Om du undrar över rubriken så är den stulen ur refrängen på en svensktoppslåt från början av sjuttiotalet. Något dansband, minns inte vilket, sjöng in en svensk version av Daniel Boones hitlåt Beautyful sunday.

"Sunday morning, up with the lark

I think I´ll take a walk in the park

Hey, hey, hey it´s a beautyful day.."

Så började orginalet minns jag. Av den svenska versionen minns jag bara orden som fick bli rubrik. Och detta eftersom det ju faktiskt artade sig till en rätt bra dag innan den blev afton.

Tvätten gick fint och rena lakan väntar i sängen när jag förpassar mig dit för att sova mig i form för en ny arbetsvecka. Får väl kanske ta en dusch så man själv är lika fräsch som lakanen innan jag kryper ner.

Sedan hade jag glädjen att pricka in alla sju vinnarna i dagens V75 på Solvalla vilket visserligen inte gav några miljoner men nästan 1400 kronor på satsade 100 är absolut godkänt.

Denna oväntade inkomst fick mig att tycka att jag hade råd att lägga 30 kronor till på tre möjliga vinnare av själva elitloppet. En av dem var Propulsion som sprang in ytterligare 90 kronor åt mig.

Som om inte detta vore nog tog jag och ringde min tama husmekaniker som var vid förvånansvärt gott mod. Feberfri sedan fyra dagar hade han nu friskförklarat sig själv enligt Folkhälsoinstitutets normer. Han mådde bra igen då vi pratade bort en halvtimme förut.

Ett orosmoln mindre på min himmel, alltså. Den enda jag känner som drabbats av det där jävla viruset har överlevt och tillfrisknat utan varken läkarhjälp eller intensivvård. Så nu hoppas jag bara att det där eländet går över nån gång så vi får komma tillbaka till det liv vi är vana vid sen tidigare.

Enda smolket i min glädjebägare var väl att när sonen och jag åkte till mellannorrlands shopping-Mekka, Birsta, uppstod något oljud från framvagnen. Ett dunkande ljud som tilltog när han bromsade eller svängde åt höger.

Jag har hört liknande en gång tidigare på en Volvo 245 som jag ägde för länge sedan. Den gången kom det från bakvagnen och visade sig bero på att någon illasinnad eller felaktigt skämtsam jävel lossat alla hjulbultarna på bakhjulen. Exfrun kom hem från jobbet på en skola och beskrev oljudet så jag tog en liten tur utan att bli så mycket klokare. Men något fick mig ändå att plocka fram fälgkorset och känna på hjulbultarna. Alla satt kvar, tack och lov, men på båda bakhjulen var de alldeles lösa. Så jag håller en tumme för att det är samma sak nu. Det var också min första tanke men eftersom jag köpte nya däck för en månad sedan ungefär tänkte jag att det knappast kan vara så eftersom de är åtdragna med muttermaskin och dessa drar åt med moment, som det heter. 

Min tama, och numera friska husmekaniker, sa dock att det ska man inte vara för säker på. Så för någon timme sedan tänkte jag gå ut och känna på dem med fälgkorset men då såg jag att min granne på parkeringen hade ställt sin bil så nära min att det skulle bli svårt att komma åt. Därför sköt jag upp saken till imorgon förmiddag då han har åkt till jobbet och jag har lite mer plats.

Jovisst, jag ska ju också jobba men imorgon gör jag det hemifrån och kan ta mig en liten paus för att gå ut och kollla de där bultarna. Håll tummarna för att det är så enkelt för då slipper jag lägga nya tusenlappar på verkstadsbesök.

Sommaren har tjuvstartat idag här på Sveriges midja. Men jag hoppas att den är kvar imorgon bitti då almanckan säger att den börjar. Sen får den gärna för mig stanna kvar till mitten av september eller så...

Se där, två blogginlägg på samma dag, det händer sannerligen inte ofta. Men idag blev det så.

Sov gott när det blir så dags, kära ordbrukare i Klagstorp, Ljungbyhed, Mattmar och Ytterlännäs.

Om ungefär tretton timmar är det dags att dödförklara Maj 2020 och hälsa sommaren välkommen. Sista söndagen i maj betyder olika saker för olika människor. Min f.d svärfar fyller 86 år idag och jag ska slå en signal och gratulera under dagens lopp. Även om jag inte längre lever ihop med hans dotter så har vi fin kontakt ännu efter 16 år sedan separation och skilsmässa. 

