Än en gång skäms jag en aning över mina mer primitiva drag. Än en gång känner jag den där skadeglädjen över någon annans motgång efter att ha sett dagens avsnitt av Farmen. De unga, odödliga, oslagbara tupparna av båda könen paktar och smider planer och även detta år är de så dumma att de litar på löftena som ges. Jag tänker att egentligen räcker det ju att de går till sig själva och tittar på hur de tänker... Typ så här ungefär: "Jag är ju jättesmart så jag mörkar lite av mina kunskaper och andra talanger, det är nog ingen som ser igenom det. Jag bluffar lite här och där och räknar kallt med att alla tror på mig."

Men på samma gång som de tänker på det sättet förväntar de sig att andra ska leva upp till vad de sagt, hålla löften och inte svika pakterna. Den enda slutsats jag kan dra av det är att man anser sig vara några snäpp smartare än motståndarna och att man kan lura dem rätt enkelt men "jävlar om de lurar mig!" Om detta beteende tänker jag ofta att... Lite ödmjukhet kanske inte är så jävla dumt ändå! Att inse att man kanske inte är smartast på stället. ATt andra OCKSÅ gör planer och paktar till höger och vänster

Därför jublade jag rakt ut när storbondebrevet lästes upp och varken Levin eller hans vapendragare lästes upp utan min personliga favorit så här långt i serien. Gotlänningen Niclas blev storbonde mot alla odds och jag tror inte att det fanns någon där som inte var förvånad.

Det kändes lite som att "Karma" kom ifatt Levin och hans anhang och jag kunde inte låta bli att tänka tankar som inte var så snälla. Misstänker starkt att Levin blir förstekämpe på söndag och att han väljer Prins eller Arre som andrekämpe. Såvida inte den mörkyade  mannen, vars namn jag inte minns just nu, kommer tillbaka från Torpet.

Spännande vecka, alltså! Och det tror jag är bra för både spelet och tittarsiffrorna för läggmatcher vill ju ingen se.

Nån kalops blev det inte idag eftersom jag glömde att ta fram högreven igår. Men imorgon blir det för jag plockade ut den imorse och den får tina sakta i kylskåpet till imorgon bitti.

Dagen har ägnats åt tvättstugebetyr, som så ofta på måndagarna. Jag har börjat boka in mig just på måndagen eftersom det är den dag som tycks vara minst populär hos mina grannar. För mig spelar det ju liksom ingen roll.

Med mycket möda och besvär har jag även skrapat, sopat och befriat Madame Citroen från snö och is. Hon såg ut som en igloo imorse efter att ha stått obrukade sedan i fredags. Och sen dess hade det växelvis snöat, töat, frusit på igen och även regnat en aning. Så det krävdes en rejäl arbetsinsats för att få bort snö och is så jag kunde åka och fylla på mitt snusförråd som börjat sina. Det räcket ju liksom inte att skrapa rent rutorna utan man måste ju röja av mesta möjliga snö även från tak och motorhuv för annars kan man få böter om man träffar på en polis. En stor kaka snö på taket kan ju faktiskt lossna och flyga av när man kör lite fortare och landa på bilen bakom och orsaka förlorad sikt för dess förare. Så jag förstår ju att man måste ta bort det. Men idag var det jobbigt.

Som flera tidigare år skickar jag även i år en taacksamhetens tanke till min underbara mormor som fyllde år den här dagen. År 1898 föddes hon i Gröndal i Stockholm och flyttade senare med sin mor till Sundsvall. Och lite senare i år den 17/9 är det femtio år sedan hon gick ur tiden 74 år gammal. Ibland har jag tänt ljus på henne grav den här dagen men denna gång skulle syster och svåger åka dit och göra det så jag nöjde mig med att skicka en tacksamhetens tanke till henne på andra sidan.

För övrigt så... är jag även tacksam över att januari om några timmar drar sin sista suck för detta år. Imorgon börjar februari, året kortaste månad. Och sen går det liksom lite mer åt rätt håll. 

Kanske är det delvis därför jag gillar att följa Farmen. För att där är det sommar och grönt och fint medan kylan knäpper i knutarna här utanför. Fem mius idag men det kändes som minst tio då jag stod och sopade snö från bilen.

Men sommaren kommer ju även till oss, även i år! Så håll ut, kära ordbrukare, i Lammhult, Enebyberg, Åsele och Grythyttan! Det kommer en vår! Och en sommar! Jag lovar!