Vi börjar med en sång tycker jag. Den här har jag lagt ut minst en gång förr. Men jag tycker att den är så bra att den tål att höras igen. Vad tycker du? Den här är verkligen sommar för mig.

Har ni tänkt på en sak? Idag passerar vi mittstrecket i juni månad. Än kan man inte kalla det högsommar. Inte på mina breddgrader åtminstone. Men det är ju inget onormalt att värmen låter vänta på sig i alla fall in midsommarveckan.

Och vissa enstaka år kommer den nästan inte alls.

Ifjol hade vi ju en underbar sommar och jag hade alla chanser att njuta av det eftersom jag slutat arbeta. Och där är jag ju även i år. Och alla andra år jag kan tänkas ha kvar av min jordevandring...

Nu är jag kanske inte så väderberoende eftersom man sällan hittar mig stekande min kropp på stränder eller andra badplatser. Men visst är solsken trevligare än regn och kyla.

Och vi har inte dåligt väder heller. Men jag unnar ju skolbarnen och alla andra som är lediga att få så många chanser som möjligt till bad och sol. Men ännu finns ju gott om tid.

Efter nästa månadsskifte drar det ihp sig till Europamästerskap för damer och de svenska tjejerna är förstås kvalificerade dit och ska delta. Och förhoppningvis kriga om medaljerna.

Den nationella herrfotbollen har tagit lite sommarlov så det dröjer dryga två veckor innan GIF Sundsvall och de andra allsvenska lagen spelar matcher igen. Då vill det till att man fått ordning på det klena spelet man visade upp under våren. Bara sex poäng lyckades man skrapa ihop av 30 möjliga på 10 matcher och är trea från slutet. Bara en ynka poäng mer än jumbolaget Helsingborg. Men även där finns ju ännu gott om tid och jag hoppas att de klarar av att hänga kvar i högsta serien trots deras svaga start.

Och priserna skenar på mat, drivmedel och elström. Tack och lov bor jag i lägenhet och vi gör inte av med så mycket ström. Men för de som värmer hela huset med el måste det bli drygt att betala elräkningarna. För mig går det sällan över 175 kronor i månaden.

Och kör bil gör jag bara när det är nödvändigt. För mindre än ett halvår sen kunde jag fylla en nästan tom tank för c:a 800 kr. Idag kostar det 3-4 hundralappar till att fylla bensin när det är nästan tomt. SÅ de där renodlade nöjesresorna när man stack ut en sväng med bilen bara för att man hade långtråkigt är förstås nedlagda nu.

Frågan är väl om priserna skulle sjunka lika fort utifall den där ryska psykopaten tar hem sina pojkar från Ukraina och avslutar dumheterna. Eller om oljemagnaterna ser sin chans att kamma hem de pengar de själva förlorat genom att försöka hålla priserna uppe.

Även gällande maten tror jag aldrig att jag sett så stora ökningar på så kort tid. En sån där karta med 24 st ägg kunde jag i februari köpa för lite över 40 kronor på Willys. Igår kostade de 53;90! Det är en ökning med 25% och det är inte lite det minsann. Samma är det med kött och charkvaror. 

Så det där med att mata duvor i stadsparken får allt anstå tills det eventuellt blir bättre tider. De får klara sig själva bäst de kan.

Men vem vet, kanske kommer de goda tiderna redan ikväll. Onsdag betyder ju att det körs V86 och det finns en slant på mitt ATG-konto så innan kvällen ska jag låta Harry smacka ihop en sån där påse där man har tre chanser till vinst.

Tävlingarna äger rum i Åmål  som jag knappt vet var det ligger, Men jag trooor att detligger i Dalsland.

Så om ni, kära ordbrukare, följer mitt exempel och sätter hoppet om "det stora lyftet" till ATG så önskar jag er all lycka med det i Karesuando, Veddige, Staffanstorp och Strömstad.

Ha det! Annars kanske någon annan har det... 

Rubriken syftar på att det idag är precis ett år sedan jag avgav löftet att aldrig mer arbeta på fabriken där jag spenderade 46 år av mitt liv. Frågetecknet efter ordet kändes rätt att sätta dit eftersom det fortfarande är lite kluvet.

