Numera läser jag tidningen upp-och-ner. Jo, för då toppar ju Timrå IK elitserietabellen! Mitt lag var i Linköping igår kväll och skämde ut sig. Den sämsta insats jag sett på den dag jag minns. Slutsiffrorna blev 3-6 och det kunde ha varit mycket mer men LHC brydde sig inte om att förnedra oss mer än så. Efter deras femte mål på 13 minuter i första perioden slog de av på tempot och lät Timråspelarna låna pucken och låtsas spela hockey.

Om några av våra kommande kvalseriemotståndare satt på läktaren för att studera TIK så måste de ha skrattat sig harmynta åt det bedrövliga de fick se.

"Kvalserien" är föresten ett av de fulaste ord jag vet! T.o.m fulare än "Januari"! Men januari är ju snart slut nu, tack och lov. Inte för att februari är så mycket bättre men en hatmånad är ju snart över i alla fall.

Över är också min 14-dagars ledighet och imorgon bitti vid pass halv fem skuttar jag glatt ur sängen med ett lyckligt "Äntligen!" och ger mig iväg till jobbet med ett leende på läpparna.

Och vi inom IF Metall måste ju leta oss en ny ordförande för vår förre har ju fått nytt jobb. Den lille sosse som bor nånstans inom mig hoppades redan ifjol på Stefan Löfvén men då hittade de Juholt istället. (Jag ska inte skriva nåt mer elakt om honom, man ska inte sparka på den som redan ligger!)

Men jag tror att när nu Margot Wallström så envist vägrar så är Stefan den bästa kandidaten. Han kanske kan bli den motpol till moderutterna som svensk politik behöver. Hoppas bara att han inte har några lik i garderoben som grävs fram av nitiska reportrar. Annars tycker jag att det är på tiden att det kommer in en ledare med genuin arbetarbakgrund i svensk politik. En som faktiskt haft ett vanligt hederligt jobb nere på golvet. De flesta övriga har ju aldrig gjort ett ärligt handtag i sina liv utan bara levat av oss skattebetalare.

Jag hoppas att han gör om det politiska språket lite och avskaffar några av mina hatord som politiker så gärna använder.

"Sysselsättning" till exempel. Arbetslösa vill ha jobb - inte sysselsättning. Lägga patience är sysselsättning, bygga hus är arbete. Till exempel.

Jag hoppas också att det blir nyval i Sverige inom närmsta veckorna och att han där vinner en jordskredsseger och därefter tvingar partiet att besluta att med omedelbar verkan lagstifta om att stänga elitserien med nuvarande 12 lag och förbjuda kvalserien. Inte bara ordet, alltså, utan hela denna vidriga företeelse. Då röstar jag på honom!

Gråväder ute så det blir nog att kura inne idag. På eftermiddagen är jag och de två äldsta i min barnaskara bjudna till min f.d svärföräldrar på midag. Det blir trevligt.

Med det så önskar jag er, mina vördade ordbrukare, en angenäm lördag i Fritsla, Härlanda, Laisvall och Hedesunda. Eller var i världen ni nu befinner er...

När man skummar igenom nyhetsflödet på nätet kan man inte undgå att läsa om "Cirkus Juholt". Kan den mannen verkligen vara så oberörd som han försöker ge sken av?

"Jag känner ett starkt stöd!", säger han enligt en av kvällsdrakarna på nätet. Var fan då ifrån, undrar jag då! Från familjen? Grannarna? Oskarshamnsborna (hans hemstad)?

Inte kommer det då från "rörelsen", åtminstone inte från gräsrotsnivå. Där har han för länge sen förbrukat sitt förtroende. Om han nu nånsin hann bygga upp nåt!

Eller kanske menar han från borgerligheten. De måste ju gnugga händerna av lycka nu när sossarna stoppar huvudet långt ner i Saharas öken och låtsas som om de fortfarande har dryga 40 % av valmanskåren och inte knappa 25 som i verkligheten. Ja, det måste vara det stödet han menar.

Jag skulle kunna tänka mig att det kan bli ett talesätt sen, det där. "Jag känner ett starkt stöd, sa Juholt", att använda ironiskt om nån som ingen längre litar på. Uttalandet är ju ungefär lika trovärdigt som om en räv sa det i ett hönshus... Politiker har ju instiftat bevingade ord och uttryck förr. Vem minns t.ex inte Palmes "Dessa satans mördare!"? Eller Fälldins "Eeehhhhh....."?

