Tänk att en liten Y-frontad snigelkott kan påverka besöksstatistiken så. Jag brukar oftast ha 10-15 besökare per dag och är väl ganska nöjd med det. Men igår då jag gav mig in på vetenskapens område var det plötsligt hela 48 stycken som ville läsa om det lilla blötdjuret som delar av inlägget handlade om. Så många besökare har jag inte haft sedan jag skrev en kommentar hos en Sverigedemokrat som inte föll hans övriga läsare på läppen. Om man säger så...

Den gången välde det in hatiska kommentarer och meddelanden där de berättade att de visste var jag bor. Att jag skulle se mig om noga om jag gick utanför dörren. Såna som jag var inte önskvärda i SD:s Sverige fick jag veta. 

Jag publicerade inga av dessa hatkommentarer utan skickade dem direkt dit där de hör hemma - papperskorgen!

Niggerälskare, förrädare, muslimkramare och Sverigefiende var några av epiteten jag förärades med.

Men jag är ju absolut ingen fiende till mitt eget land. Tvärtom, jag älskar Sverige och de flesta av dess invånare också.

Tänk om de där gökarna också kunde göra det! Älska mer och hata mindre!

Men deras politik tar inga avstamp i kärlek utan de lever på att underblåsa hat och rädsla.

Igår tyckte jag att jag körde ett mördarpass i gymmet. Men dagens träning var ett par snäpp hårdare. Imorgon tror jag att jag ska ta en tur i skogen med gåstavarna istället för gymmet. För passet jag gjorde idag känns i axlar, knän och rygg idag. Så kanske det är bättre med en skogspromenad då.

Det tar fortfarande emot när jag ska träna. Jag måste fortfarande tvinga mig iväg till gympasset eller skogsvandringen. Hittills har jag dock lyckats ganska bra med det och jag hoppas att snart få det där suget efter träningen som jag vet kommer med tiden.

Men som jag sa senast; Jag är inte 25 längre och får acceptera att allt tar lite längre tid.

Idag har jag varit till gruvan en sväng på uppföljningsmöte av min rehab. D.v.s detta projekt som ska få mig att må bättre, träna mer och minska midjemåttet. Livsstilscoachen var orolig för mina värden i våras men blodytrtycket hade ju gått ner riktigt bra. Hon bad mig dock att gå och få blodsockret kollat så jag inte ligger i riskzonen för diabetes. Så efter rehab-mötet besökte jag företagssköterskan som fick kolla upp det. Och det låg helt normalt, tack och lov! 5,8 är enligt Ingela (sjuksystern) helt normalt.

Så... Gubben kämpar på! Mot extrakilon och Sverigedemokrater. Mot taskig kondition och mot hatarna. 

För livet, hälsan och kärleken! Och ännu återstår massor av min ledighet!