Inte så att jag sörjer ett enda ögonblick över att inte behöva vistas i den dåliga arbetsmiljön eller att aldrig mer behöva jobba ett tolvtimmars nattskft. Eller att samtliga jul- nyårs- och midsommaraftnar jag kan tänkas ha kvar i livet så är jag ledig varenda gång. Precis som alla andra dagar på året.

Men jag kan sakna umgänget med alla männsikor jag hade omkring mig tack vare arbetet.

Mötte för en tid sen en f.d arbetskompis som skulle jobba natt samma kväll och gav mig en skämtsam gliring om att han ju måste för att försörja såna som jag. Pneionärer och andra som inte lönearbetar längre, alltså.

Jag svarade blixtsnabbt med ett citat jag läst ett par gången på Facebook att; Pension är inte välgörenhet från staten, det är innehållen lön från ett långt arbetsliv.  Så du ska istället se det som att du tjänar in dina egna pensionspengar.

Och precis så är det ju egentligen också. Pengar som löntagarna avstått från genom åren för att trygga sin egen pension. Så jag ser mig själv absolut inte som någon tärande böld på samhällskroppen. Vilket såklart också gäller alla andra pensionärer. Vi får alltså inga allmosor utan vi har förtjänat varenda öre vi får.

På tal om "tärande böld" förresten så har M (min tjejkompis med cancer på huvudet) fått komma hem nu. Operationen gick bra och hon har repat sig gott och väl så mycket som man har rätt att hoppas. Så nu håller jag tummarna för att de fick ut den där jävla parasitknölen i tid och att det inte kommer tillbaka. Men av de prover som hittills tagits finns inga tecken på att den har spridit sig.

Turligt nog är hon en stark människa och har en fantastisk humor som jag är säker på kommer att hjälpa henne att bekämpa den objudna gästen i sin kropp. Och vi alla som räknas in bland vännerna stöttar och peppar förstås allt vi bara kan. Till henne men även till hennes sambo som jag också har jobbat ihop med och känner väl sen många år.

På Youtube hittade jag för ett tag sen en video på engelska om vilka livsnedel man ska se till att få i sig eftersom de hjälper till att skapa  dåliga förutsättningar för tumörer av olika slag att växa. Blev inte precis förvånad att de första två sakerna de räknade upp var vitlök och färsk ingefära. Men även alla olika sorters gröna blad som sallader av olika sort, spenat men också broccoli och andra sorters kål är kanske ännu nyttigare än vi trott.

Så det har jag även tipsat M om och hon lovade att pröva med att riva lite ingefära över yoghurten till frukost. Och det borde väl passa rätt fint för när hon sa det så mindes jag något jag brukade få på somrarna när jag var barn.

Då gjorde mormor alltid "täte" eller långmjölk som det också kallades. Tätörten man behövde för att starta processen växte nere vid sjön och vi plockade dem i början av sommaren. Sen tog det väl ett par dagar innan den var färdig att äta men då var det väl ungefär som det som kallades långfil men som jag inte vet om den säljs längre. Har inte sett den i mejerikylen men jag har väl inte letat heller så värst.

Och när det bara var lite kvar i skålen eller tillbringaren fyllde man bara på med komjölk. Alltså direkt från ladugården, inte pastöriserad mjölk. Det sistnämnda säljs ju i de flesta större mataffärer så hittar man bara tätört så kan man göra sin egen. Finnns det, förresten, nån bland ordbrukarna som vet ifall långmjölk och filbunke är samma sak. Kanske olika namn på olika dialekter...

På denna "täte" ströddes sedan socker och just ingefära innan man slevade i sig det sega och lite syrliga. Fast då handlade det om pulvriserad ingefära på kryddburk. Men den kanske också är nyttig. Som gurkmeja som också fanns med i den där listan jag nämnde.

Nej, nu får det vara färdigpratat om tumörer och annan skit. Nu ser vi framåt och hoppas på det bästa.

Det bästa önskar jag också er, kära ordbrukare. Må ni själva och era nära o kära få friska, långa och lyckliga liv i Kråkemåla, Dals Långed, Hälsingtuna och Barkliden.

