Igår kväll, ganska sent, satt jag här sömnlös och författade vad jag själv tyckte var ett av mina mest spirituella inlägg här och..... Då, just då, hängde sig datorhelvetet!!!

Och allt bara försvann nånstans ut i rymden. Syftet med skrivandet var lite grann att bli trött och kunna somna och DET uppnådde jag i alla fall såpass att jag valde att strunta i alltihop istället för att försöka återskapa det.

Insomningsbekymmer lär jag knappast ha ikväll. Det har varit måndag i alla bemärkelser som finns, nästan. Slitsam dag i "gruvan" och en hel del att göra hemma också. Och detta efter bara c:a 3 timmars sömn!

Så imorgon måste bara bli bättre!

Här i huset händer egendomliga saker. I helgen försvann t.ex en hel kladdkaka! Bara sådär! Dottern som bakade den säger sig "bara ha tagit en liiiiten bit". Lillebrorsan säger sig inte ens ha vetat om att hon bakat den. Storasyster äter nästan aldrig sånt överhuvudtaget och jag vet bestämt att jag själv inte heller rörde den.

Katten? Skulle inte tro det!

Men lik förblånat är kladdkakehelvetet upplöst i mikrober och utslungad i världsrymden nästa morgon. Terry Evans, kom hit och jaga bort våra kakmonster!

Det är alltså husspöket som varit framme IGEN, den berömda "Inte Jag".

"Inte Jag" finns, märkligt nog, på jobbet också fast där under namnet "Nån Annan". (Släkt med f.d FN-ordföranden Kofi, månntro???) 

Nu är jag väl långt ifrån ensam om att ha detta fenomen i mitt hem, slår vad om att många andra också har en "Inte Jag" i sitt hem. Han/hon kan t.ex sätta i sig en hel chipspåse som köpts för att delas av fler. Eller ta sista papperet på dass utan att hämta nytt. Eller lämna massor av disk framme på morgonen efter att alla gått till jobb och skola! Har ni också en sån hos er?

Trött och less känner jag mig ikväll. Och när jag gör det kommer jag ibland att tänka på en lite berättelse jag hörde en gång och som lär vara sann...

En mamma med barnvagn samt en dotter i 4-årsåldern skulle krångla sig upp på en buss. Det tog väldigt lång tid och när hon åtföljd av dottern till sist skulle betala var chauffören så irriterad att han fräste nåt riktigt otrevligt åt henne. Då tittade den lilla flickan medlidsamt på honom och la sin lilla hand på hans och sa:

- Stackars du! Du är nog trött. Det är nog därför du är så arg!

Gissa om det spreds leenden i DEN bussen.

Chauffören? Han rodnade och bad om ursäkt och lät dem åka gratis som plåster på såren.

Blir alltid på lite bättre humör när jag tänker på den historien! Godnatt!

 

Hjördis

31 mars 2009 08:07

"Nån annan" och "inte jag" bor hos mig med. Jag skulle gärna vilja veta åldrarna på dessa. Jag tycker nämligen att om dom är i skolåldern borde jag få flerbarns-tillägg för dom! Sen bor det ett annat fenomen hos mig: snart! Vet inte vem eller vad det är heller!=)

 

Tant Grön

18 april 2009 16:18

Det var en väldigt fin historia! :o)

http://agronomefilosofa.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Onsdag. Mitt i veckan. Lill-lördag. Eller pig-lördag som några kallar det. Och äntligen har vi fått lite mer än enstaka plusgrader här på Sveriges midja. Efter 3-4 frostnätter och bara en eller två grader över noll om dagarna känns det skönt att slip...

Idag blir det recykling i min blogg. Eller återvinning som det heter på svenska. Varför ska man skriva en ny blogg när det finns några gamla som jag är så nöjd med. Och varför ska inte jag få använda repriser när alla TV-kanaler gör det idelign?  Det...

Nä, inte fanken blev det nån miljardvinst igår heller! Det blev som det nästan alltid blir. D.v.s noll rätt. En gång kändes det som jag varit nära storvinsten. För 4-5 år sen så var alla fem dragna nummer talgrannar med mina nummer. T.ex om jag had...

Jaha! Så var det fredag igen då! Till glädje för alla skolbarn och vuxna med dagtidsjobb. För skiftarbetare och pensionärer spelar ju dagarnas namn inte så stor roll. Numera är det ju inget som hindrar att man åker och storhandlar på en söndag hell...

Mitt lilla barnbarn slutar inte att fascinera mig. Igår var jag hemma hos exet på middag med dotter och mågämnet samt vår yngste son. När vi hade ätit klart satt lille Luis i sin pappas famn mitt emot mig vid bordet. Då plötlsigt fick vi ögonkontak...