Men kanske är det så att sossarna är trötta på att styra Sverige. Kanske tycker man att man har gjort sitt. Ser man hur deras politik glidit åt höger de senaste decennierna så är ju inte tanken helt ologisk. Kanske accepterar man att moderaterna kallar sig arbetarparti. Kanske hela "rörelsen" har gått in i den berömda väggen!

Det ryktades, i början av nittiotalet, att S medvetet förlorade valet då Bildt blev statsminister. Att deras finansexperter förutsåg krisen som sedermera gav oss 500 % i ränta under en tid och att partiet inte hade lust att göra de tuffa årgärder som skulle behövas men som skulle kosta sympatier hos folket. Kanske är det samma sak nu.

Jag funderade ett tag i höstas vem som först skulle sparkas, Juholt eller Timråtränare Per-Erik Jonsson. Det blev Perra, fast åtminstone officiellt så gick ju han själv.

Det tycker jag Håkan också ska göra! Släcka lyset efter sig och diskret smyga ut genom bakdörren till en livslång semester. Fallskärmen lär räcka så han slipper söka socialbidrag!

Annars är jag glad idag över att Timrå äntligen vann en match igen igår. Låt vara i förlängning men ändå! Och att man vann den med ett skitmål, ett turmål, gör inte saken sämre. Vi har fått så många såna emot oss i vinter att det bara var rättvist. Hoppas nu bara "Tommy-Andersson-effekten" håller i sig...

Januari är det dock fortfarande och därmed råder fattigdom och allmänt elände. Fast egentligen har jag inget att gnälla över - det finns mat i frysen som räcker gott och väl till onsdag då lönen glider in på kontot. Och kanske en hundring eller så kvar så jag kan fylla på med mjölk, bröd och sånt.

Det är gott att leva! Trots allt...

En sketen tisdag i fucking jävla januari! Vad gör man med den? Tja, så lite som möjligt, känns det som. Ute har snön smält efter de senaste dagarnas töväder och gator och gräsmattor ser ut som knaggliga skridskobanor.

Inte för att jag är nån större vän av snö men så här års kan det gärna vara vitt på marken åtminstone. Som motvikt till det kompakta mörker som annars omger oss.

Jag är ledig och ska så vara hela denna vecka och nästa fram till söndag. Och jag unnar mig att bara ta det lugnt och skita i allt det där jag vet att jag borde ta itu med. Hade egentligen tänkt åka iväg och simma men det får bli imorgon. Kanske! Eller nån annan dag...

Nyhetsflödet är sådär lagom beige också. Man fortsätter drevet mot Juholt som visst möblerar om i S-toppen nu för att vända de katastrofala opinionssiffrorna. Men.... "I´ve got news for you, Mr Juholt!" Du kommer inte att vända den trenden förrän du själv slår vantarna i bordet och avgår. Det är för mig obegripligt att inte övriga sossetoppen tvingat bort honom för länge sen. Han har förbrukat sitt förtroendekapital och det fylls inte på av att sitta i soffan hos Skavlan och försöka leka landsfader in spe. Och skämta bort misstagen!

Nej, det är en hård årstid detta. Inte ens hockeyn kan skänka glädje denna mörkrets vinter.

Sen ser jag att skvallerpressen (Expressen och AB) gör sitt bästa för att skapa sensation av Patriks Sjöbergs sågning av idrottsgalan. Det han egentligen sågade värst var ju lustmordet på gamla fina Clash-hiten "London callng" och det tycker jag hedrar honom. Märkligt att den där galan ska ha så svårt att få dit bra artister. Nåja, Lisa Miskovskis "Fields of Gold" blev ju faktiskt en värdig hyllning till de idrottare och sportprofiler för övrigt som gått bort under fjolåret men annars! Markooolio är barnkalas för mig och Nicke Borg har jag ju redan berört...

Som ett led i att försöka amerikanisera Sverige har vi visst börjat med skönhetstävlingar för småbarn också. I Aftonbladets nätupplaga igår kunde man läsa om en mamma som (Hålll i er nu!) rakar benen på sin 8-åring!

Rakar bort VAD, tänker man då! Sårskorpor på knäna efter senaste massakern i pulkabacken, kanske.

Det här är lika vidrigt som de idrottsföräldrar jag skrev om häromsistens. Måste vi ta efter ALLA dumheter man sysslar med i USA. Då är vi snart som de och det vill jag INTE uppleva! Avsätt en halvtimme per dag mellan 18:30-19:00 och titta på "Judys domstol" i Sjuan så fattar ni vad jag menar. En tidigare arbetskamrat hävdade alltid att amerikanerna är jordens dummaste folk. Om man tittar på det programmet förstår man vad han menar...