Ta vara på den alldeles nyfödda sommaren. Annars gör nån annan det...

Grattis alla våra skolbarn som nu påbörjat det varje skolunge längtar efter från augusti till juni, varenda år, Sommarlovet! Och nu ska ni få höra hur en numera gammal tant besjöng det när den här farfrorn var en liten pojke. Tror att norska Anita Hegerland var något år yngre än jag då hon sjöng in sin odödliga hit på skiva, 

Lyssna och njut!

"Och alla människor vill ut på landet. Och nästan ingen vill va´ kvar i sta´n..."

Har några vaga minnen att den där lilla flickan var med i Hylands hörna eller nåt annat undehållningsprogram. Hennes norska accent hör man ju ganska tydligt men det är ju bara gulligt. Och nog sammanfattar väl sången ganska bra hur viktigt det underbara sommarlovet är för alla barn.

Faktiskt såg jag några badbrudar som hastigast idag också då jag satte mig i bilen för att åka till Willys och proviantera lite. En grannes lilla dotter på kanske 12-13 är kom springande med en rätt jämngammal kompis in genom porten då jag satte mig i Madame Citroens mjuka famn och att småtjejerna frös som hundar var inte svårt att se. Så jag förstod att de hade varit nere vid stranden, c:a 150 meter bort, och trotsat kylan i vattnet. För de hade vanisnnigt bråttom att få komma in och, vad jag tror, få på sig torra kläder och värma sig en aning.

På själva stranden var det dock ganska tomt sså jag gissar att de två jag såg var de enda som var nog tuffa att bada redan första dagen på sommarlovet.

Min egen "lilljänta" som i november fyller 29, var ännu tuffare för typ 18-19 år sedan. Då badade hon och hennes kompis därnere redan den första maj. När isarna bara precis lämnat vattenytan. Och  som genom någon god försyn blev hon inte ens sjuk av det fast det knappast kan ha varit mer än någon enstaka plusgrad i vattnet.

Har lagat ovanlig mat idag också. Hittade två st tjocka grillkorvar och en liten bit kassler som jag tärnade och stekte tillsammans med lite purjolök. Samtidigt kokade jag ris som jag sedan rörde ner med korv, skinka och purjo men lite Worchestershiresås. En sorts rispytt, alltså och den ska jag nog göra igen. Men då ska jag se till att röra ner två uppvispade ägg i anrättningen också så den lite grand liknar den Nasi goreng som serveras på Ming Palace här i stan och är bland det godaste jag vet.

Men nu går lördagskvällen snart över i lördagsnatt och jag börjar så smått att snegla lystet mot kudden i min sköna säng alldeles här bakom mig. 

Mitt V75-spel gav ingen vinst så inte heller kommande vecka får jag känna mig förnögen. Som anligt var jag ändå ganska rätt ute och i de lopp där jag sprack (fem rätt men ingen utdelning) var det mina förstareserver som vann.

Så det blir nog att fortsätta öita på att pensionen flyter in som den ska och att valåret ska ge mig och andra pensionärer lite mer i plånböckerna.

Därmed tackar jag mina trogna ordbrukare för visat intresse och önskar er alla en aangenäm natt tillsammans eller var för sig. Själv ska jag fylla upp vattentanken i min snarkmaskin så jag får rätt fuktighet på luften jag andas in medan jag sover.

Kanske ses vi redan imorgon men annars blir det nån annan dag. Jag kommer tillbaka. Som en buerang kommer jag ALLTID tillbaka

"Världspremiär 3" stod det som rubrik till mitt förra blogginlägg. Idag har jag också begått en sorts premiär när jag lagade och åt min middag. Blev ingen bild idag men jag får väl försöka beskriva det så målande jag kan. Så att mina kära ordbrukare kan skapa sina egna bilder i sina huvuden.

Jag är ju svårt förtjust i panerad och stekt rödspätta med remouladsås eller spenatstuvning och senast jag besökte mitt närmaste Willys gick jag för att leta efter det i fiskfrysen. Och visst hittade jag dem.

