Rubriken handlar förstås om EM-premiären i Sevilla mot Spanien igår kväll. Mot alla odds lyckades vi hålla tätt i 90 min.

Jag kunde lika gärna ha skrivit; Spanien-Robin Olsen 0-0 för det var just han, vår målvakt, som vi främst har att tacka för den oförtjänta poängen. Spanjorerna hade bollen typ 80% av tiden och så fort svenskarna lyckades erövra den så tog Spanien tillbaka den. Man dominerade totalt under hela matchen och jag vet inte om jag någonsin sett ett fotbollslag bli så utspelade utan att förlora. Men, som sagt, så hade vi något de inte hade - Robin Olsen i målet. Det var han som räddade poängen till Sverige genom ett antal mer eller mindre omöjliga räddningar.

Kan tänka mig att domen faller ganska hård från de spanska sportjournalisterna över deras oförmåga att spräcka Sveriges nolla. Sverige skapade två målchanser värda namnet på hela matchen och det hade väl varit en verklig ödets ironi om vi lyckats peta in bollrackaren någon av de gångerna. Men riktigt så goda var inte gudarna ändå.

Poäng har vi inte tagit så många gånger mot Speniens landslag. De tillhör ju de där nationerna som nästan alltid är med och krigar om medaljerna i EM och VM. Så det är bara att buga och tacka för denna poäng som jag aldrig trott vi skulle erövra. Nu finns en bra chans för oss att bli tvåa i gruppen om vi rår på Polen och Slovakien (om jag minns rätt om motståndet). Fast med det spel svenskarna presterade igår vete väl tusan om vi har i åttondelsfinal att göra.

Den som lever får se. Och lever gör jag ju uppenbarligen trots gårdagens upplevelser. Hjärtat slår och jag andas själv och har även druckit mitt moirgonkaffe så det är hopp om livet.

Jag får väl leva med att jag just nu är inne i en fas av acceptans, där verkligheten måste få lite tid att sjunka in i skallen på en. Sen får jag väl fundera ut en plan för mitt fortsatta liv efter 64-årsdagen.

Och då är det ju praktiskt att ha ett fotbolls-EM som ger en lite annat att tänka på då och då. Och som om inte det vore nog så är det match för Giffarna ikväll också. Hemma mot GAIS från Göteborg. En av de städer som, liksom Sundsvall, fyller 400 år i år. Det är vi och dom och Borås som Gustav II Adolf hann med att grunda 1621. Kanske hann han ännu fller men det är de tre jag vet säkert.

Firandet här på Sveiges midja är dock uppskjutet till nästa sommar p.g.a pandemin. Det beslutet togs medan Covid19 grasserade som allra värst och det kanske var nödvändigt eftersom arrangemanget kräver en del planering.

Ha en härlig tisdag, kära ordbrukar i Hunnebostrand, Rasbokil. Hjoggböle och Junibosand. Själv planerar jag att leta fram mina gåstavar och dra till skogs för att kompensera för den fysiska aktivitet jag numera inte får på jobbet.

Vi ses! När andan faller på...