Ångestdag idag... Nejdå, jag överdriver förstås. Men ångest light kan man nog ändå säga att jag känner. Imorse körde jag min kära gamla SAAB till min lokala bilverkstad och nu väntar jag på domen.

Jag har vetat rätt länge att något var fel men intalat mig själv att... Det kanske "går till sig" av sig själv.

Strutsbeteende? Javisst! Självbedrägeri så att det skriker om det. För jag VET ju innerst inne att när man märker små skavanker på sin bil så blir det så småningom värre. Och till sist brakar det ihop totalt. Inget lagar sig självt!

Men problemen har varigt sporadiskt återkommande och yttrat sig så att bilen någon gång då och då vägrat starta med varm motor. Kallstart har funkat för jämnan så det kändes riktigt mysko. Och om man bara hade tålamodet att vänta när den trilskades så gick den till sist igång.

Först trodde jag att det kunde bero på att batteriet var dåligt men första gången det hände prövade jag med startkablar och startmotorn gick som bara den utan att motorn behagade gå igång. Dock gick det utmärkt att rulla eller bogsera igång den. Och sen kunde den gå prickfritt i veckor.

Jag konsulterade några SAAB-frälsta bekanta som genast sa att det måste vara vevaxelgivaren (vad nu det är för nåt). Och igår efterniddag då jag var på väg hem efter att ha uträttat några ärenden tändes plötsligt "krislampan".

Eller kanske ska jag kalla den katastroflampan. Den som talar om att något är allvarligt fel med motorn.

Förra gången den lyste hade turbon havererat och det slutade med att jag fick slanta upp över åttatusen. Så dyrt borde det inte bli den här gången och blir det ändå så dyrt så får jag nog ställa av bilen i väntan på bättre tider.

Det är ju dessutom så att även om jag kanske skulle ha kunnat byta den där givaren själv med hjälp av min tama husmekaniker och stegvis beskrivning hämtad från internet så måste jag ÄNDÅ in på en verkstad. För den där elaka lilla katastroflampan kan man bara släcka med hjälp av en verkstadsdator.

Så har det alltså blivit för oss tafatta bilägare. Det hjälper alltså inte längre att vara hur händig som helst och kunna byta nästan vad som helst på en bil så måste vi ändå anlita hjälp för att få bort felindikeringen.

Vad blir nästa steg? Måste man anlita verkstad även för att bekräfta att man satt på sommardäcken i rätt tid? Eller när man bytt torkarblad (en konstart som jag ju faktiskt fortfarande behärskar)?

Mer än två timmar sen jag lämnade ifrån mig min ögonsten. Men telefonen är tyst. Olycksbådande tyst eller tyst därför att felet var enkelt och de håller på att åtgärda det...? Det lär visa sig.

Dövar min oro med starkt kaffe och en fet prilla General och hoppas på det bästa. Eller åtmisntone på det acceptabla!

Håll tummarna, kära ordbrukare i Vittangi, Fjärdhundra, Bjuråker och Grebbestad!

Och ha en fortsatt fin onsdag!

 

Gubbfan

1 april 2015 16:52

Klart vi håller tummarna.
Fy för gamla bilar.
Det känns som ett äventyr varje gång vi skall ut med vår 15 år gamla Ford. Dyr i drift, alltför ofta något fel, rostig som ....
Men vad gör man när det inte finns ekonomi ens till att byta den till något lite nyare?
Händer att jag drömmer om en ny bil som luktar sådana där farliga mjukgörare, ftalater, från plasten. Kanske en som inte drar sisådär 1,5 liter per mil.
Men det blir nog så att går den inte igenom besiktningen nästa gång så blir jag nog utan bil. Det lär finnas buss och man kanske kan cykla de där 25 kilometrarna till huvudorten när det skall köpas mjölk och tyngre saker som man inte orkar släpa på bussen och gå de där 2-3 kilometrarna från busshållplatsen.

http://Gubbfan.bloggplatsen.se

Göran

1 april 2015 17:43

Tumhållningen hjälpte tydligen för sååå dyrt blev det inte. Fort gick det dessutom, jag har redan hämtat hem min ögonsten.

 

skogsnuvan

2 april 2015 14:06

Vilken tur att det gick som det gick. Förstår din vånda för visst får man en klump i bröstet när bilen börjar krångla. Jag har haft ett konstigt ljud i ett av hjulen när jag backar men under över alla under Det har gått till sig så jag förmodar att det varit en isbit eller något som legat och gnagt. Jag hade en gång en gammal blommig saab som jag älskade men den rostade upp tyvärr. Önskar dig en riktigt fin helg och om du tittar ut ikväll så vinkar jag till dig när jag flyger förbi.

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...

Ibland undrar jag om demensen redan börjat smyga sig på mig. Fast om jag bara tänker efter en aning så vet jag ju att det inte är nåt nytt. Att då och då vara lite disträ är kanske en del av min personlighet. Då låter det genast mindre negativt. Bä...

Nu är det en tid på året som jag, som barn och tonåring, såg fram emot rätt länge. Eller... Rättare sagt så är det  TVÅ tider på året som jag såg fram emot då. Samtidigt dessutom! Dels är det ESC-finalen ikväll. Stora "Mellon" alltså. Fram till kan...

"Alla klagar på vädret men ingen gör nåt åt det!" Nej, hur skulle vi kunna det? Men klaga kan vi ovh klaga har vi (jag) rätt att göra idag. Maj månad är åtta dagar gammal och utanför fönstren yr det snö i luften.  SNÖÖÖ!!! I MAJ??? Ska det VARA s...

Bortrest i några dagar och fick möta våren i sin prydno nere i Södemanland. Men sen jag kom hem till Sveriges midja har det hänt massor här också när det gäller utveckling av ny årstid. Efter två dagar med strålande sol fråb klarblå himmel och förs...