Faktiskt tycker jag att man redan nu märker att ljuset är på väg tillbaka. Det är ännu långt till snösmältning, tussilago och vitsippor men visst börjar liksom hoppet vakna lite grand ändå!

Ändå ligger jag hopplöst efter med massor av måsten och borden. Det har jag dock löst med att degradera de flesta "måsten" till "borden". Så gott som alla runt omkring har tagit bort adventsstakar, stjärnor och annat lull-lull som hör julen till. Inte jag...

Och då brukar jag vara den som snarare tar bort det före tjugondag Knut än att vänta till en hel vecka efter. 

Stjärnan i vardagsummets fönster mot balkongen slocknade själv häromkvällen och jag har inte satt i nån ny lampa. Men i köksfönstren lyser ännu två sjuarmade elektriska ljusstakar och på soffbordet i vardagsrummet ligger fortfarande den röda julduken och en porslinstomte står också kvar.

Men jag har ju den perfekta ursäkten för att ligga efter med sånt arbete - jag har ju faktiskt varit sjuk. Så sjuk att doktorn strängeligen förmanade mig att ta det så lugnt som jag bara kunde hela den veckan. Vilket jag gjorde.

Och för säkerhets skull har jag även denna vecka sett till att inte överanstränga mig. AV fyra möten jag var kallad till på jobbet bevistade jag bara två. De andra delegerades bort till andra skyddsombud.

Men även där har jag legat efter. Inte med det arbete jag är anställd för att uträtta utan med mitt fackliga förtroendeuppdrag. Därför tillbringade jag några timmar mitt på dagen i ett folktomt verkskontor, sittandes vid en dator för att jobba ikapp. På tisdag har vi skyddskommitté och det jag gjorde idag var förberedelser inför det.

Det handlar om att göra en slags bokslut över vår verksamhet, vad vi åstadkommit under det gångna året samt lite målsättningar och handlingsplaner inför det kommande året.

Väldigt nyttigt arbete för man växer lite då man konstaterar att vi ju faktiskt har lyckats med ganska mycket även om det ofta känns som om det står i tjära. Jag och de andra skyddsombuden brukar använda denna sammanfattning när vi blir ifrågasatta av kolleger som tror att vi bara dricker kaffe, pratar skit och äter sockerkaka.

Drricker kaffe gör vi men inte mer än då vi jobbar i fabriken. Prata skit hinner vi sällan med för vi har så många frågor på agendan att det snarare ofta blir så att vi har svårt att hinna med fast vi har en heldag i månaden.

Och någon sockerkaka eller liknande har jag inte sett till på åratal.

Krafterna kommer sakta tillbaka och imorgon planerar jag att starta om min träning i gymmet på jobbet. Måste hitta tillbaka till formen igen. Jag börjar med ett ganska lugnt pass för att se hur kroppen reagerar. 

Nästa pass blir på onsdag och då ska jag ta i lite mer. Sen är det dagskift torsdag och fredag men på lördag ska jag köra ett så hårt pass jag orkar och sen åka hem och sova inför första nattskiftet.

Måste hämta ut badhuskortet också. Korpidrottsföreningen på jobbet har förhandlat till sig ett kort som vi betalar 200 kronor för. Då besöker jag sedan simhallarna i kommunen gratis under hela året. Inklusive hyra av skåp att låsa in mina kläder i medan jag simmar och bastar.

Det gäller dessutom för hela familjen vilket är suveränt för dem som har hemmaboende barn.

När jag fått det är tanken att komma igång och simma regelbundet också. Minst en gång i veckan men gärna mer.

Funderar också på att köpa mig ett fastepaket igen, det är nog ett år sen sist om inte mer. Rensa ut lite gifter ur kroppen och få den där energiboosten som jag oftast får av fasta.

Jag är trött på att vara trött nu! Trött på att somna sittande framför TV och dator. Trött på att bli andfådd av att gå korta sträckor. Ja, jag fyller sextio om elva månader men innan dess vill jag försöka att än en gång få lite mer fart på den gamla kroppen.

Så om senaste torsdagen var sista dagen av världen som vi känner den så är imorgon första dagen på resten av mitt liv och jag är fast besluten att göra mitt bästa för att ta vara på både den och dagarna som följer.

Sov gott i slott o koja, kära ordbrukare! Vi ses igen för som en bumerang kommer jag tillbaka.

Jag kommer ALLTID tillbaka! Hot eller löfte? Välj själv!

 

skogsnuvan

23 januari 2017 14:14

Hörrrö du du. Hejda dig lite grann och sätt inte igång med någon hård träning nu när du har haft åt lungorna. Jag gjorde det för några år sedan och fick hjärtmuskelinflammation och blev dålig ett helt år. Så ta det lugnt och varsamt och bula inte iväg och överansträng dig. Låt kroppen få läka sig i lugn och ro. Hör du vad jag säger? Bra.

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Göran

23 januari 2017 15:31

Hoppsan! Sån tur att jag aldrig kom iväg då. Latmasken satte sig på tvären i förmiddags. Men jag kan lugna dig med att jag absolut inte har tänkt mig någon hårdkörning från början. Utan lugnt och försiktigt med noggrann koll på hur kroppen svarar.
Jag tar första passet på onsdag istället för imorgon sitter jag i möte hela dagen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ibland undrar jag om demensen redan börjat smyga sig på mig. Fast om jag bara tänker efter en aning så vet jag ju att det inte är nåt nytt. Att då och då vara lite disträ är kanske en del av min personlighet. Då låter det genast mindre negativt. Bä...

Nu är det en tid på året som jag, som barn och tonåring, såg fram emot rätt länge. Eller... Rättare sagt så är det  TVÅ tider på året som jag såg fram emot då. Samtidigt dessutom! Dels är det ESC-finalen ikväll. Stora "Mellon" alltså. Fram till kan...

"Alla klagar på vädret men ingen gör nåt åt det!" Nej, hur skulle vi kunna det? Men klaga kan vi ovh klaga har vi (jag) rätt att göra idag. Maj månad är åtta dagar gammal och utanför fönstren yr det snö i luften.  SNÖÖÖ!!! I MAJ??? Ska det VARA s...

Bortrest i några dagar och fick möta våren i sin prydno nere i Södemanland. Men sen jag kom hem till Sveriges midja har det hänt massor här också när det gäller utveckling av ny årstid. Efter två dagar med strålande sol fråb klarblå himmel och förs...

Godmorgon på er, kära ordbrukare! Jag har varit på resande fot i några dagar. Kom hem igår eftermiddag efter två dagars besök i Julita i Sörmland. Där bor min storebror, sen några år tillbaka, i ett s.k generationsboende med en av sina döttrar och he...