Som den amerikanske författaren Mark Twain lär ha sagt en gång: "Ryktet om min död är betydligt överdrivet".

På förekommen anledning (fick mail nyss från en kär gammal nätvän som undrade om mitt hjärta fortfarande slog eftersom jag inte bloggat på ett par veckor) ska jag försöka skruva ihop ett par rader.

Vårvinter ser ut att råda på mina breddgrader, det droppar från taken och plaskar rejält runt däcken på bilar och bussar som passerar utanför mitt fönster. Men ännu släpper jag inte loss vårkänslorna utan bidar min tid utifall Kung Vinter lurar bakom hörnet beredd att ställa till polarkyla och snöstorm då vi minst anar det. Gumman Tö kommer säkert så småningom men att tro på vår i februari i Sundsvallstrakten vore väl som att tro på tomtar och troll. Alltså inte bara aningslöst utan direkt dumdristigt.

Vinter-OS är över också för denna gång och slutade med en lite fadd eftersmak med dopinganklagelser mot en av våra egna. Trots att skidåkarna skämde bort oss med medaljer under hela förra veckan.

På den internationella arenan inom idrottsvärlden vill ju Sverige gärna slå sig för bröstet och agera världssamvete och jag känner förvånansvärt många som på fullt allvar är helt övertygade om att vi inte har några problem med doping i vår inhemska idrottsvärld. Jag är inte lika säker på det.

Varför skulle det inte hända hos oss när det kunde hända i grannlandet Finland vid deras eget hemma-VM i Lahtis för kanske tio år sen? Kanske är vi bara bättre på att dölja det eller gör färre tester av aktiva...

Nu tror jag i och för sig inte att Niklas Bäckström tagit några preparat för att höja sin prestationsförmåga men tvivlet ligger där ändå och pyr i  bakhuvudet. Kan det ändå vara så att...?

Det gäller ganska många saker, det där att så många tycks tro att Sverige är så himla mycket märkvärdigare än resten av världen. Nästan dagligen hör jag folk prata om invandrarare som de anser vara korkade bara för att de inte kan vårt språk helt felfritt. Det vittnar om okunnighet. Folk från Chile, Iran, Zimbabwe eller Finland har, i de flesta fall, också gått i skola och är minst lika smarta som vem som helst.

Februari är på väg att ta slut nu och snart är det mars. En månad som jag känner en större tolerans mot än de senaste. Dessutom är jag alldeles i början av min 14-dagars ledighet och imorgon ramlar lönen in på kontot så egentligen borde väl livet se ganska ljust ut. Jo, det FINNS ju faktiskt ljuspunkter i det annars kompakta mörkret!

Hittade en klump med köttfärs baktill i frysen som jag ska omvandla till köttfärssås till yngste sonens stora glädje. Imorgon när det är lönedag kanske jag unnar oss pizza eller liknande...

Sköt om er, kära ordbrukare, Sotenäs, Malung, Överturingen och Smygehuk till nästa gång vi ses. När det blir vet dock inte ens vår herre! Så hur skulle då JAG kunna veta...?

 

frozenfire

27 februari 2014 17:29

Håller med, det är beskedet om hockeyspelarens dopning var inte alls ett kul slut på OS :(

http://frozenfire.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Onsdag. Mitt i veckan. Lill-lördag. Eller pig-lördag som några kallar det. Och äntligen har vi fått lite mer än enstaka plusgrader här på Sveriges midja. Efter 3-4 frostnätter och bara en eller två grader över noll om dagarna känns det skönt att slip...

Idag blir det recykling i min blogg. Eller återvinning som det heter på svenska. Varför ska man skriva en ny blogg när det finns några gamla som jag är så nöjd med. Och varför ska inte jag få använda repriser när alla TV-kanaler gör det idelign?  Det...

Nä, inte fanken blev det nån miljardvinst igår heller! Det blev som det nästan alltid blir. D.v.s noll rätt. En gång kändes det som jag varit nära storvinsten. För 4-5 år sen så var alla fem dragna nummer talgrannar med mina nummer. T.ex om jag had...

Jaha! Så var det fredag igen då! Till glädje för alla skolbarn och vuxna med dagtidsjobb. För skiftarbetare och pensionärer spelar ju dagarnas namn inte så stor roll. Numera är det ju inget som hindrar att man åker och storhandlar på en söndag hell...

Mitt lilla barnbarn slutar inte att fascinera mig. Igår var jag hemma hos exet på middag med dotter och mågämnet samt vår yngste son. När vi hade ätit klart satt lille Luis i sin pappas famn mitt emot mig vid bordet. Då plötlsigt fick vi ögonkontak...