! Eller som min farfar brukade säga "Huga, huga, dubbel huga!". Fast vi som är födda och uppväxta här på Sveriges midja, i "Sönnsvall" säger nog mera "Höualigen".

Spelar ingen roll för det betyder ju samma sak, alltihop. Att man har svårt att stå ut mellan morgon och kväll för allt känns bara dystert. Visserligen fars dag imorgon och lilla dotra har aviserat att hon ska komma förbi med present. Så jag kanske snor ihop en sockerkaka eller liknande så jag har nåt att bjuda som tilltugg om hon har tid att stanna på kaffe.

Och imorgon är det ju hockey igen också. Dubbelt upp dessutom för på eftermiddagen kan man titta på Sverige mot Finland i Karjala Cup och sen på kvällskanten blir  det Västerås-Timrå på Cmore. Lite ljus i mörkret...

Gråvädret som varit kompakt en längre tid sprack upp en liten stund i förmiddags då jag åkte mot stan för att komplettera upp kylen lite på Lidl. Skulle laga pasta carrbonara till middag men hade ingen parmesan hemma så jag passade på att köpa mjölk och kattmat när jag ändå var ute och for.

Carbonaran blev suveränt bra. De senaste åren har jag gjort den som de gör den i Italien som är ursprungslandet och egentligen ska det ju vara peccoriniost och inte parmesan men det hade de inte på Lidl.

Förr blandade jag äggen med grädde eftersom det var så jag lärde mig det för länge sedan. Men efter att ha lärt känna en livs levande italienare genom jobbet fick jag veta att grädde i carbonara är aja-baja så det skriker om det i Italien.

Detta har jag sedan fått bekräftat via Youtube av bl.a Paolo Roberto som ju också har italienska rötter. Men även av flera TV-kockar från resten av världen med italienskt påbrå. Det ska också helst vara giancale (rökt och torkad griskind och inte bacon) men det fick jag inte heller tag i så bacon fick duga. Det steker jag sakta så fettet kryper ur den och lägger två krossade vitlöksklyftor pannan för att smaksätta fettet lite (dessa lyfts ur innan man rör ihop allt)

Sen brukar jag ta tre ägg plus en extra äggula som jag vispar ihop och blandar med svartpeppar och riven parmesan eller peccorini. Vitan som blir över får katten äta upp, den innehåller massor med protein och han äter den gärna.

När pastan är kokt lägger jag den i fettet i stekpannan och rör ut med någon deciliter av kokvattnet som jag öst ur kastrullen innan jag häller av pastan. Sen rör man om och då kommer den där krämigheten tack vare stärkelsen i pastavattnet. Sist blandar jag ner äggsmeten och strör över lite  mer ost och svartpeppar. Enkelt och suveränt gott!

Jo men nånting måste man ju hitta på för att pigga upp sig i mörkret och ruskvädret. Imorgon funderar jag på att göra köttfärsbiffar med smak av grönpeppar och potatisgratäng till det. Men vi får se.

Håll ut, kära ordbrukare i Teckomatorp, Hissmofors, Dals Långed och Kortedala, det kommer ljusare tider även om det kommer att bli mycket värre innan det blir bättre. Men ni vet väl att allt som inte tar död på oss gör oss starkare. Så jävlar så starka vi alla kommer att vara när den är över. Om vi nu överlever den...