Det där med Facebook.... Som med så mycket annat genom hitorien var jag förstås långt efter de flesta andra när det gällde att ansluta mig till den enotma masspsykos som kallas Facebook eller "Fejjan" till vardags. Det var samma med att skaffa mobiltelefon. De allra flesta jag känner hade haft det länge innan jag skaffade min allra första.

Jag var gift på den tiden och exet hade haft mobil i några år och jag tyckte väl att det räckte. En telefon var liksom nog om vi åkte bort hela familjen. Men då exfrun köpte en ny så övertog jag hennes gamla och satte i ett kontantkort. Likadant nästa gång hustrun uppdaterade sig, jag övertog den gamla.

Min första egna nya telefon var en riktig klassiker. En sån här har väl alla haft...?

Nåja, kanske inte alla men väldigt många har en gång ägt en Nokia 3310. Jag tyckte att den var helt suverän och behöll den tils batteriet sluta ta laddning.

Samma var det alltså med FB. När många varit med så länge att de börjat tröttna då föll även jag till sist för trycket och skapade ett konto för lite mer än et år sedan.

Och visst är det kul på många sätt men herreduminskapare vilket eldorado det är för skumma eller halvskumma företag som säljer allt möjligt skit. Reklam dyker upp för bantningsmedel som får dig slank och tjusig på nästan ingen tid alls, mirakelknivar och mirakelknivslipare. Kosttillskott av miljoner olika slag som de vill få oss att tro att vi inte kan vara utan. Eller kompresser som du ska sätta fast under fotsulorna när du sover så drar de alla gifter ur kroppen på en. Sen får man se skitäckliga bilder på hur någon lossar de där bindorna och de är fulla med vad som ser ut sm ett mellanting mellan spenatstuvning och diarré. Med finurliga små verktyg skruvas vax ur öron i närbild eller dödar s.k mollusker på huden. Bilder som får det att vända sig i magen.

Köper folk verkligen skiten? Ja, de måste väl göra det eftersom annonserna fortsätter. Det är knappast gratis att lägga ut reklam på FB. Och det är badrumshyllor, avsloppsrensare, grästrimmers och manicker som fixar en tjusig håruppsättning i en grisblink.

Det senaste på den himlen dök upp för någon vecka sen och jag satt bara och gapade och tänkte att det här måste vara den mest onödiga produkten sedan plastcyklarna. 

En gigantisk bullforn av papper, ser ut som en vanlig men tio ggr större. Och vad ska man göra med den? Jo, man ska lägga den i botten av sin airfryer för att samla upp fett. Och när man demonstrerar det på film flyter det förstås omrking ett par deciliter fett i bakformen då kycklinglåret lyfts upp.

Men nu är det ju som så att de flesta som skaffar en sån varmluftsfritös gör det för att slippa tillsätta onödigt fett. Och delarna är bara att köra i diskmaskinen eller handdiska enkelt efter användning. Jag har aldrig haft någon pöl av fett i botten på min airfryer efter att ha lagat nuggets, pommes frites eller nåt annat i den.

Dessutom är det så att bottenplattan i den är perforerad med massor av små hål där luften ska kunna cirkulera och ev. fett falla till botten. Så apparaten måste ju funka mycket sämre med den där förvuxna bullformen som täpper till den nedtill.

Jag lät mig luras i höstas av den där japanska Huusk-kniven som jag skrivit om förr men jag vore väl skit til gubbe om jag inte lärde mg något av det. Mindes förut också Fiskarlasse som jag jobbade med ett tag på 90-talet. Han pratade ofta om fantastiska saker han sett på TV-shop under friveckorna den tid på året då han inte fiskade. En annan arbetskamrat hade hälsat på hemma hos Lasse en gång då han precis fått hem en sats med bits till skruvdragare eller borrmaskin. Då var han mäkta förbannad för han hade hört dem säga;  "Allt det här får du för bara..."  medan en bild visades på alla dessa bits och en fin sladdlös skruvdragare. Genast ringde han leverantören och frågade ilsket var fan de gjort av skruvdragaren. Som alltså inte ingick...

Som jag skrev för några daga sedan... När något låter för bra för att vara sant... Så är det inte sant heller!

Men det vet ju förstås ni lika väl som jag, kära ordbrukare i Lövstabruk, Angered, Bengtsfors och Ljustorp. Ni är säkert smarta och förståndiga och går inte på vad som helst. Eller gör ni det?

Alla kan vi glömma förståndet och gå i fällan ibland. Därför är det bra att vara misstänksam mot det mesta. Och inse att det inte finns några mirakel. Men min säng finns. Och dit ska jag gå nu så fort jag borstat tänderna. Godnatt!