Så har då den så efterlängtade SHL-premiären varit. Igår eftermiddag boade jag ner mig i soffan för att, som jag hoppades, få se mitt kära Timrå IK göra mos av Oskarshamn på bortaplan. Och det började ju, för all del, på bästa sätt. Efter 2½ minut ledde vi med två mål mot noll. Men sen sket det sig som rubriken idag också säger.

Det var nåt som låste sig i skallarna på mina hjältar och man drog på sig flera utvisningar på kort tid. Sånt brukar ofta straffa sig och gjorde så även igår. Smålänningarna kom både ifatt och förbi medan de flesta rödvita i stort sett bara tittade på. Man ryckte dock upp sig spelmässigt i tredje perioden och reducerade både til 3-4 och sen till 4-5. Men närmare kom man alltså inte.

I de FB-grupper som jag är med i där man diskuterar klubbens väl och ve började förstås de där domedagsprofeterna att oja sig och förbluffande många dömde ut både laget och ledningen efter EN enda match. Förstår mig inte på de där som gnäller och klagar efter minsta motgång och ändå säger sig vara supportrar. Nej, vintern är lång liksom hockeysäsongen och åtminstone jag såg ändå en hel del goda tecken också igår. Men det tar kanske lite tid innan alla kommer in i det högre tempot och lär sig göra allt aningen snabbare och minimera misstagen. Och då kommer framgångarna också. Så jag sitter lugn i bussen och litar på att de kan bättre.

Om det är min kropp som börjar gå in i nåt pensionärstillstånd eller nåt annat som gör att jag vaknar så tidigt på morgnaren kan jag också undra över. Det är ju väldigt vanligt att äldre människor vaknar väldigt tidigt på morgnarna. Imorse låg jag kvar i sängen i en halvtimme och försökte somna om eftersom jag tyckte att det var alldeles för tidigt att stiga upp men en kvart över fem gav jag upp och satte igång bryggaren innan jag ställde mig under duschen.

Med kaffekoppen på skrivbordet satte jag mig sedan här för att kolla av nyheterna och via FB fick jag ytterligare anledning att vara tacksam för att jag slipper vistas i fabriken mer.

Mitt skiftlag har sin natthelg just nu, jobbar nattskift fredag, lördag och söndag. Och redan det gör mig ju nöjd att jag slipper. Men dessutom drabbades de av ett långt strömavbrott som skapar mycket och slitsamt merarbete när man väl får strömmen tillbaka. Jag har upplevt det själv flera gånger och vet hur fruktansvärt kämpigt det är att ta sig igenom. Man ställer alla jobb utom själva ugnsdriften och sätter all personal på det tills det lugnar ner sig.

Med detta i åtanke är det nästan så att jag skäms över det faktum jag låg hemma i min sköna säng medan mina kamrater på skiftlag fem slet häcken av sig i en varm och dammig fabrik. Och jag hade alltså samma lön som de som säkerligen fick släpa sig till omklädningsrummen efter skiftavlösningen. 

Efter ett så långt avbrott som man hade inatt tar det lång tid innan allt är normalt igen så de har en natt till att genomlida även om det kommer att vara mycket lugnare än natten som var.

Säkerligen kommer det att kosta dyra slantar för företaget att reparera eller byta ut den transformator som brunnit och orsakade allting. Men dem bryr jag mig inte alls om. Mina f.d arbetskolleger lider jag dock med.

Söndag är det i Sverige och världen och jag har inte bestämt ännu vad jag ska göra med den. Vi har haft en flera dagar lång paus med våra skogsvandringar på grund dels av att sonen fick Covidspruta nr 2 i tisdags och reagerade rätt illa på den. Feber och huvudvärk. Sen har det ju regnat ganska ordentligt i flera dagar också vilket också spelar in. Jo, jag VET att det inte finns något dåligt väder, bara dåliga kläder. Men, handen på hjärtat, hur många vill ut och traska längs elljusspåren med paraply och gummistövlar när det dessutom blåser så att regnet inte bara faller utan kommer från alla håll som finns? Skulle du, kära ordbrukare? Nej, just det!

Därmed lägger jag tangentbordet åt sidan och går och ser efter vad jag kan hitta att frukostrera på. Gör det, ni också, kära ordbrukare i Vedevåg, Klintehamn, Robertsfors och Alsike.

Vi ses! När andan faller på...

 

wiper

12 september 2021 15:54

Vad tråkigt att det sket sig med laget. Trist att du reagerade så på vaccinet. Hoppas du mår bättre nu. Här har vi regn men det är inte så blåsigt så man kan gå ut och promenera

Hoppas du såg mitt svar på din kommentar för ett antal dagar sen.

Ha nu en skön söndag
Hälsning från Malin

http://wiper.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mitt lilla barnbarn slutar inte att fascinera mig. Igår var jag hemma hos exet på middag med dotter och mågämnet samt vår yngste son. När vi hade ätit klart satt lille Luis i sin pappas famn mitt emot mig vid bordet. Då plötlsigt fick vi ögonkontak...

Har ni tänkt på att kungen har namnsdag idag igen?  Nej det är varken Carl, Gustaf, Folke eller Hubertus i almanackan. Men det är... DEN SEXTONDE!!! Jodå, jag vet att jag skrivit den förut en gång men eftersom jag kom på det så återanvänder jag d...

  Så har jag då äntligen fått träffa mitt allra första barnbarn. Min vackre dotterson Luis i sin bilbarnstol på golvet i mitt kök. De anlände i eftermiddags, de nyblivna föräldrarna med sitt lilla underverk. Och nu har jag fått hålla honom, snif...

Facebook kan vara roligt ibland och har jag inget bättre för mig kan jag ju alltid fördriva tiden med att spela Quiz Planet, frågesportspelet där man kan spela med sina nätvänner och tävla i kunskap. Eller kanske snarare en blandning av tur och kunsk...

Det här blir mitt  sista inlägg som tar upp religioner. För den här gången, åtminstone! Möjligen återkommer jag till ämnet nån gång i framtiden, det får vi se. Jag vill vara tydlig med att jag inte missunnar någon deras tro. Eller att jag tycker ...