Så har man då äntligen avgått! Nej, inte från jobbet, så menade jag inte. Men jag har avgått som rehab-fall. Vi hade uppföljningsmöte idag och min chef var så nöjd med mina framsteg sedan jag kom tillbaka att hon föreslog att vi skulle avsluta rehab-projektet (om jag får kalla det så). VIlket jag självklart omedelbart accepterade eftersom jag vet att som rehab-fall är man alltid i riskzonen för att arbetsgivaren ska bestämma sig för att de gjort allt de kan men att det inte räckte utan säger att man inte kan göra mer. I det läget spelar anställningsår ingen som helst roll utan då kan de säga upp en. Om inte facket har starka argument emot, förstås.

Men dessvärre har de flesta i vår fackstyrelse vuxit fast på sina uppdrag och är mer engagerade i ett få behålla dem än att kriga sig blodiga för en ynka medlem som behöver deras hjälp.

Flera gånger under resans gång har jag väldigt tydligt känt att just det är vad företaget egentligen vill - att få göra sig av med en gamling som ändå inte har så långt till pensionen.

Så nu känns allt liksom lite tryggare när jag inte längre är "under luppen" på samma sätt.

Arbetsdagen i övrigt flöt precis lika bra som nattskiften förra veckan. Jag rattade min 7-tons Kalmartruck genom dagen och vi var klara en dryg timme innan hemgång. Så jag lekte lite med tanken på att ta ut flextid och åka hem lite tidigare men bestämde mig för att spara på timmarna tills de behövs bättre.

Jag har visserligen drygt 30 timmar innestående men... Företaget tog ju av oss flextiden vid årsskiftet eftersom ett litet fåtal hade missbrukat den. Jag kan alltså inte tjäna in flextid men de timmar jag har innestående får användas under hela det här året. Och då är genast 30 timmar inte så mycket.

Däremot har man infört en Coronaregel som säger att vi får stämpla ut en halvtimme innan skiftbytet med orsakskoden "Tjänsteärende". Detta för att vi inte ska vara för många i personalrummen i samband med skiftavlösning

Hur länge vi får ha den förmånen återstår förstås att se men så länge vi har den känns det onödigt att "flexa ut" tidigare än så för då dras flextid fram till klockan 06 eller kl.18, beroende på om vi jobbar dag eller natt.

Handlade hem mjölk och lite annat på hemvägen men strax före sju var jag klar med förberedandet av mat för morgondagen och kunde sätta mig vid datorn och streama ner dagens Farmen och Torpet.

Allan som surnade till i Tinget igår när de andra sa att han var grinig när han inte fick mat i tid, blev storbonde och jag tror att han får ta sig lite i kragen och koppla på charmen om han ska få de andra med sig under veckan.

Innan Tinget hade jag kunnat sätta en bra slant på att han skulle göra förstekämpe av Philip om han blev storbonde men idag är jag inte lika säker. För nu har han ju onda ögat på ett par av tjejerna också så det kan mycket väl bli Karin som får kriga för sin plats nästa söndag. Den som lever får se.

Innan dess har jag tre Timråmatcher att se fram emot. Den första imorgon kväll mot Västervik borta och sedan hemmamatch mot Tingsyd på fredag. På söndag, innan Farmen, tror jag att de möter Västerås borta.

Sex matcher återstår av hockeyallsvenskan, 18 poäng att spela om. Tar man 11 av dem så slår man Björklövens poängrekord från förra vintern. Det vore roligt men är inte hela världen om man missar. Huvudsaken är att man lyckas i slutspelet som följer efteråt och tar sig tillbaka till SHL.

Därmed får jag meddela att John Blund just knackade mig på axeln och drog isär mina käkar i en gäspning medan han sandade i mina ögon också. Så det är bäst att jag går och borstar tänderna medan jag fortfarande är vaken.

Sov gott, kära ordbrukare i Rydaholm, Björklinge, Teckomatorp och Sangis.

Jag kommer tillbaka, förr eller senare - jag kommer ALLTID tillbaka!