För andra är det stora med den här dagen att det är årets största dag inom travsporten eftersom Elitloppet på Solvalla går av stapeln idag. För första, och förhoppningsvis sista gången, utan publik på läktarna. Hundratusentals om inte miljoner travfrälsta kommer dock att sitta klistrade framför TV-apparaterna och se efter om Propulsion kan ge Milliodollarrhyme en match om pokalen och miljonpriset. Eller kanske Elian Web eller någon annan kan blanda sig i och ställa till med skräll. Undrar förresten om hästarna påverkas av att det inte är fullt liv runt banan med skrikande människor. Men de kanske bara tycker att det är skönt att slippa det...

Men framför allt så är det ju Mors dag. Jag ska ta en tur till kyrkogården på andra sidan staden och sätta en blomma på både mammas och mormors gravar eftersom båda ju spelat mamma-rollen för mig under min barndom för evigheter sedan. Mormor tog ju över som ställföreträdande morsa då min egen gick bort endast 36 år gammal. 

Min Covid 19-sjuke husmekaniker har nu tre feberfria dagar bakom sig så är han feberfri även idag så kanske man snart kan blåsa faran över. 

Och imorgon börjar alltså sommaren, enligt almanackan. Och vädermässigt ser det riktigt lovande ut med 22 grader och sol från klarblå himmel. Så nog är den här alltid. Återstår förstås att se hur länge den stannar.

Men jag hoppas förstås att solen använder de kommande tre veckor som återstår tills jag får semester till att värma upp havet här nedanför så att man kan bada i det. Hörde igår på affären att någon mätt upp 14 grader vid min närmaste badstrand.

Annars... så har jag tvättstugan som så många gåner förr då jag fått för mig att författa klokskaper/dumheter att sätta på pränt här. Ska laga något med kyckling till middag, tror jag. Kanske en kycklingsallad, vi får se.

Sist måste jag vara lite kontroversiell och fundera lite om det gatlopp Paolo Roberto fått löpa i media sedan sitt sexköp verkligen står i rimlig proportion till brottet. Missförstå mig rätt - jag försvarar ABSOLUT INTE hans handling.

Men kan inte heller riktigt hålla med om att det är rimligt att benen ska slås undan fullständigt för hela hans liv och verksamhet. Det finns åtskilliga både artister, skådisar, politiker och TV-kändisar som kommt undan med betydligt grövre saker än det han gjorde. Sen kan förstås även jag ställa mig tvivlande när han säger att det aldrig hänt förut. 

Någon krönikör raljerade i en av kvällsdrakarna om just den saken och konstaterade att han måste ha en jävla otur att just den första gången han besökte en bordell så råkade polisen göra en razzia där.

Men så länge varken krönikören eller någon annan har bevis för motsatsen är han ju oskyldig på den punkten.

Jag tycker också att han gjort fel. Riktigt ordentligt jävla fel! Dubbelfel för att tala tennistermer. Och han lär få det straff som lagen föreskriver. Och så ska det förstås vara. Men han får även ett anat straff genom att hans möjligheter att jobba vidare med det han kan kommer att bli yttrérst små. Hur många som kommer att bojkotta hans restaurang har jag ingen aning om men som TV-personlighet är han ju död i rätt många år. Farmen kommer att ha någon annan som programledare när de kör igång till sommaren. Om de kan göra det med hänsyn till Corona...

Jag tycker alltså att vi inte får glömma att även om han gjort fel så är Paolo fortfarande människa. Och måste få chansen att bättra sig och visa att han har fler och bättre sidor.

Hela historien känns lite som Tobleroneskandalen där Mona Sahlin fick löpa samma gatlopp för några struntsaker. Skillnaden där var väl att hon ljög inledningsvis och förnekade allt fast det fanns klara bevis. PR gick ju ändå ut och erkände offentligt väldigt fort och det tycker jag ändå hedrar honom litegrand.