Nej, man får väl försöka ta sig samman och plocka ut kycklingen ur ugnen och börja planlägga hur grytan ska lagas som jag tänker servera son och dotter idag. Tror nästan att det får bli nåt kryddigt med wokgrönsaker.

Sen ska jag med dårens envishet bänka mig vid dumburken kl. sju ikväll med förhoppningen att Timrå äntligen ska börja vinna matcher! Visst kan man tycka att det ser kört ut men varför ge upp? Det hinner man alltid göra sen!

För som jag sagt MÅNGA gånger förr: Det är ALDRIG för sent att ge upp!

http://www.youtube.com/watch?v=tmNKoMHH2CQ

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/innebandy/article14179552.ab

Det är ju knappt att man tror sina ögon! Visst börjar det bli dags att införa förarbevis för blivande föräldrar. Vi kräver körkort för att få sätta sig bakom en bilratt men sätta barn till världen och utöva föräldraskap får visst vilken tokstolle som helst. För dig som ev. inte orkar klicka på länken så handlar det i korthet om en 10-årig pojke som inte presterat tillräckligt bra i pappans ögon när han spelade innebandy. Som bestraffning tog pappan sonens ytterkläder med sig och åkte från Uppsala utan sonen som fick veta att "Du var så dålig att du får gå hem till Stockholm!"

Jag kan tänka mig att det finns åtskilliga pappor och mammor som gladeligen skulle ställa ut den pappan i kortbyxor och T-shirt i minus 10 grader efter nån avsides norrländsk skogsväg och säga till honom att ta sig hem bäst han kan.

Tack och lov fanns det en annan förälder i hans lag som ställde upp och såg till att han kom hem. Om nu det var så bra... Man kan ju undra vad som hände då! Om kalrskrället kunde lämna grabben i bara matchstället miltals hemifrån så är det väl frågan om han ens blev insläppt därhemma. Man kan bara hoppas att grabben har en mamma med lite mer mellan öronen än pappan kan ha.

Det är ett jävla otyg det där med prestationskrävande föräldrar. Jag har också varit idrottspappa och tack och lov kan jag ärligt säga att jag aldrig ställde krav. Barnens idrottande ska vara roligt, det är det viktigaste. Och även om man önskar en proffskarriär för sonen/dottern så är det ändå så att har inte ungen kul så kommer det aldrig att bli nåt mer än barn- och ungdomsidrott.

Och det är väl vackert så! De år de är aktiva läggs ändå en grund för viljan att röra på sig även om man aldrig når varken Premier league eller NHL. När jag verkade som ledare för äldste sonens hockeylag var det istället vi ledare som fick peppa laget när de förlorade. Det gjorde de dessutom ofta eftersom vår lilla klubb hade så dåliga förutsättningar. Vi spelade på månskensrink och naturis, alla andra hade ishallar!

Men verksamheten syftade inte til elittänkande. Det stod i klubbens stadgar att föreningen var till för alla oavsett hur bra eller dålig man var. Och vi hade ett par stycken som knappt kunde stå på skridskorna. De åkte på lädret.

Men... DE FICK VARA MED ÄNDÅ!

Och så anser jag nog att det ska vara åtminstone tills de är i tonåren. Sen får kanske idrottsföreningarna starta föräldrautbildningar och lära morsor och farsor att stötta och uppmuntra istället för att skapa prestationsångest.

Jag har sett en och annan avart av föräldraskap under de där åren men tack och lov ingen som pappan i AB;s artikel.

Han har, enligt mitt synsätt, förverkat sin rätt till föräldraskap!

Tänk vad tiden går! Du är tre år redan, min kära blogg! I trotsåldern har du alltid varit och lär nog fortsätta vara också. Och jag försöker sköta om dig så gott jag kan, hinner och orkar.

Ingen vet ju ännu hur gammal en blogg kan bli - det beror ju förstås på hur gammal bloggaren är när den startar och hur länge han/hon sen får leva eller ha förmågan/lusten/inspirationen att fortsätta.

Nåja, det ska vi inte bekymra oss över en dag som denna. "Det går så länge som det går" sjöngs det i nån gammal revykuplett för länge sen och det är nog samma här. Så fort jag får för mig att jag har nåt att säga och dessutom har tiden att sätta det på pränt lär det dyka upp inlägg här i en ojämn ström.

Vill sedan nån läsa det är det förstås roligt och om nån kommenterar är det ännu roligare för då har jag ju fått nån annan att reagera.

Nu är bara frågan - Hur ska detta firas på rätt sätt?

