Orden i rubriken lär vara ett citat av förfataren och krönikören Torsten Ehrenmark. Varför jag lånat dem ska ni nog bli varse innan inlägget är över.

Vintern är över oss. Med full kraft från första stund. Inget jävla duttande med några cm snö som tinar bort efter en dag utan rejäla mängder (20-25 cm) och flera minusgrader. Det är mycke möjigt att den här vinterns första snö blir det sista som smälter till våren. Igår och i förrgår vräkte det ner oavbrutet hela dagen och natten emellan också.

Då är det ju tur att man kan hitta små ljuspunkter på andra sätt. Sånt som gör dagen mer uthärdlig.

Efter viss tvekan sopade jag Madame Citroen någorlunda fri från vitvaror och tog Gud i hågen med förhoppningen att jag skulle kunna ta mig till min arbetsplats dit jag var kallade på ett möte klockan nio imorse.

Jodå, det gick. Och det gick bra. TROTS sommardäck på bilen. Åkte förbi däckfirman men där var kön ungefär 12-15 bilar så även om de är snabba skulle jag ha fått vänta säkert ett par timmar.

Något modstulen åkte jag då till Willys för att proviantera lite.

Och där låg det! Tecknet på att när allt är som jävligast kan det dyka upp små glädjeämnen som piggar upp en i alla fall för stunden. I charkdisken fann jag en alldeles utsökt rimmad fläsklägg och hanna precis ta den före en annan gubbe som också hade spanat i samma köttstycke som jag.

Nämnda köttstycke har precis kokat färdigt och står och svalnar i sitt spad av vatten, kryddpeppar, salt, lagerblad samt en gul lök delad på mitten. Kokspadet ska silas av sedan för att koka kålrot, potatis och morötter till rotmoset som får utgöra meningen med livet just denna novembertisdag.

Av nån outgrundlig anledning gled min tanke nu över på en händelse ur livet, en sann anekdot från sent 70+tal. Så dags i livet hade jag en arbetskamrat som helt saknade skam i kroppen. Han kunde säga precis vad som föll honom in till nästan vem som helst. Låt oss kalla honom Olle.

En gång stötte vi ihop på Systembolaget, han och jag. Vi stod i varsin kö men jag hade många fler före mig än han. Det skojade han förstås om men när det bara var den äldre damen framför honom kvar så stannade hans kö upp rätt ordentligt. Den smått fisförnäma tanten med både hatt och handväska plockade fram ett fullklottrat A4.papper och började räkna upp vad hon skulle ha. Flera gånger berättade hon också med hög röst vad hon skulle servera sina gäster och liksom stämde av med damen i kassan att hon valt rätt drycker. Dessutom berättade hon för expediten (och alla andra i lokalen) att Ture inte ville ha rödvin så hon måste ha ett par öl åt honom. Samt att Margit inte tålde skaldjur så hon skulle få nåt annat till förrätt. "Kan hon dricka samma vin som vi andra då?"

Vi andra kunde alltså snart både hennes meny och gästlista

När jag hade handlat mitt och vände mig för att gå blev det så Olles tur. Då plockar han fram en konservburk ur ICA-kassen han hade i handen och imiterade den förnäma damen...

"Jo, jag har köpt en burk Mor Olgas Pölsa här. Kan det komma nåt annat vin på tal än brännvin till det? Nähä, jag tänkte väl det. En hela renat, tack!"

Gissningsvis 30-40 människor i lokalen brast förstås i skratt. Utom kanske den lilla tanten som handlat. Men hon var på väg ut och jag är inte säker på att hon ens hörde. OCH... expediten som stod mittemot Olle på andra sidan disken snörpte på munnen och tittade på Olle.

"Du är bestämt inte riktigt nykter, du! Kom tillbaka när du har nyktrat till!"

DÅ... utbröt en om möjligt ännu större skrattsalva. För ALLA i lokalen, utom just den expediten, hade fattat att Olle var en av dessa amatörkomiker som inte gärna missar en chans att få folk att skratta. 

Andra kunder och expeditens kolleger lyckades också få henne att inse det så Olle fick sitt helrör.

"Men jag går aldrig mer till hennes kassa", sa han då vi pratade om saken en tid senare.

Nu är ju det problemet ur världen för länge sen eftersom vi numera är betrodda med att själva hämta våra bäska droppar, Cointreau, Explorer eller Päroncognac för att sedan välja rätt kassakö. Förr var det ju rena lotteriet vilken kö man ställde sig i..

Som avslutning för idag ska jag lägga till en bild (som jag så sällan gör) som visar att det inte bara är gott - Det är vackert också! Låt mig presentera min middag från tidgare idag! Fläsklägg, hemlagat rotmos och till detta en klick Västerviks Senap samt glaset fullt från Mittsverige Vatten. Top nodge rakt igenom, alltså!