Nu är det dags att hänga tvätt och stoppa mina lakan i maskinen så jag tackar dig som läste ända hit. Ha en härlig söndag på det sätt som passar just dig bäst i Söderbärke, Trollbäckan, Mörsil och Smygehuk

Go´lördagmorgon på er, mina kära ordbrukare i slott och koja i vårt avlånga land. Passa er, förresten, för att tala om avlångt land om ni pratar med en chilenare. Det finns ganska många sådana på min arbetsplats och en gång råkade jag använda den där klyschan inför en av dem som genast reagerade och talade om för mig att Sverige minsann inte är på långa vägar så avlångt som hans hemland.

Jag försäkrade honom genast att jag inte alls var ute efter att tävla om vems fosterland som var avlängst

Heter det så, förresten? Jo, men det måste det väl göra för det kan ju inte heta "avlångast". Lång, längre, längst säger man ju men "avlängst" kändes inte rätt på nåt vis. Nåja, skit samma, det kanske dyker upp någon gammal avdankad svensklärare och talar om för mig vad som är rätt och fel.

Fel hade jag dock när det gällde min inbokade tid i tvättstugan. Eller rättare sagt så var jag väl lite "daga-vill" som vi säger här i norr när vi är osäkra på om det är onsdag eller fredag eller nåt annat.

Vaknade halv fem imorse i den fasta tron att det var söndag och tänkte att jag kan sova lite till innan det är dags att gå ner i källaren. Men då jag vaknade nästa gång var klockan halv tio och jag svor en liten ramsa först över att komma igång så sent. Men när jag släpat ner tvättkorgen så stod maskinen redan och snurrade för fulla muggar. Och strax därpå uppenbarade sig grannen ovanför och upplyste mig vänligt om att det var lördag. 

Så det var bara att pallra sig tillbaka till lägenheten och sätta sig här för att beklaga mig inför eventuella läsare.

Alltså får jag hitta på något annat att fördriva denna lördag med. Våren visar sig från sin allra bästa sida idag så jag borde förstås se till att få lite frisk luft i lungorna och lite sol på min bleka hud.

Måste hitta på någon middagsmat också. Kanske ska ta fram en klump köttfärs och köpa hem några hamburgerbröd för att än en gång konstatera att hemlagade hamburgare slår vilken snabbmatskedja som helst när det gäller både smak och konsistens. Och det är ju så lätt! Köttfärs (helst på högrev), salt och peppar, sen är man liksom "hemma"!

Sen något år äger jag dessutom en s.k hamburgerpress som gör alla burgare lika stora och med samma form. Så kan jag ju googla efter hur man gör karamelliserad rödlök som är så gott som tillbehör. Har gjort det en gång men det är så länge sedan att jag har glömt. Men jag minns i alla fall att det inte var svårt ett dugg.

Min air-fryer kan sedan med fördel användas för att fixa lite pommes frites som tillbehör precis som på McDonalds eller Max. Så får det bli.

Min Coronasjuke kompis har nu två feberfria dagar bakom sig och jag håller tummen för att det håller på att vända och att han snart blir frisk igen.

Av någon anledning har antalet besökare på min enkla lilla blogg ökat det senaste året. I många år låg antalet mellan 10-20 besökare per dag men från i höstas har det ökat och det är ovanligt att det är färre än 40 numera.

Mellan 50-60 är vardagliga siffror nuförtiden och det har förbryllat mig en aning. Jag har undrat en del över varför eftersom jag inte tycker att jag skriver varken bättre eller sämre än förut. Men nu tror jag att jag har listat ut det.

Tror att det helt enkelt är så att det finns färre bloggare på bloggplatsen av någon anledning. För då blir det ju automatiskt så att när man slumpar runt så finns det färre sidor attt slumpas till och därför hamnar man oftare på de sidor som finns kvar. Och det har jag ju märkt då jag själv slumpar omkring. På så sätt blir det ju logiskt att man får fler besök om antalet bloggar blir färre.

För om det vore så att jag blivit mer intressant att läsa för fler människor borde det komma fler kommentarer också. Men det gör det inte, det är ungefär samma människor som kommenterar idag som för 5, 7 eller 9 år sedan.

Och varför blir vi färre här? Tja, säg det! Kanske folk flyttar till andra bloggportaler eller så är det många som tröttnar och bara lägger av.