MEN... i facket intill låg liknande plattfiskfiléer med ordet "Gulskädda" på etiketterna. Gulskäddan var dessutom typ 15 kronor billigare än rödspettan så jag valde att testa den för att ta reda på om det var lika gott.

Jag hade aldrig ens hört talas om gulskädda innan. Sandskädda och skrubbskädda har jag hört talas om och (tror jag) även ätit nån gång men aldrig gulskädda.

Men imorse tog jag fram förpackningen ur frysen för att den skulle få tina i lugn och ro över dagen. Jo, jag vet att i många fiskrecept står det hur man tillagar dem direkt från frysen men jag tycker liksom att det mesta blir bättre om det får tina upp innan man tillagar det.

Och när middagssuget satte in så satte jag på kastrullen med årets första färskpotatis (bara en sån sak) och rörde ihop en remouladsås innan jag kryddade och dubbelpanerade mina gulskäddafiléer.

Dessa stektes sedan hastigt på ganska hög värme och sen satte jag mig att njuta. Och det kan jag säga att jag blev inte besviken. Tvärtom var det så gott att jag genast beslöt att innan veckan är över ska jag köpa hem några fler förpackningar av denna läckra fisk.

Med färskpotatis och hemlagad remouladsås blev det mat för gudar. Ni köper väl inte färdig remouladsås på plastflaska eller mixpåse? Sluta med det, i så fall, och rör ihop er egen för det är sjukt lätt och gott.

1 dl creme fraiche rörs ihop med ½ dl majonnäs, 2 tsk dijonsenap, 1 rågad msk Bostongurka, salt och vitpeppar samt finhackad dill. Det tar bara någon minut och smakar sjufalt bättre än den färdigköpta.  Även om den som Lidl säljer också är rätt okej.

Imorgon är det den 10 juni, dagen då två av de youtubers jag finner intressanta sagt att de ska presentera häpnadsvckande nya uppgifter om Palmemordet. Så blir det dock inte eftersom de upptäckt brister i bevisningen som måste kollas upp. Så jag får vänta lite till.

Däremot lär det inte dröja så länge innan häpnadsväckande fakta om Estonias förlisning kommer att visas upp. Så var beredda på att bli förvånade den närmaste tiden.

Själv ska jag snart se på lite fotboll. UEFA nations league med Sverige mot Serbien.

Ha det gott, kära ordbrukare. Annars har någon annan det!

Tja, hörni... vad det här blir får vi väl se. Men eftersom det dök upp ännu ett datum där backspegeln var tom så har jag ju avgett nyårslöftet att när 2022 byter nummer 31/12 ska det inte finnas några såna dagar inför kommande år.

Det är alltså årets tredje världspremiär. Aldrig tidigare har jag känt behovet att skriva här just den här dagen. Och då har jag ändå hållit på i närapå 13½ år.

Och med tanke på hur otroligt mycket strunt jag publicerat under denna långa tid så gör väl ännu ett sånt inlägg varken till eller ifrån. Att klass och kalitet på mina bloggar går upp och ner har jag ju vetat länge.

Nationaldagen igår firades i stort sett inte alls. Inte ens nån lyxig mat. Om man nu inte räknar pannbiffar med grönpepparsås som lyx, förstås. Nog dög det ändå fast det var röd dag.  

Idag vet jag inte ens om det blir nån middag. Det är en sån där tisdag då jag och min tama husmekaniker har lunchdate och ska käka...

Just det, det är raggmunkens dag för mig idag, Var ju inte sååå länge sedan men det spelar ingen roll. Ringer Hans (han heter så, kompisen) och är sugen på det så säger jag sällan nej.

Min lätt justerade fotled känns som vanligt igen nu så jag ska försöka minska skärmtiden med någon timme idag. Har botaniserat massor på Youtube under den gångna helgen och numera är jag övertygad om det jag misstänkte redan i höstas då jag såg dokumentären som gjordes ifjol om Estonias förlisning.

Då hittade man fem hål i skrovet där skadorna hade "tulpanform" utåt. D.v.s det såg ut som om det var en sprängladdning från insidan som orsakat dem. Sedan dess är det också klarlagt att såna märken fanns också vid infästningen till bogvisiret som ursprungligen sades ha lossnat och orsakat förlisnngen. Just denna vecka är man nere med dykare igen för att dokumentera skadorna och man har redan hittat flera stycken nya som inte upptäcktes ifjol.

