Min frivecka sjunger på sista versen nu. I den mån friveckor nu kan sjunga överhuvudtaget. Men det finns det ju många som inte kan men ändå lyckas livnära sig på det. Ta bara Håkan Hellström till exempel!

Eller Evert Taube. Skriva och komponera kunde han utan tvekan men jag har ofta undrat vem som lurade i honom att han kunde sjunga. Eller... sjunga kan ju vem som helst men inte så att det låter vackert. Och jag har alltid tyckt att Evert borde ha låtit bli. Han var så mycket bättre på det där andra. Där var han ett geni, enligt min åsikt.

Det är dock knappast jag. Inte på något vis som jag kan komma på.

Dålig tippare! Jag trodde ju att Dee skulle göra processen kort med Stefan i tinget på Farmen men hej, vad jag bedrog mig! Stefan imponerade faktiskt men han har ett sätt och en attityd som jag inte alls gillar. Därför har jag nu flyttat mina sympatier till "torparen", Robin och i viss mån till återvändaren Helena. De tre som är kvar i mobbargrupperingen har jag inget till övers för alls. Och särskilt inte efter att ha hört deras reaktion på Dees ord till dem i brevet där hon gav Robert en vecka till som storbonde. De glömmer konsekvent det faktum att det är den som blir kränkt som avgör om det är en kränkning. Och jag tycker faktiskt att Dee är mycket snällare mot dem än de förtjänar. Hon tackade dem ju för att de var snällare mot henne på slutet

Det börjar dra ihop sig till final nu och jag vågar inte gissa vem som ska vinna. Jag hoppas dock att det inte blir Alexandra, Stella eller J-P.

Till final drar det även ihop sig i hockeyallsvenskan. På fredag spelas den första i "bäst-av-fem" mellan Timrå och Leksand. Vinnaren där möter sedan sistaplacerade laget från SHL i bäst-av-sju där vinnamde lag spelar i SHL till hösten. Förloraren får en ny chans via play-off att möta nästa sista laget i kamp om sista SHL-platsen.

Ännu vågar jag knappt säga det men det känns allt mer som om Timrå har en bra chans att ta sig upp i år. Vad som talar mest emot är väl det faktum att man har ett så ungt lag. För det är ju just i sådana matcher det brukar visa sig hur viktigt det är med rutin.

Å andra sidan har de, under hela vintern, visat att de är ett lag att räkna med. Att de aldrig ger upp, aldrig ger slaget förlorat. Vet inte hur många gånger de kommit tillbaka från, till synes, hopplösa underlägen. 

Så... om de lyckas så är det kanske framför allt en ledarbragd.

Som om dessa spännande tilldragelser inte vore nog så drar det även ihop sig till arbetsdagar för mig igen, som jag var inne på i inledningen. Friveckan är över och imorgon bitti ska jag sprätta ur lakanen vid halv-fem-tiden med ett leende på läpparna och lyckligt ropa "ÄNTLIGEN!".

Eller så blir det som vanligt att jag grymtar lite sömnigt och kommer på fötter med både möda och besvär. I vetskapen att får jag bara en rejäl mugg kaffe så löser sig resten också. 

Ska jobba alla fyra skiften också, för ovanlighetens skull. Sedan, efter nästa frivecka, jobbar jag två dagskift innan det bär iväg till Holland för att inspektera den dammsugarbil som min arbetsköpare har beställt därifrån. Det ska bli skoj för i Holland har jag aldrig varit. Om jag fattade rätt så landar vi i Amsterdamm där vi hämtar den bokade hyrbilen och därefter kör 25-30 mil till orten där fabriken ligger. Nära tyska gränsen och bara 10-12 mil till den tyska aluminiumfabrik jag besökte för 32 år sedan. Även då för arbetets räkning.

Minns inte så mycket av den resan men den lilla stad där vi bodde heter Wesel och hotellet som hette Kaiserhof hade fantastisk mat samt ett eget öl (alla tyska hotell har eget öl) som var jättegott.

Nu börjar det bli dags att konsultera min kudde för lite öm samvaro. Jamen, har man ingen annan att krama så får man väl krama kudden då. Gör det, ni också, kära ordbrukare om ni inte har någon att dela säng, liv, glädje och sorger med. En kudde är dig alltid trogen, den sviker dig aldrig- Även om den inte precis kramar tillbaka.

Nejdå, jag ska inte klaga. Jag har fått massor av ömhet ikväll av dotterns lurvige kattoxe

Men det är ändå liksom inte samma sak...