Så är man då alltså pensionerad. Slängd på sophögen. Kasserad. Utsorterad som det dåliga äpplet. Eller kanske rikligen belönad efter ett långt och tidvis rätt slitsamt arbetsliv.

Fast... belönad av vem, i så fall? Det är ju min egen svett, min onda rygg och värkande knän som sedan 1975 satt undan de pengar jag nu måste försöka lära mig att leva av och klara mig på. Så jag tär ju inte precis på samhällskroppen. Jag har ju betalat under 46 års industriarbete.

Men min arbetsgivare verkar inte tycka att det är nåt man borde visa någon sorts uppskattning för. Kanske en blombukett eller åtminstone någon sorts tack. Inte ett knyst har jag hört därifrån. Är inte det rätt dålig stil?

Inte heller från min fackliga organisation. Förutom att jag fick en inbjudan med posten till en träff man anordnade den 14/12 för de som pensionerats under året. Men... det var ju bara det att den inbjudan ramlade ner på mitt hallgolv först den 15;e. Så det sket sig ju, det också.

Dagen efter jag fyllde år raderade jag länkarna jag sparat för att ha tillträde till jobbets datasystem hemifrån. Dels kände jag att jag ju inte har där att göra eftersom jag inte längre är en del av företaget. Men också lite för att klippa banden och markera för mig själv att nu stundar andra tider. 

Jag vet att IT-avdelnigen inte brukar göra sig någon större nrådska med att ta bort folk som slutat ur systemen. Därför tog jag bort mig själv för att inte frestas att smygkolla lite på vad de gör på det där taggtrådsomgärdade fånglägret som jag nu alltså är ovillkorligt frigiven ifrån.

Även det mytomspunna nyårsaftonen är överstökad  nu och raketer och smällare har tystnat. För den här gången!

Frampå dagen lär det väl brisera en eller annan kvarglömd raket från igår men de som har dem kanske inte har vaknat ännu.

Staden där jag bor omges ju av berg. Norra och södra stadsberget ramar in min hemstad och jag har ofta tänkt att det skulle vara spännande att bevittna tolvslaget därifrån med utsikt som sträcker sig miltals över både land och hav.

Så sonen, med färskt körkort och även bil numera tände genast på idén och avstod från att ta ett glas vin til smörgåstårtan för att kunna agera chaufför upp till Södra berget, som är det högre av de två.

Men... vad jag aldrig tänkte på var att det naaturligvis var fler som tänkt samma tanke som jag. MÅNGA fler! Det kryllade av bilar och folk däruppe och fyrades även av massor med pyroteknik. Så vi stannade kvar i bilen eftersom alla P-platser redan var upptagna. Av hotellgäster förstås men även av raket-tittare som vi själva. 

Några hundra meter därifrån, längs vägen ner, finns en ganska stor parkeringsficka och där stannade vi till lite före tolvlaget och därifrån fick vi bevittna hur Sundsvall hälsade 2022 välkommet med blixt, dunder och stjärnfall.

Ganska mäktig var det och egentligen bara skönt att vi slapp lämna varma, sköna bilen när dey var 12-13 minusgrader utanför.

En bit överbliven smörgåstårta fick bli årets första frukost. Jamen, man ska väl gå in i det nya med lite klass och stil? Kommande frukostar detta år kommer att vara netydligt påvrare, det vet jag av lång erfarehet. Kaffebryggaren har just slutat att väsnas från köket så nu ska jag strax gå och ta mig en kopp Arvis Nordqvists Grandiosa.

God fortsättning önskar jag mina kära ordbrukare i nord, syd, ost och väst. Tills vi ses igen...

 

wiolettan

2 januari 2022 10:29

Skrev för långt här igår så jag slängdes ut, nytt försök.
Ville egentligen bara tala om att det inte är så tokigt att vara pensionär. Ska vi fortsätta att leva så är alternativet det bästa, enligt min åsikt.
Men, jag gillar inte att du inte blev avtackad då du slutade "på riktigt". Det brukas ju uppmärksammas, av företaget samt av arbetskamrater. Dålig stil, tycker jag.
Dom två stadsbergen har jag besökt, för många, många år sedan. Kan tänka mig att många söker sig dit upp, för utsiktens skull en sådan kväll. Raketerna syns säkert lång väg.
Vill önska dig ett finfint år 2022. Hoppas att du får ett år som du önskar dig.

http://wiolettan.bloggplatsen.se

Göran

2 januari 2022 10:48

Tack! Och detsamma till dig!

 

skogsnuvan

5 januari 2022 09:12

Ja här var det tyst på nyårsnatten. Inga smällare och Sonen hade somnat. Det var en av de tristaste nyårsnätterna jag varit med om. Ja det blir så ibland. Här snöar det och Sonen har dragit mot flygplatsen i Sundsvall och jag måste ut och skotta snö innan det blir för mycket. Skithumör idag alltså men bloggen funkar igen som tur är.

http://skogsnuvan.bloggplatsen.se

Göran

5 januari 2022 10:55

Tja, alltid något... (Som flickan sa när hon köpte prinskorv)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...

Ibland undrar jag om demensen redan börjat smyga sig på mig. Fast om jag bara tänker efter en aning så vet jag ju att det inte är nåt nytt. Att då och då vara lite disträ är kanske en del av min personlighet. Då låter det genast mindre negativt. Bä...

Nu är det en tid på året som jag, som barn och tonåring, såg fram emot rätt länge. Eller... Rättare sagt så är det  TVÅ tider på året som jag såg fram emot då. Samtidigt dessutom! Dels är det ESC-finalen ikväll. Stora "Mellon" alltså. Fram till kan...

"Alla klagar på vädret men ingen gör nåt åt det!" Nej, hur skulle vi kunna det? Men klaga kan vi ovh klaga har vi (jag) rätt att göra idag. Maj månad är åtta dagar gammal och utanför fönstren yr det snö i luften.  SNÖÖÖ!!! I MAJ??? Ska det VARA s...