Och om detta nu är sant och riktigt så var det alltså ingen olycka utan ett massmord på mer än 800 människor. Många tror ju att det var avsevärt fler passagerare än så ombord. Detta eftersom fartygets personal ofta hyrde ut sina hytter för dyra pengar till fripassagerare (läs:flyktingar) och istället trängde ihop sig med någon arbetskamrat en natt eller två. Det gör att det kan ha varit närmare tusen människor som fick sätta livet till.

Det finns dessutom några youtubers som på allvar påstår att sprängningen av Estonia har samband med Palmemordet. Och inte nog med det utan även med mordet på Anna Lind. Där har man ju gripit en förövare men en del tror att han bara är en "skyltdocka" som får skulden för att inte polisen ska hamna i dålig dager igen. Som Skandiamannen ungefär.

Jag har t.o.m hittat en sån där privatspanare/utredare som insinuerar att Anna Lind i själva verket var Olof Palmes dotter utom äktenskapet och att hon tystades för att hon visste för mycket. Och kanske även för att skrämma andra inblandade till fortsatt tystnad.

Kan väl säga att jag varken tror eller inte tror på de här teorierna men några av argumenten går igen hos flera olika uppgiftslämnare. Och det finns alldeles på tok för mycket som inte går ihop.

Som t.ex att Hans Holmér inte alls befann sig på ett hotell i Borlänge med nån älskarinna under förevändningen att han skulle åka Vasaloppet söndagen efter, Dels säger pesonalen på Skandic I Borlänge att han aldrig bott där, att de aldrig sett honom annat än på TV och i pressen. Inte heller var han anmäld som startande till Dalarnas största skidtävling.

Hans chaufför har dessutom intygat, några år efter mordet, att Holmér inte var i Dalarna utan kördes runt i Stockholm av honom själv på mordkvällen. De ska dessutom ha passerat mordplatsen strax efter att det hände.

Som sagt så tar jag uppgifterna som jag får höra med en ganska stor nypa salt och försöker vara kritisk. Men det är liksom lite för många som kommit fram till ungefär samma saker.

En sak till bara, gällande Holmér. Under utredningens gång sa han ju en gång offentligt att "om sanningen om Palmemordet kommer fram kommer det att skaka Sverige i dess grundvalar". Fritt citerat ur minnet.

Vad menade han med det och varför skulle han säga så om han inte visste mer än vad som blev offentligt. Var han själv en del av komplotten? En del av sammansvärjningen som ledde fram till mordet?

Tja, den som lever får se. Kanske kan vi få nosa lite på sanningen men troligen inte förrän de flesta inblandade gått ur tiden.

Ha nu en riktigt fin tisdag, kära ordbrukare i Teckomatorp, Dala Floda, Öjebyn och Skebokvarn.

Vi ses! Om inte förr så nästa gång det kommer en dag då backspegeln är tom...

Så kom då den andra dagen för året då bloggens backspegel är tom. Så då är väl det allra minsta jag kan göra att önska Glad pingst till alla mina kära ordbrukare. Så jag har åtminstone ett inlägg att titta tillbaka på när det blir 4/6 nästa gång.

Det här är en helg som aldrig betytt något särskilt för mig. Sanningen att säga så vet jag väl knappt vad den står för, varför vi firar den (om vi nu gör det). Jag vet förstås att det är en kyrklig helg, att den har med Jesu bortgång och hädanfärrd att göra men jag minns inte hur.

Men det spelar ju heller ingen roll eftersom jag inte firar den alls.

En lindrigare stukning har hållit mig i stillhet ett par dagar nu och det har blivit mycket skärmtid. Idag känns det dock lite bättre så jag ska väl försöka komma ut en sväng åtminstone.

Mycket skärmtid, som sagt, och en hel del tittabde på allt möjligt på Youtube. Det är verkligen ett smörgåsbord av kortare och längre filmsnuttar med musik eller gamla idrottsevenamng och tusen andra saker.