Nåja, hur det nu än är med den saken så kommer den här bloggaren att stanna kvar. Åtminstone inom överskådlig tid. För mig spelare antalet läsare inte så stor roll. Den här lilla skriftsamlingen som är min blogg har sitt huvudsakliga värde mest för mig själv. Särskilt de historiska tillbakablickarna i backspegeln som kommer varje dag. Eller i vart fall varje datum då man skrivit något under de år man varit verksam här. Drygt elva år för min del!

Så... 2030 kanske jag sitter här och läser vad jag själv tyckte och tänkte och bekymrade mig över just idag för tio år sedan. Om jag fortfarande vandrar på jorden då, förstås...

Ha nu en härlig helg, kära ordbrukare i Laaholm, Skövde, Norrskedika och Köpmanholmen.

Vi ses! Om Gud vill och pjäxer´n håll´!

så blev det då äntligen klart till slut! Idag kom äntligen nyheten som alla Timråsupportrar drömt våta drömmar om men som nog nästan ingen riktigt vågade tro på. Sveriges mest eftertraktade hockeyspelare väljer bort både NHL, KHL och SHL för att spela (minst) en säsong till i hockeyallsvenskan med Timrå IK. Jonathan Dahlén skrev idag på ettårskontrakt med Timrå och jag kan lova att varenda sportchef i SHL och hockeyallsvenskan önskar att de hade en sådan spelare i sitt lag. Han får säkerligen bra betalt även om det är en struntsumma mot vad han kunnat tjäna om han satt pengarna först.

Visst hoppades jag hela vägen från då säsongen slutade så abrupt men inte förrän klubben presenterade flera av hans lekkamrater började jag ana att han kanske skulle kunna bli kvar.

En glädjens dag för alla som håller på Timrå IK. Och vilket lyft för klubben och dess ledare. Att jaga sponsorpengar blir lättare. Att locka hit bra spelare som kompletterar laget liksom att behålla de bästa från förra året som ännu inte skrivit på. Bara vetskapen att klubben har en sådan klasslirare hjälper massor då man ska rektytera resten av laguppställningen.

Och det ser bra ut, så här långt. Vi tappar målvakten Brattström men jag tror att nyförvärvet från Linköping, Jacob Johansson fyller den luckan. Sebastian Olsson valde att skriva på för Modo och det är bara att gratulera Nolaskogsarna till det nyförvärvet. Dessutom lämnade en av mina andra favoritspelare. Ur-brunkaren Emil Berglund flyttar till Uppsala och Almtuna av privata skäl. Synd men det är bara att gratulera även Almtuna till att ha fått en slitvarg av sällan skådat slag. En liten kille med ett stort hjärta och stor arbetskapacitet. Ovärderlig i boxplay bl.a

Och jag har på känn att Kent "Nubben" Norberg, sportchef i Timrå har några ess till i kavajärmen som han inte släppt ännu. Så... det här kan bli riktigt, riktigt bra!

Det hade det ju kunnat bli redan i vår om inte den där förb... Corona kommit emellan och gjort så att säsongen avslutades i förtid. Jag var och är säker på att Timrå haft en god chans att ta sig till SHL redan i år om man fått spela färdigt alla kval. Men det får vi ju aldrig veta.

Och det är väl kanske också det största orosmolnet även inför nästa säsong. Att det drar ut på tiden så den inte kommer igång som jag vill.

Idag har jag varit på plats i fabriken och faktiskt haft en hel del att göra. Min temporära chef hade blivit sjuk och bad mig ta över hennes inbokade rundtur på området med en konsult som är inne för att hjälpa oss kartlägga våra miljösynder bakåt. Hon tog bilder och antecknade och jag visade henne till de ställen hon ville titta extra på.

Men utförde också min egen rond parallellt med det.

Som tur var såg det riktigt bra ut nästan överallt. Så nu väntar två dagars hemmajobb innan jag får skruda på mig blåstället igen på fredag och göra nästa runda. Känns ganska bra måste jag säga.

