Ordbrukare brukar jag ibland kalla mina läsare. Ordet knyckte jag av en favoritskribent, Åke Cato. Han kallade också sina läsare så och sig själv för Bokstavsskötaren eller kort och gott "Spalten".

Nyss nåddes jag av beskedet att Åke lämnat jordelivet och det känns väldigt sorgligt. På sin blogg beskrev han i våras hur han vurpade med sin elrullstol och hamnade under en lastbil. Visserligen stillastående men ändå. Därefter skrev han inget förrän i augusti då han beskrev ett pendlande mellan hopp och förtvivlan under sin konvalescens. Det blev hans sista inlägg på sin blogg.

Därför anade jag någonstans att han kanske inte var i bästa skick även om texten gav lite hopp om återfunnen livsgnista. Jag kommer att sakna honom. Hans blogg var en favorit, jag blev alltid glad då jag såg att det kommit upp nya inlägg.

Min första kontakt med ÅC;s skrifter var hans krönikor eller kanske snarare kåserier i Aftonbladet på 80-talet. Jag köpte inte tidningen varje dag men hade björnkoll på vilken veckodag "Spalten" publicerades. Dessa missade jag ogärna.

Sedan dök han upp i TV i Nöjesmassakern och var väl säkert den av medlemmarna som skrev flest sketcher.

"Det går precis lika bra med selleri" är ju ett av flera nästan bevingade uttryck från den serien.

Åke blev 82 år och jag känner stor tacksamhet över att få vara åtminstone delvis samtida med honom.

Vila i frid, kära "Spalten"!

Länken till din blogg får ligga kvar i högermarginalen här hos mig så länge den finns kvar. Jag tittar in och läser då och då. Den spänner ju över många år så det finns massor att glädjas åt där.

Som sagt; Vila i frid! Och tack för alla skratt!