Något som fascinerat mig i många år är förstås det olösta mordet på landets statsminister frör 36 år sedan. Många teorier finns det och många privatspanare som har mer eller mindre utspejsade idéer om vad som verkligen hände den där februarinatten på Sveavägen. Två relativt unga män vid namn Matte och Otto har seriöst grävt länge i denna sophög som kallas Palmeutredningen och fått fram en hel del häpnadsväckande saker. Nu säger de att de kommer att släppa något riktigt stort om en knapp vecka. Den 10 juni har de valt ut att göra det. Säkert som en liten passning till den senaste åklagaren som ledde utredningen. Eftersom det var den dagen för två år sedan som utredningen lades ner. Och pekade ut Skandiamannen som gärningsman. 

Själv har jag lika svårt för det utpekandet som jag har att se Christer Pettersson som tänkbar mördare. Till att börja med ser jag inget motiv. Engström var ju en väletablerad person med ett rätt ordinärt Svensson-liv. Och även om han nu ogillade Palme som många gjorde är det ytterst långsökt att han skulle skjuta honom. Det skulle krävas att han, på något sätt,visste att makarna Palme skulle gå den vägen vid den tiden. Det skulle också krävas att han just den dagen råkade ha tilgång till en revolver som han hade med sig på jobbet. Och hur troligt är det?

Vad Pettersson beträffar så var han ju en lodis, en nedgången missbrukare med given plats i A-laget. Absolut kan han ha haft kontakter som kunde skaffa fram ett vapen men jag är rätt säker på att polisens garvade förhörsledare hade knäckt honom i förhören. Lisbeths vittnesmål var ju i stort sett det enda beviset som fanns och därför blev han också frikänd i hovrätten.

Vem som höll i revolvern har jag förstås inte den blekaste aning om men jag är rätt säker på att det var en man med stor erfarenhet av vapen, en van och skicklig skytt. Jag är också säker på att han inte var ensam utan hade förmögna personer bakom sig. Och troligen krafter inom polisväsendet.

Jag tror att mordet var ytterst noggrannt planerat av flera personer. Människor med högerextrema sympatier. Att det enda som var slumpartat var att det hände just på den platsen just vid den tidpunkten. Jag tror att om det inte hänt då så hade det hänt ändå förr eller senare. När man tyckte att tillfället var det rätta.

Att utredningen lades ner förde ju med sig att nästan allt i den därmed blev offentliga handlingar. Som kan begäras ut av vlken svensk som helst. Och därmed har det ju också blivit än mer tydligt hur mycket som mörkats, manipulerats, försvunnit och tagits bort ur den. Därför tror jag också att det fanns en eller flera poliser, troligtvis på väldigt hög nivå, som var inblandade i konspirationen.

Ett annat mysterium är ju Estonias förlisning. Där verkar det nu som om man snart kan presentera oemotsägliga bevis för att det inte var en olycka utan ett massmord. Av vem eller vilka vågar jag inte ens gissa men även där har det mörkats massor och manipulerats med uppgifter. Några privatspanare hävdar dessutom att det finns samband mellan den händelsen och Palmemordet. Och... tja, varför skulle det INTE kunna vara så...?

Och där tror jag att sannolikheten är större att sanningen kommer fram. Ganska snart, dessutom.

Men det får vi se. Nu ska ni få fira pingstafton bäst ni kan och vill, kära ordbrukare,i Eksjö, Vagnhärad, Bollmora och Tanums Hede. Ha det så gott nu så ses vi snart igen!

Sommarens andra dag ser inte ett dugg bättre ut än den första. Samma gråväder och regnskurar. Det regnade under en stor del av natten också men det gör mindre eftersom jag faktiskt gillar att höra regnet smattra mot fönstret. Det ger små flashbacks till den tidiga barndomens somrar i en gammal fäbodstuga. Regniga dagar stannade vi inne och spelade kort eller lekte anden i glaset medan regnet smattrade på rutorna och på taket av korrugerad plåt.