Bra kändes det också att tota ihop en blogg utan att den domineras av den där j-a pandemin som försurar livet för os alla sedan ett par månader tillbaka. Tror jag mådde bra av att få tänka på hockey istället ett slag. Tror nästan att jag ska gå över till youtube och titta på sammandraget från 2018 då Timrå slog ut Karlskrona i kvalet och gick upp i högsta serien. När det nu inte utövas någon tävlingsidrott i rådande verklighet får man väl nöja sig med historiska ögonblick istället. Så tills vi ses nästa gång - Ha det gott, kära ordbrukare i Lagfors, Ljustorp, Gökböle och Käckelbäcksmon (samtliga är orter/byar i Timrå kommun, dagen till ära)

Man får ju variera sig lite... Klippet ovan hittade jag då jag satt och slösurfade. Och kände genast igen det som ett lätt omarbetat manus från TV-seren Lorry, om ni minns den. Stefan Sauk var ju med lite där och bl.a gjorde han en monlog som började..., "Goddag, mitt namn är Cancer". Därefter sa han ungefär detsamma som han gör här. Dock med skillnaden att han gjorde den på svenska med finsk brytning.

Den gången tyckte jag att den var tänkvärd och bra men nu är jag inte riktigt lika säker. Det förstås, om man plockar ut valda delar som t.ex där han talar om hur vi jäktar och stressar omkring så att vi glömmer bort att leva.

Min gode vän som är smittad har jag inte pratat med ännu idag men igår var han feberfri så jag hoppas att det håller i sig och fortsätter på det spåret så kanske han snart är återställd.

Jag jobbar hemifrån idag men har egentligen inte åstadkommit något av större värde. Men det tar jag väl igen imorgon då jag ska dit och köra min rond. Jag hade inte presterat så värst mycket mer om jag suttit på mitt kontor heller men det är mindre långtråkigt att göra ingenting hemma.

Den lille anarkist som bor någonstans längst inne i mig föreslog mig imorse att jag kunde betala mina räkningar på arbetstid. Det finns ju ingen risk att bli påkommen med att sköta privata ärenden när jag sitter här. Så det har jag gjort och känner mig inte alls lika nyrik som imorse då lönen hade rullat in på kontot. Men blodsugarna har fått sitt nu så nu får de hålla käften en månad igen.

Och nu tycker den där lille anarkisten att det väl inte spelar någon roll om jag åker och storhandlar också på betald arbetstid. Ta med jobbtelefonen, säger han. För ditt jobb just nu går ju ut på att vara tillgänglig och har jag bara arbetstelefonen med mig och påslagen så går det ju alldeles utmärkt att få tag i mig.

Och skulle jag, mot all förmodan i världen, stöta ihop med någon av företagets chefer så får jag väl bara säga att jag är ute på lunch. Och genast därefter fråga va han/hon själv gör där! På arbetstid!!!

Jamen, jag tror nästan att jag gör det. Tar tillbaka lite av all tid jag bjudit på genom åren. Tid som jag aldrig fick något för. Om vi tänker oss att jag gjorde det kanske fem timmar per år (låååågt räknat) de första trettio åren så har jag ju 150 timmar innestående bara på den tiden. Så jag tänker inte ha det minsta dåligt samvete!

En tur till Willys får det bli. Och en sväng förbi Candy World i Birsta och bunkra upp med en stock Generalsnus.

Dessutom behöver Madame Citroen få nåt att dricka, det börjar närma sig röda fältet på bränslemätaren såg jag igår.

Så.... jag sticker iväg och jobbar lite på mina egna uppgifter och återkommer förr eller senare. 

Ha en fortsatt härlig måndag, kära ordbrukare, i Bälinge, Gnarp, Hälleforsnäs och Hissmofors. Vi ses!

Lägger ut den även om jag måste medge att detta knappast är det mest spirituella och kreativa han har åstadkommit sen han började ge fingret åt Corona. Fast visst har den också sina poänger...

När jag lyssnar på detta lustmord på Percy Sledges gamla mästerverk slår det mig att jag har hört en annan svensk version av den för länge sen. Dessvärre minns jag inte gruppens namn för det var ett coverband från trakten häromkring som spelade den i ett tält under Gatufesten här i Sundsvall för kanske 12-15 år sedan.

De hade gjort en översättning sm låg ganska nära orginalet "When a man loves a woman" men att jag minns den beror nog mer på att de sjöng den "på mål".

På någon obestämd mitten-norrländsk bond-dialekt sjöng de: "Når en k´är tyck´om n´kärring" (Apostrofen i ordet    "k´är" lade jag dit för att markera att det ska uttalas med hårt k som i kock t.ex - inget tje-ljud alltså). Minns inte så mycket mer av texten men handlingen hade förlagts till de västra delarna av Medelpad och flera små byar nämndes i texten. Om någon ordbrukare händelsevis råkade vara där eller har hört låten någon annanstans och vet namnet på gruppen eller sångaren så får ni gärna berätta så jag kan leta dem på nätet.

