Nu har det alltså startat officiellt! Jag talar om valrörelsen, detta spektakel som äger rum vart fjärde år då våra folkvalda ställer sig i talarstolarna och slår sig för bröstet av stolthet över vad de åstadkommit i regering eller oposition.

Alla partier talar sig varma för sin hjärtefrågor men ännu hellre smutskastar de sina motståndare och berättar vilket helvete som väntar om den motsatta sidan får regera. Sanningen, mina vänner, är att skillnaderna är marginella. Till syvende og sidst (som dansken säger) så är det vi s.k vanligt folk (arbetare och tjänstemän) som får betala kalaset oavsett om regeringen är blågrön, rödgrön eller gulbrun. Så fort valet är över blir det beige i alla fall av allting.

Nä, det var bättre förr! Ju förr desto bättre, som jag brukar säga. Eller om inte bättre så i alla fall roligare och mer intressant! Politikerna är så slätstrukna nuförtiden, liksom stöpta i samma form. Lite som amerikanske TV-serier, väldigt förutsägbara.

För vem finns det idag som kan få massorna att jubla över poltiska uttalanden? Vem visar den där glöden som fick gräsrotsvalarbetarna att springa benen av sig i trappor och villaområden för att vinna nån tiondels procent av valmanskåren?

Svaret är självklart att det inte finns nån! Vi har ingen Olof Palme, Gunnar Sträng eller Fälldin längre. Vi har Alfons Åberg (Reinfeldt), Christina Lugn (Sahlin) och Lille Fridolf (Peter Eriksson, MP). Vem är bäst? Vem ville mest väl? Vem är bäst lämpad att sköta Sveriges finanser och utrikespolitik?

Fan vet! Jag har en bestämd känsla att det blir bara skit oavsett vem som vinner.

För ungefär såhär är det..... Vad de säger och vad de egentligen menar.

De säger: Vi måste satsa på vård, skola och omsorg! (De orden kommer ni att få höra till leda de kommande veckorna

Såhär blir det: Så fort valet är över är det just där de skär ner. Skattesänkningarna måste ju finansieras. Eller nåt annat. Beroende på vilka som segrar.

De säger: Vi satsar på arbetslinjen! Det ska löna sig att arbeta.

Såhär blir det: Man sätter åt alla dem som inte arbetar. Alltså även de som HAR arbetat 40-50 år och betalat skatter för att få en trygg ålderdom och de som blivit sjuka av sitt arbete och inte längre kan utföra det.

Ja, listan kan göras hur lång som helst men jag tror ni fattar redan. Alltså, hur vi än gör får vi stå för fiolerna.

Hur ska man då kunna ändra på det här då? Eller går inte det? Jag säger som Hasse Alfredsson i den där Lindeman-sketchen där han beskriver hur man lagar anka (Inuti ankan låg där en and, inuti anden en höna, inuti hönan en duva och inuti duvan låg där en älg...!!!)

"Jo, det GÅR! Men det är jävligt svårt!"

Vad jag tror måste till är att kreti och pleti engagerar sig politiskt och börjar förändra underifrån. Som i Ulf Lundells vackra vision....

"Det är folket som bygger landet

Folket, de är de enda som kan det

Det kommer underifrån när den dagen är här

Om folket vill så bygger folket landet"

Men orkar vi det? Njae, det tvivlar jag på även om tanken är vacker. Jag tror att vi är för mätta, för lata, för bekväma och för välmående för att orka starta nån revolution. Låt politikerna hållas så slipper vi! Men klaga kan vi förstås göra oavsett vem som styr! Det kanske är det som är demokrati....

Nåja, än är det lite sommar kvar. Låt oss njuta av den och glömma för en stund att vi snart ska utse våra ledare för nästkommande mandatperiod.

Så gå ut i sol, moln eller regn och njut av livet medan ni kan i Ytterby, Övralida, Teckomatorp och Rinkeby. Eller var ni nu befinner er, kära ordbrukare!

Och mitt kära Timrå IK vann sin första träningsmatch igår kväll. Alltid nåt att glädjas åt!

Ha en härlig söndag.