Radion brukade stå på och vi lyssnade på Det ska vi fira, Sommar och inte minst sjörapporten. Inte för att vi var så intresserade, särskilt inte av den sistnämnda. Men lyssnade gjorde vi ändå och ibland tävlade vi om vem som hade memorerat ordningen på platserna som nämdes bäst. Fladen grund, stora och lilla fiskebanken, Rödkallen och Ölands södra udde. Nu är det säkeert 40 år sen jag senast hörde på en sjörapport.

Och dessemellan fanns det nåt man kallade Melodiradion. D.v.s man spelade blandad musik mellan de mer genomarbetade programpunkterna. Inget mer, bara en hallåman eller kvinna som läste upp titel och artist. Och inte en enda sekund av töntig reklam behövde vi reta oss på.

Igår kväll fick jag i alla fall veta att operationen av M, som vi kan kalla min kvinnliga vän med tumören på huvudet, hade gått bra och dessutom mycket snabbare än läkarna trott. Det ser jag som ett gott tecken och jag drog en lättnadens suck då beskedet kom. Det första och största steget mot friskhet är taget och nu är det bara att hoppas på läkarkårens skicklighet så att hon får många friska år framför sig. Hon är 12 år yngre än jag och har alltså bara fyllt femtio för ett par år sedan. Så rent statistiskt sett ska hon ju ha många år kvar av sin jordevandring.

Jag träffade faktiskt M redan innan hon lärt sig gå. Det var så att jag och en grannpojke var ute och cyklade i slutet av sommarlovet då vi stötte ihop med en nyinflyttad kille i vår ålder som vi började prata med. Vi kom väldigt bra överens, alla tre. och någon dag senare hälsade vi på hemma hos honom och hans familj. Där kröp det omkring en väldigt liten människa som jag långt, långt senare skulle få veta var just hon.

Brodern, vi kalla honom B, var en lite bohemisk själ och det gick inte så bra för honom senare i livet. Han hamnade i droger och alkohol väldigt tidigt och man kan nog säga att han begick ett ytterst långdraget självmord genom att misshandla sin kropp så svårt att den gav upp innan han ens fyllt femtio. Han tog sig dock i kragen och blev nykter och drogfri de sista åren men då var liksom skadan redan skedd.

Att M var hans lillasyster hade jag ingen aning om förrän för ungefär femton år sedan. Då jobbade vi ihop och en dag på jobbet dök det upp en gemensam bekant till B och mig. Denne förde B på tal och frågade om jag visste vart han tagit vägen. Det visste jag inte för då var det redan många år sedan jag sett honom med det  s.k A-laget på stan.

Vi tyckte båda att det var sorgligt att han hamnat där han hamnade och mindes honom också som en genomsnäll människa com inte gjorde någon något ont.

Någon timme senare kom M fram till mig och tackade för orden jag sagt om honom och berättade att hon var hans lillasyster. Hon sa att det var första gången hon hört någon utanför familjen tala väl om B. Andra som kände eller kände till honom fokuserade bara på hur nedgången han blivit och att han borde skärpa till sig.

Och det var väl efter det som vi började betrakta varandra som vänner.

Förhoppningsvis kommer det fler rapporter under dagen. Min tama husmekaniker är också nära vän med både M och hennes sambo så får han veta nåt mer så meddelar han mig sen.

Jag gläds även för en annan kvinnas skull fast jag inte känner henne alls. För några dagar sedan försvann en dam i 40-årsåldern från sitt hem på motsatt sida om staden och dagen efter gicks det skallgång av polisen, hemvärnet och Missing people. Men de hittade henne inte.

Det gjorde däremot en ledig polis som trotsade regnet och stack ut på en löprunda i skogen i förrgår kväll. Han hittade henne av en tillfällighet och tack vare den moderna teknik som finns att hitta den exakta positionen för en mobiltelefon kunde hjälp ta sig fram och ta hande om den medtagna damen. Hon hade lyckats gå vilse fast hon inte alls hade så långt hem. Men dygnen i skogen med kyla och regn hade säkert tagit mycket av hennes krafter.

Men huvudsaken ärju att hon kom tillrätta och är välbehållen. Så jag gläds för hennes och hennes anhörigas skull.