Annars... så har jag sett en svensk romantisk komedi på C-more ikväll, jag som tittar så sällan på film FAST jag har c-more hemma. Romantisk komedi kanske inte är mitt förstaval i vanliga fall men "Micke och Veronika" var faktiskt riktigt bra. Lyckligt slut givetvis, de "fick varandra" till sist efter diverse missförstånd åt flera olika håll.

Häromdagen var jag ute på promenad längs strandleden alldeles nedanför där jag bor och upptäckte några exempel på obändig livskraft. Man talar ju om maskrosorna som växten som kan tränga genom asfalt och nästan betong också. Vad ska man då inte säga om dessa två enbuskar som till synes växer rakt upp ur en bergknalle? När jag tittade närmare såg jag att de stod i varsin liten klippskreva där det kanske fanns några grabbnävar jord för dem att få näring ifrån. Så jag undrar lite över hur de kan se så starka och frodiga ut. Jag menar... det är ju inte precis några spretiga ensamma kvistar utan täta, fina buskar som vår herre planterat ut där inte så mycket annat växer.

Jag fortsatte min stilla vandring längs havet, vilade då och då på de bänkar som kommunen så generöst ställt ut, njöt av vågskvalp och fågelkvitter samt doften av hav och inte minst av solen som gassade från molnfri himmel i torsdags då bilderna togs.

Sen hittade jag något annat. Ovanför stranden stod den här stubben och den måste väl ändå vara mejslad av människohand eller kan naturen alldeles själv skapa en så perfekt kopia av en stol med inte bara ryggstöd utan (om man tittar noga) även en liten fotpall framför. I form av en annan mindre stubbe. Vad tror ni?    

Märkligt hur naturen formar saker ibland, eller hur? Det är en väldigt vacker och omväxlande promenadväg som går nära havet här. Med de knotiga tallarna som är så typiska för havsnära klippiga stränder. Men även två riktigt fina badplatser, jag visar den ena på bild...

Det är Alnön som syns på andra sidan vattnet

På den här stranden blir det fullt när sommaren och värmen kommer om än inte lika fullt som på den andra sandstranden i området. Den andra är visserligen lite större men har två saker som borde göra den sämre. Dels ser man stora delar av Akzo Nobels industriområde från den och dessutom ligger den närmare Ljungans utlopp i Östersjön vilket borde ge lite kallare badvatten. Får väl ta lite bilder därifrån någon annan dag.

Idag har det dock inte varit så promenadvänligt väder med regnskurar och 8-9 plusgrader kombinerat med snålblåst.

Jag stekte rödspätta till middag åt oss och till det åt vi remouladsås och färskpotatis som jag kom över på Lidl för bara typ 20 kr/kg. Imorgon ska jag göra Piccata Milanese om än på fläskfilé. Egentligen ska det nog vara kalvstek som man bankar riktigt tunn innan man panerar den i 50-50-blandning av ströbröd och parmesan. Serveras sedan med pasta och en god tomatsås. Man kan värma en burk Dolmio om man inte vill göra såsen själv. Och så blir det förstås lite lyxigare om man väljer färsk pasta, gärna hemgjord. Rekommenderas varmt!

Jag har hört sägas att man även kan laga piccata av kyckling  men har aldrig testat det själv. Däremot har jag ätit en rätt på en lunchresturang en gång som på sätt och vis liknar den. Det var flundrafiléer som panerats på samma vis som piccata men serverades med vitvinssås med kapris och kokt potatis. Mycket gott, det också!

Min Coronasmittade vän kanske blir lite trött på mig eftersom jag hör av mig till honom dagligen för att kolla hur han mår och om han behöver något. Men det får han ta, i så fall. Jag vet ju att han bor ensam och därför vill jag checka av att han är vid medvetande och någorlunda pigg. Men han säger själv att han mår ganska bra, det är bara febern som kommer och går varje dag.

Har för mig att jag har hört någonstans att feber är virusens värsta fiende. Feber är kroppens försvar mot virus om jag fattat rätt. Och vad gäller just Corona har jag också för mig att det överlever bättre i kyla än i värme.

