Ångestdag idag... Nejdå, jag överdriver förstås. Men ångest light kan man nog ändå säga att jag känner. Imorse körde jag min kära gamla SAAB till min lokala bilverkstad och nu väntar jag på domen.

Jag har vetat rätt länge att något var fel men intalat mig själv att... Det kanske "går till sig" av sig själv.

Strutsbeteende? Javisst! Självbedrägeri så att det skriker om det. För jag VET ju innerst inne att när man märker små skavanker på sin bil så blir det så småningom värre. Och till sist brakar det ihop totalt. Inget lagar sig självt!

Men problemen har varigt sporadiskt återkommande och yttrat sig så att bilen någon gång då och då vägrat starta med varm motor. Kallstart har funkat för jämnan så det kändes riktigt mysko. Och om man bara hade tålamodet att vänta när den trilskades så gick den till sist igång.

Först trodde jag att det kunde bero på att batteriet var dåligt men första gången det hände prövade jag med startkablar och startmotorn gick som bara den utan att motorn behagade gå igång. Dock gick det utmärkt att rulla eller bogsera igång den. Och sen kunde den gå prickfritt i veckor.

Jag konsulterade några SAAB-frälsta bekanta som genast sa att det måste vara vevaxelgivaren (vad nu det är för nåt). Och igår efterniddag då jag var på väg hem efter att ha uträttat några ärenden tändes plötsligt "krislampan".

Eller kanske ska jag kalla den katastroflampan. Den som talar om att något är allvarligt fel med motorn.

Förra gången den lyste hade turbon havererat och det slutade med att jag fick slanta upp över åttatusen. Så dyrt borde det inte bli den här gången och blir det ändå så dyrt så får jag nog ställa av bilen i väntan på bättre tider.

Det är ju dessutom så att även om jag kanske skulle ha kunnat byta den där givaren själv med hjälp av min tama husmekaniker och stegvis beskrivning hämtad från internet så måste jag ÄNDÅ in på en verkstad. För den där elaka lilla katastroflampan kan man bara släcka med hjälp av en verkstadsdator.

Så har det alltså blivit för oss tafatta bilägare. Det hjälper alltså inte längre att vara hur händig som helst och kunna byta nästan vad som helst på en bil så måste vi ändå anlita hjälp för att få bort felindikeringen.

Vad blir nästa steg? Måste man anlita verkstad även för att bekräfta att man satt på sommardäcken i rätt tid? Eller när man bytt torkarblad (en konstart som jag ju faktiskt fortfarande behärskar)?

Mer än två timmar sen jag lämnade ifrån mig min ögonsten. Men telefonen är tyst. Olycksbådande tyst eller tyst därför att felet var enkelt och de håller på att åtgärda det...? Det lär visa sig.

Dövar min oro med starkt kaffe och en fet prilla General och hoppas på det bästa. Eller åtmisntone på det acceptabla!

Håll tummarna, kära ordbrukare i Vittangi, Fjärdhundra, Bjuråker och Grebbestad!

Och ha en fortsatt fin onsdag!

 

Gubbfan

1 april 2015 16:52

Klart vi håller tummarna.
Fy för gamla bilar.
Det känns som ett äventyr varje gång vi skall ut med vår 15 år gamla Ford. Dyr i drift, alltför ofta något fel, rostig som ....
Men vad gör man när det inte finns ekonomi ens till att byta den till något lite nyare?
Händer att jag drömmer om en ny bil som luktar sådana där farliga mjukgörare, ftalater, från plasten. Kanske en som inte drar sisådär 1,5 liter per mil.
Men det blir nog så att går den inte igenom besiktningen nästa gång så blir jag nog utan bil. Det lär finnas buss och man kanske kan cykla de där 25 kilometrarna till huvudorten när det skall köpas mjölk och tyngre saker som man inte orkar släpa på bussen och gå de där 2-3 kilometrarna från busshållplatsen.

http://Gubbfan.bloggplatsen.se

Göran

1 april 2015 17:43

Tumhållningen hjälpte tydligen för sååå dyrt blev det inte. Fort gick det dessutom, jag har redan hämtat hem min ögonsten.

 

skogsnuvan

2 april 2015 14:06

Vilken tur att det gick som det gick. Förstår din vånda för visst får man en klump i bröstet när bilen börjar krångla. Jag har haft ett konstigt ljud i ett av hjulen när jag backar men under över alla under Det har gått till sig så jag förmodar att det varit en isbit eller något som legat och gnagt. Jag hade en gång en gammal blommig saab som jag älskade men den rostade upp tyvärr. Önskar dig en riktigt fin helg och om du tittar ut ikväll så vinkar jag till dig när jag flyger förbi.

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag blir det recykling i min blogg. Eller återvinning som det heter på svenska. Varför ska man skriva en ny blogg när det finns några gamla som jag är så nöjd med. Och varför ska inte jag få använda repriser när alla TV-kanaler gör det idelign?  Det...

Nä, inte fanken blev det nån miljardvinst igår heller! Det blev som det nästan alltid blir. D.v.s noll rätt. En gång kändes det som jag varit nära storvinsten. För 4-5 år sen så var alla fem dragna nummer talgrannar med mina nummer. T.ex om jag had...

Jaha! Så var det fredag igen då! Till glädje för alla skolbarn och vuxna med dagtidsjobb. För skiftarbetare och pensionärer spelar ju dagarnas namn inte så stor roll. Numera är det ju inget som hindrar att man åker och storhandlar på en söndag hell...

Mitt lilla barnbarn slutar inte att fascinera mig. Igår var jag hemma hos exet på middag med dotter och mågämnet samt vår yngste son. När vi hade ätit klart satt lille Luis i sin pappas famn mitt emot mig vid bordet. Då plötlsigt fick vi ögonkontak...

Har ni tänkt på att kungen har namnsdag idag igen?  Nej det är varken Carl, Gustaf, Folke eller Hubertus i almanackan. Men det är... DEN SEXTONDE!!! Jodå, jag vet att jag skrivit den förut en gång men eftersom jag kom på det så återanvänder jag d...