Tja, jag har redan plockat fram några bitar lax urr frysen som ska ätas till middag med kall sås på creme fraiche, röd rom och rödlök. Men eftersom jag inte hade kolla på detta med jubiléet så har jag ingen champagne hemma.

Kanske man ska testa Fred Asps version av champagne (Fred Asp är en Robert Gustafsson-figur, ni vet han med illern som heter som jag). Den var, om jag minns rätt, hembränt och samarin.

Nu är det ju bara det att jag varken har hembränt eller samarin heller så det sket sig det med. Jag får göra som Christer Lindarw och skåla i Chateau La Vache. d.v.s mjölk. Mellanmjölk för att vara riktigt svensk!

Det ser ut att bli tandläkarväder idag att döma av de gråvita skyarna ovanför så det blir nog att kura i soffan framför lite skidskytte eller vanlig längdåkning och må gott över att jag själv slipper åka skidor.

Ha nu en härlig söndag, vördade ordbrukare, i Månsbo, Allerum, Skärplinge och Masthugget. Ta vara på denna dag för den kommer inte tillbaka vilket med all sannolikhet jag gör. Förr eller senare!

Fy f-n för januari! Jag har sagt det förr och detta lär näppeligen vara sista gången jag gör det. Förutsatt att nu vår herre låter mig fortsätta mn jordevandring några januariar till. (Är "januariar" rätt pluralform av innevarande månad?)

Ifjol vid motsvarande tid svor jag säkert över den fördömda snön och den lika fördömda kylan. I år svär jag över avsaknaden av dessa två väderplågor och ondgör mig istället över det förbannade regnet och den satans blåsten.

Knappt hann vi få iväg stormen Dagmar så är den där "förgrömmade ongen" Emil över oss. Det är han som just nu ser till så att det regnar både vågrätt, lodrätt och diagonalt samt nerifrån och upp. Dags att låsa in honom i snickerboa och kasta bort nyckeln!

Inatt, på jobbet, satt jag och lyssnade på radion medan jag jobbade och fyllde på mitt redan ansenliga förråd av vad jag brukar kalla värdelöst vetande. (Apropå stormarnas namn). Jag lärde mig att det oftast är Norges motsvarighet till SMHI som namnger ovädren. Detta eftersom de oftast kommer västerifrån och därmed drabbar Norge innan de kommer hit.

Så nu hoppas jag bara på att de börjar använda några av de norska namn som låter lite kustiga i en svensks öron.

T.ex Halvdan, Vidkun m.fl På min arbetsplats fanns ett tag en norrman som hette Snorre i förnamn. Gissa om han ofta fick höra små putslustigheter om ditt namn!

Dessutom tycks det norska SMHI vara så jämnställt att man använder mansnamn vartannat år och kvinnonamn vartannat. Dagmar kom ju före nyår men i år kan alltså ovädren heta Ole, Halvar eller Öystein.

Jag är mitt emellan nattskift idag fast ändå inte. Eftersom jag ska på skyddskommitté imorgon är jag ledig från klockan 21 ikväll p.g.a av EU;s regler om dygnsvila (Tack EU!). Och de tre timmar jag är i tjänst mellan 18-21 ska jag sitta på ett kontor och tota ihop en årsberättelse för skydds- och miljöarbetet. Ett slags bokslut över vad vi lyckats och misslyckats med. Tyvärr blir den senare kolumnen mycket längre än den första...

MEN.... då är ju världen så fiffigt inrättad att samtliga misslyckanden kan skyllas på vår arbetsgivare. För vi skydds- och miljöombud har minsann velat göra mycket mer, det är ju företagets ovilja att betala som stoppar oss.

Sovit har jag bara gjort i 3-4 timmar så vi får väl se hur kreativ jag är under dessa tre timmar...

Men innan dess ska mat lagas och ätas. Fast jag orkar inte stå och smojsa ihop nåt intressant, det orkar jag aldrig dagen mellan nattskift. Då blir det lättlagat - Lithells varmkorv med pulvermos.

Ingen kulinarisk sensation men nån gång ibland så får det duga att "vrida ihop en skit av", som en humoristiskt sinnad kamrat brukar uttrycka det.

Jag hoppas dock att ni, mina ärade ordbrukare, får filé mignon, kalvfilé Oscar, fjällröding, sjötunga Walevska eller surströmming eller nåt annat smaskigt. Vidare önskar jag er alla en angenäm kväll och natt i Altersbruk, Sprängsviken, Hästveda och Mattmar.

Jag är som en bumerang - jag kommer alltid tillbaka. Förr eller senare!