Så... kanske han ska vara glad över sina febertoppar så länge de inte bli för heta. Själv är jag inte så feberkänslig. En del är ju totalt utslagna vid 38 grader men jag drar mig till minnes en förkylning för länge sedan då jag satt uppe och såg på hockey-VM trots att febern var över 40 grader. 

Men det var längesedan och jag var mycket yngre då. Hur min kompis klarar feber har jag ingen aning om. Jag bara håller tummarna för att han ska komma så lindrigt undan som möjligt.

Det blev långt idag. Onödigt långt! Men... ingen tvingade dig att läsa ända hit, det var ditt eget val. Så skyll dig själv! Dock ska jag nu avsluta ditt lidande. Nej, nej, jag tänker inte skjuta dig eller så. Bara avsluta detta maratoninlägg med att önska mina kära ordbrukare en god natt och en härlig söndag i Tommelilla, Åmsele, Katthammarsvik och Obbola. Eller var ni nu framlever era dagar och nätter.

Vi ses! Om Gud vill och pjäxer´n håll´!

Idag kom hotet ännu lite närmare mig då mannen jag brukar kalla min tama husmekaniker fått diagnosen Covid 19. Någon jag känner och är nära vän med har alltså drabbats. Han säger att febern kommer och går och så har han lite ont i halsen. Inget panikläge alltså, just nu. Och jag håller verkligen tummarna för att han kommer lindrigt undan och frisknar till på en vecka eller så.

SÅ sent som i förra veckan skrev företagets Vd på intranätet (ett eget litet internet i miniatyr) att ingen anställd så långt hade fått Corona konstaterad och diagnostiserat. Men nu har alltså min kompis sen mer än 40 år spräckt den nollan. Säkerligen har flera styckan haft det utan att testas men i hans fall är det alltså bekräftat.

Och jag måste säga att jag känner mig lite orolig för honom. Detta eftersom jag för bara ett halvår sedan, innan vi hört talas om viruset, reagerade på att han var förkyld IGEN. För tredje eller fjärde gången på bara ett år så man kan ju undra hur det står till med hans immunförsvar.

Han är annars en sån där som jag själv också varit en stor del av mitt vuxna liv. En som biter ihop och spottar smärta, snuva, magont och feber i ansiktet och jobbar fast vi inte borde. Särskilt sedan karensdagen infördes.

Och inget kan jag göra annat än att höra av mig dagligen och erbjuda min hjälp om han behöver den. Om det finns någon människa på jorden som jag står i tacksamhetsskuld till så är det han och jag tar varje chans till pay-back som jag får

Annars... så har jag jobbat hemifrån idag för första gången i hela mitt liv. Ska inte alls påstå att jag åstadkommit några storverk men vi kan säga att jag har uträttat exakt lika mycket som om jag suttit på mitt tillfälliga kontor hela dagen. Imorgon måste jag åka in en stund på förmiddagen eftersom en firma kommer för att hämta vad vi kallar farlig avfall. D.v.s spilloljefat, uttjänta hydraulslangar samt förbrukade packningar med keramiska fibrer i.

Sånt får man ju inte slänga hur som helst och det är viktigt att rätt tunnor blir hämtade.

När det är klart har jag lite arbete att göra som inte går att göra hemma men lagom till lunchdags är jag säkert hemma igen. Sen är det ju röd dag på torsdag och fredagen ser ut ungefär som morgondagen.

Jag är trött på det här nu! Men vad hjälper det att gnälla? Många, många har det mycket värre än jag. Många är t.e.x sjuka, många har sagts upp eller permitterats från sina jobb. Många har också förlorat någon närstående i pandemin så jag borde väl inte klaga egentligen.

Så då låter jag bli det och väljer att försöka glädjas åt våren och den kommande sommaren då jag t.o.m ska ha semester för första gången på tio år. Låt oss hoppas att eländet har klingat av då!

Så var det måndag igen då, med allt som det kan innebära. Hade tid inbokat på snark-klininken idag för tredje gången sedan mitten av februari. Och tro det eller ej - idag blev jag INTE avbokad.

