Har suttit och avnjutit Danmarks hjältebetonade insats mot Wales i den första åttondelsfinalen i EM. Skulle inte Sverige lyckas slå Ukraina på tisdag så har vi ändå våra grannar i sydväst att heja på. De gjorde en helt fantastisk insats ikväll mot ett Wales som inte lyckades skapa nästan något alls framåt. Danskarna vann med 4-0 och får nu möta vinnaren i morgondagens match mellan Holland och Tjeckien i kvartsfinalen.

Och detta på dagen 29 år sedan Danmark blev Europamästare vid EM i Sverige 1992.

Fläskgrytan jag skulle laga till middag gjordes i sista stund om till att skiva köttet, banka det tunt och lägga det i grillpannan. Stekte potatis kryddad med dragon och vitlök till det samt en bearnaise som inte var hemgjord den här gången. Riktigt bra blev det!

Men åter till fotbollen. Danmarksmatchen var ett rent och skärt nöje. Vårt grannland spelade mer eller mindre ut Walesarna och blir väldigt intressanta att följa när turneringen går vidare. Tänk bara vilken scenförändring mot deras första match i EM då en dansk spelare föll ihop med hjärtstopp och man fick jobba stenhårt för att rädda hans liv. Den matchen förlorade danskarna sen mot Finland som aldrig tidigare deltagit i ett stort mästerskap.

Många svenskar skulle aldrig heja på ett grannland i ett större mästerskap men det gäller inte mig. Naturligtvis är Sveriges landslag prio ett för mig men det innebär inte att jag inte kan glädjas med våra grannländer.

Idag återstår en match. Italien möter Österrike och allt annat än en italiensk promenadseger vore väl en sensation.

Har en knapp timme på mig att ladda upp inför nästa match och det ska jag göra nu.

Men först måste jag berömma en annan person som jag tycker gör ett jävla bra jobb. TV4 och C-mores expertkommentator Hanna Marklund. Kunnig och påläst och med massor av insidekunskap från sin egen karriär som landslagsspelare. Att hon sen pratar en dialekt som skvallrar om härkomst från Västerbotten blir en skön motvikt till alla skåningar och andra sörlänningar som skorrat i TV och radio under hela mitt liv. Mer sällan har vi hört dialekter från landets nodrligare delar så det är också uppfriskande.

Så kör på, Hanna! Du är jättebra på det du gör!.

Därmed avrundar vi den här lilla fotbollskrönikan. Ha det gott, kära ordbrukare så hörs vi igen när andan faller på.

Denna klassiker utspelar sig visserligen inte på midsommardagen men den kanske kan passa in ändå. Finns säkert en och annan runt om i landet som vaknade imorse med ett huvud som var "tre nummer för litet", som Rolf Bengtssons i monologen ovan. Den har väl närmare femtio år på nacken och Rolf har varit död i 45 år, om jag minns rätt. Men jag lägger ut den ändå. Alltid retar/roar det väl någon...

Alvedonets dag, skrev jag som rubrik. Officiellt är det förstås inte det, vad jag vet, men håll med om att visst vorde det väl ganska passande. Kan tänka mig att det denna dag förbrukas skyhögt fler huvudvärkstabletter av både den sorten och andra än genomsnittet för året.

Det gäller dock icke denna gubbe. Vaknade av egen kraft vid sextiden imorse och mådde som en prins efter en nästan helnykter midsommar. Två glas vitt vin smuttade jag i mig under kvällen men inte mer än så.

Och tanken slog mig att från och med i år är det slut med att jobba den dagen som jag gjort så många år förut. Både dag- och nattskift eller förmiddag, eftermiddag och natt som skiftgången var upplagd de första tjugo åren jag jobbade dygnet runt. Nästa år har förhoppningsvis det där jävla viruset besegrats av vaccin eller antikroppar så svenska folket kan få fira på raditionellt vis, de som nu vill det.

Hur livet ser ut då har jag förstås lika lite någon aning om som någon annan men jag väljer att tro och hoppas på det bästa. Kanske har jag fått ut sista gökungen och kanske har jag själv också flyttat till mindre och lite billigare boende. Den som lever får se. Och lever jag inte så spelar ju inget av det där någon roll.

Sommarvärmen från i förrgår såg vi inte så mycket av igår och även om det är lite bättre väder idag så är det ingen riktig högsommar. Men det duger för mig, jag måste inte ha trettiofem grader, stillastående luft och molnfri himmel. Barmark och plusgrader räcker ganska långt för min del!

Innan middagen igår upptäckte jag att jag hade slut på hovmästarsås som jag gärna vill ha till gravlaxen. Så jag tog Gud i hågen och googlade fram ett recept på hemggjord sås till min lax. Den blev ganska bra men hade en underlig bismak. Efter en lättare efterforskning konstaterade jag att det nog kom från rapsoljan. En neutral olja stod det i receptet och jag hade bara det och olivolja hemma. Får väl skaffa hem en flaska majsolja till nästa försök så kanske den blir bättre. Eller så testar jag med olivolja. Den brukar man ju inte precis kalla neutral men det kan ju bli gott i alla fall.

Idag ska jag skiva upp benfri kotlett och steka snabbt i het panna samt gul lök som sedan får puttra en bra stund i grädde med en buljongtärning och lite fransk senap. En gryta jag lärt mig på youtube och har gjort förut så jag vet att den brukar bli god.

Annars... så längtar jag till onsdag då jag äntligen får lämna in Madame Citroen till Magnus med personal och få henne i körbart skick ett tag igen. Sonen har pratat om att han är sugen på att göra någon dagsutflykt till någon av grannstäderna. Härnösand är ju närmast, dryga fem mil bort bara. Tre mil till är det till Hudiksvall i söder så vi får väl se vad vi väljer. Förra sommaren var vi ju på väg till Döda fallet i Jämtland, ganska nära Hammarstrand. Men då var väg 86 som leder dit i så erbarmerligt skick att vi vände i Liden och åkte hem. Kanske är vägen bättre i år, jag får forska lite i den saken innan vi bestämmer oss.

Se där, nu har jag åter kräkts fram ett blogginlägg om nästan inget alls. Helt i onödan. Men jag publicerar det ändå. För att jag kan! Och för att.... Tja, alltid retar/roar det någon!

Ha en fortsatt fin midsommar kära ordbrukare i Bastuträsk, Vimmerby. Åseda och Valdemarsvik.

Vi ses! När andan faller på...