De där, Missing people, förresten... Det är ju kanon att de finns och ställer upp som de gör när någon försvinner. Alla hittar de ju inte men många. Och varje människa som hittas och återbördas till sina nära och kära är ju ett mirakel i sig. Det händer ju också att den man hittar inte längre är i livet. Men då får ju de anhöriga åtminstone veta och kan börja sitt sorgearbete. Att nån försvinner och aldrig hittas måste väl vara en av de värsta saker som kan drabba de nära och kära. Särskilt om det är ens barn. Tack och lov att jag sluppit uppleva nåt sånt. Yngsta dottern stack visserligen en gång i tonåren. Men eftersom jag så väl visste hur impulsiv hon kunde vara hann jag aldrig få nån större panik utan anade att hon skulle höra av sig snart. Polisen hade dessutom spårat hennes telefon, även om man inte på den tiden kunde få fram positionen exakt så visste vi i alla fall i vilka trakter hon fanns och jag visste att hon hade flera kompisar som bodde i de trakterna.

Vad jag inte förstår med den där organisationen som hittar försvunna är varför den måste ha ett namn på engelska. Den grundades ju, om jag minns rätt, av en svensk kvinna vars son eller styvson försvann. Han hittades dock inte vid liv men efter det startade hon Missing people. Men varför hon inte hittade på nåt bra namn på vårt eget språk har jag ingen aning om.

Dagen idag har jag inte så många planer för. Jag ska ta fram kycklingfiléer ur frysen som får bli nån sorts mat av och kanske, om jag orkar, åka till Birsta och inhandla ett par byxor. Det börjar bli dags för de nyaste jag har är nästan två år gamla nu om jag minns rätt.

Så jag avslutar klokskaperna nu och lämnar er åt era öden och äventyr.

Ha en härlig torsdag, kära ordbrukare i Vikmanshyttan, Garpenberg, Svaneholm och Norrfjärden.

Ha det! Annars kanske nån annan har det...

Enligt almanackan är det sommar nu! Fast det syns inte när jag tittar ut genom mina fönster. Grått och småkallt plus att det kommer små regnskurar med ojämna mellanrum.

Första juni var dagen då min systers svärfar, som jag även kände genom jobbet, hängde undan skinnjackan och tog fram sin tunna sommarjacka. Oavsett väder. Skinnjackan bar han under maj månad på våren samt i september och oktober. Därefter var det vinterjacka som gällde. Han var en oerhört inrutad människa som hade väldigt svårt för all sorts förändring. Nästan värre än min egen farsa...

Det är också dagen då en av mina kusiner fyller 57 år. Ska gratta honom via FB strax. Vi har inte mer kontakt än så.

Men viktigast för mig idag är ändå att andligen försöka stötta vännen jag berättade om tidigare i våras. Hon med tumören på huvudet. Idag ska hon läggas på operationsbordet för ett mycket svårt och komlicerat ingrepp där tumören ska avlägsnas. Men dessvärre inte bara den utan de kommer också att såga bort skallbenet där den sitter eftersom cancern troligen spridit sig in i det också. Meningen är den delen sen ska ersättas av plast. Vilket i sin tur gör att även om de transplanterar dit hud från någon  annan del av kroppen så får hon aldrig mer någon hårväxt just där.

Inte så roligt förstås och kanske särskilt för en kvinna. Men jag känner ändå att livet och hälsan är viktigare. Det finns peruker och postischer som kan dölja den fläcken och om inte annat finns ju också diverse huvudbonader. Hattar, luvor, kepsar och schaletter som gör att folk inte vänder sig om efter henne.

Så nu håller jag verligen tummarna för att allt ska gå bra och att hon blir återställd. För hennes skull och för familjens i första hand.

För egen del har jag inget speciellt inplanerat mer än att jag ska åka en sväng till Willys eftersom både ost och andra smörgåspålägg är på upphällningen. Några saker till ska också handlas plus att kassen med pantflaskor och burkar ska tas med för att återvinnas och få en liten slant tillbaka för.

Därmed önskar jag mina kära ordbrukare en trevlig lill-lördag i Skattungbyn, Hissmofors, Alsike och Bromölla.

Jag kommer tillbaka. Som en bumerang kommer jag alltid tillbaka. Förr eller senare...