Alla inlägg den 29 november 2016

Av Göran - 29 november 2016 21:17

Och så var det ju det är med snön. Hela världen vet ju att svenskar, liksom britterna, älskar att tala om vädret så varför inte besanna deras föreställningar en gång till.

Nu är vi tillbaka där vi brukar vara såhär års. D.v.s utan snö och med regn och mulet väder. Det som blivit normalt väder fram till jul och ibland längre. Det kom ju närmare 25-30 cm för lite sen och därefter en period på några dagar med flera minusgrader på det så jag närde en vag förhoppning att det kanske kunde få ligga kvar. För ljusets skull om inte annat. Men nej då, gumman tö har smält ner alltihop och mörkret utanför är mörkare än någonsin.

Idag var jag kallad till ett möte på jobbet och lyckades komma dit i väldigt god tid. Min arbetsgivare har startat upp ett förändringsprogram efter den medarbetarenkät de lät oss fylla i förra våren. 

Ett externt konsultföretag har anlitats för att hjälpa dem och det är i en av deras referensgrupper jag skulle delta idag.

Jag var tidig, konsultfirmans representant var "right-on-time" som det så vackert heter nuförtiden.

Men de andra 13 deltagarna lyste med sin frånvaro!

Så jag och konsulten satt ett tag och småpratade och väntade på att någon kanske skulle dyka upp. Och en kvart sen kom faltiskt Josefine från mekaniska verkstaden och bad om ursäkt att hon var sen. Hon hade fullt godtagbara skäl att bli försenad så det var inga konstigheter. Men alla de andra?

Konsulten och jag pratade en hel del medan vi var ensamma och det blev mer prat när Josefine anlände för hon är ungefär lika frispråkig som jag. Och konsulten skrev så pennan glödde medan jag passade på att få sagt några saker som jag tyckte att han borde känna till. Han fortsatte att notera även då vi blev tre personer så kanske blir det någon nytta med de övertidstimmarna som företaget får betala mig ändå.

Två träffar återstår och innan dess ska jag fråga några andra deltagare varför man prioriterade bort mötet.

En sak som jag hann förmedla till konsulten var min kritik mot alla delar av företagets policy som nästan inga chefer lever upp till. Det står t.ex att "Personalen är vår viktigaste resurs".

Då frågar jag...; Om personalen är er viktigaste resurs - varför finns det då inget lönesystem där personalen kan belönas för goda insatser, för innovativa lösningar, för lång och trogen tjänst.

Vi har haft några olika modeller genom åren men bara ett som varit bra. Men sedan 12-14 år har vi inget alls vilket gör att bara den som har en chef som vågar ta lite strid för sina medarbetare har chansen att få något utöver det alla får från centrala förhandlingar. Och såna chefer finns det inte många, kan jag säga.

Däremot har man ett väldigt vl utarbetat system för att bestraffa de som gör fel. Ofta hör man ledare på alla nivåer prata om muntliga och skriftliga varningar eller uppsägning och avsked.

I mitt huvud går detta inte ihop. Det blir en omöjlig ekvation. Belöningar och motsatsen borde vägas mot varandra.

Att sedan min syn på ledarskap säger att det är mycket viktigare att berömma än att kritisera är en annan sak. Men jag är helt övertygad efter dryga 10 år som skiftledare att man kommer mycket längre med att lyfta det som är positivt än motsatsen. 

Den som gjort ett misstag, handlat fel vet om det själv i 99 fall av 100. Då räcker det att chefen talar om att han/hon har sett det (såvida de inte handlar om att skapa risker för liv och hälsa).

Det är mycket viktigare att chefen ser och uppmärksammar de goda insatserna. Först mellan fyra ögon men i nästa skede gärna inför hela arbetsgruppen. På så sätt skapar man en positiv spiral när folk ser att chefen faktiskt har koll och ser vad vi gör och inte gör.

Det som beaktas och uppmärksammas förstärks, lyder en gammal sanning. Således är det så att om man som ledare för en grupp människor väljer att dagligen se några positiva saker och berömma dem så är chansen skyhögt större att arbetslaget vill prestera ännu mer och bättre än om man väljer den vanligare vägen och säger;

"Jo, det är väl bra MEN..."

Så sa min egen farsa till mig när jag var femton år och inte lyckades få något sommarjobb. Vi höll då på att inreda övervåningen i vårt hus och jag hade lagt en hel dag på att med körnare slå in alla spikar i gipsplattorna på väggar och tak och dessutom spacklat över dem. Det sved som fan att min egen farsa inte kunde kosta på sig att berömma mig lite när jag faktiskt hade jobbat hårt en hel dag fast ingen hade bett mig. 

Jag minns inte längre vad som inte var perfekt i hans ögon men hur han började sin kommentar glömmer jag aldrig! 

Dock måste jag säga att jag beundrar dig! Ja, just DU, käraste ordbrukare från Misenträck, Kuala Lumpur, Vladivostok eller Lofoten. Tänk att du orkade läsa min smörja ända hit! Det är minsann inte alla som skulle orka det!

Så sträck på dig och var stolt! Och minns mina ord nästa gång du tycker att någon annan inte gjort något tillräckligt bra. Titta då en gång till och tänk efter. Kanske han/hon verkligen har gjort sitt bästa och gör det troligen ännu bättre nästa gång om du väljer att klappa på axeln och berömma.


ANNONS

Presentation

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8 9 10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29
30
<<< November 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Blogkeen
Följ Tankar och betraktelser från en amatörfilosof med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se