Samma jättetrevliga sköterska som tidigare besök och nu hade hon minsann fått hem lite nya tillbehör till min "snark-maskin". Tre nya modeller av mask ska jag nu testa för att se om jag kan få bukt med läckagen som både hon och jag tror är orsaken till att jag nästan aldrig vaknar med masken på. Jag tar av den i sömnen och jag vet att jag har vaknat ett antal gånger av att den ligger framför ansiktet och blåser på högsta effekt. Troligtvis är det läckagen som får mig att riva av mig den i sömnen. Så nu håller jag tummarna för att någon av de nya maskerna ska lösa det problemet.

Egentligen är jag ju ganska nöjd ändå med min "se-papp" som det uttalas (cpapp heter det på riktigt) för det sker numera ytterst sällan att jag nickar till på tid då jag normalt sett ska vara pigg som en lärka.

Passade dessutom på att ta reda på en sak som bekymrat mig en aning... Då jag gjorde första testet för ett år sedan blev vi informerade om att man inte får köra bil förrän "se-pappen" fungerar till 100 %. Så jag körde ytterst sparsamt i väntan på brev från transportstyrelsen att jag inte fick köra alls. Men det kom aldrig nåt sånt brev så idag frågade jag om de inte brukar skicka ut ett meddelande om körkortet blivit återkallat annat än som legitimation.

För jag började ju fundera så smått om jag får köra eller inte. Men tyckte fortfarande att de borde ha hört av sig om mitt körkort upphört att gälla. Jag menar... man vill ju inte bli stoppad för körkorts- och nykterhetskontroll och få veta av polisen att man just gjort sig skyldig till olovlig körning. Trots att man tror man har giltigt förarbevis och är hur nykter som helst.

Men sköterskan sa att det är remitterande läkare som har anmälningsplikten men att ganska många av dem inte bryr sig om att anmäla. Och om han/hon anmäler så brukar det finnas en journalanteckning om saken. Och någon sådan finns det inte på mig så jag kan andas ut. Behöver inte få panik ifall "farbror blå" vinkar in mig för kontroll.

Imorgon var det tänkt att jag ska jobba hemifrån för första gången i mitt liv. Och jag ska göra ett försök. Trots att länken jag fick för åtkomst av de program jag använder på jobbet inte funkade alls. Jag har mailat IT-support och bett dem om hjälp men om det inte funkar så får jag väl åka in och sitta av min tid på kontoret som jag brukar. Värre än så är det alltså inte. Jag har god tilltro till deras kompetens och tror att de komer att fixa det så fort de är på plats imorgon bitti. Så om det bara löser sig så jobbar jag från egen dator hemma imorgon och på onsdag.

På torsdag är det ju röd dag så då är jag såklart ledig men på fredag morgon måste jag in på jobbet och göra veckans andra rond. Men jag jobbar ändå bara fram till lunch då eftersom jag får finfrämmande när Stockholmsdottern kommer hem på besök över helgen. Ska bjuda henne på lunch och det ser jag verkligen fram emot. Har inte träffat henne sedan förra sommaren så det är kärt besök.

Hon börjar ju bli stor nu, kan man väl säga. Fyller 33 i juli... (Och hur jävla gammal måste inte jag vara då???)

Tänk att det redan gått 32 ½ år sedan vi hämtade hem henne från Arlanda och adoptionscentrums s.k tigerbur. Vi hade fått bilder hemskickade på en liten mager, tunn bebis men då vi tittade ner i babyliften där hon låg så fick vi se en liten spärrbalong med runda kinder ligga där och se glad ut. Tydligen hade de tillämpat operation gödning den sista tiden innan hon fick resa till oss för hon stod inte alls att känna igen från fotona vi fått från Korea.

Minns att det var jag som körde bilen hela vägen hem till Sundsvall efteråt och att jag tyckte att varje gång hon grät litegrand så var ljudet som ljuv musik i mina öron. Så efterlängtad var hon då hon äntligen kom!

Och nästan lika efterlängtad är hon nu då vi inte setts på så länge även om vi ju har kontakt via telefon och dator.

Inget Corona-snack blev det idag utom att min tama husmekaniker skulle få testa sig på vårdcentralen idag. Men han kanske inte får svar förrän  imorgon, vad vet jag?

Därmed önskar jag min lilla läsekrets en god natt och en härlig tisdag. Må ni alla klara er från Corona och annat elände tills vi ses nästa gång. Ha det, kära ordbrukare! Annars kanske någon annan har det....