Det är en lätt modstulen singelfarsa som säter sig att skriva en liten aftonblogg ikväll. Om det sen blir något som publiceras vet jag förstås inte i detta skede men skrivlusten kom över mig.

Jag var på läkarundersökning idag och fick mig en tankeställare. Tiden var inbokad för ett bra tag sedan men i tisdags morse strejkade ju ryggen igen så besöket fick två syften. Dels att skaffa det läkarintyg som min arbetsgivare kräver av mig från första sjukdagen eftersom jag hade 4 sjukskrivningar på ett år, räknat från början av september 2017.

Sviterna efter min dubbelpipiga lunginflammation gav ju några extra sjukdagar samt att ryggen krånglat av och till. Men eftersom de kräver intyg så betalar de också för läkarbesöket. Jag behöver bara lämna in kvittot till lönekontoret.

Så då går jag väl till läkare när jag inte mår bra då. Det kommer varken att öka eller minska min sjukfrånvaro. För vi måste nog gå tillbaka till sjuttiotalet för att hitta ett tillfälle då jag sjukanmält mig fast jag egentligen kunde ha jobbat. Då jag valde att stanna hemma för småsaker för att jag kanske var allmänt trött och less just då. Dessa tillfälle kan nog räknas på ena handes fingrar under mina 43 år i företagets tjänst. Sjukanmält mig fullt frisk har jag aldrig gjort vad jag kan minnas. Däremot har jag jobbat åtskilliga skift när jag borde ha legat hemma i sängen!

Men åter till läkarbesöket. Doktorn var kvinna, ganska ung och med någon sorts huvudduk över håret och talade vårt språk med tydlig brytning. Hon lyssnade intresserat på min beskrivning av mina sömnproblem och förklarade sedan för mig att det är farligare än de flesta tror. Sedan måtte hon mitt blodtryck som visade 170/90, det högsta jag någonsin haft. Remiss skrev hon till sömnkliniken på sjukhuset men insisterade också på att jag skulle komma tillbaka och ta prover och mäta blodtrycket vid tre tillfällen under vårvintern. Detta för att se om jag behöver medicin mot det höga blodtrycket samt ta reda på om jag ligger i riskzonen för diabetes. 

Jag tog ju en massa prover ifjol höst och vid den läkarkoll jag skickades på av min arbetsgivare i december nöjde sig ju den doktorn med att läsa journalen och säga att värdena var bra.

Men nu blev jag orolig då trycket inte gått ned utan tvärtomn stigit. Vilket särskilt i kombination med sömnapnén (som det heter på läkarspråk) utgör livsfara för sextio-plus-gubbar med övervikt som jag.

Nej, jag får verkligen ta mig i kragen nu och sluta skjuta upp träning och stramare kosthållning. Jag har ju sagt tusen gånger att imorgon/på måndag/nästa vecka, då SKA jag sätta igång på allvar. Sen är jag "duktig" i några dagar eller veckor innan jag slöar till på nytt och tänker att "bara idag" kan jag unna mig nåt gott eller ett par glas vin eller whisky. Men det är liksom "mycket snack och lite verkstad"!

Det är motivationen som är det svåraste. Efter lunginflammationen för två år sedan harf jag liksom aldrig kommit tillbaka helt och hållet. Utan sökt ursäkter och bortförklaringar för att sitta vid datorn och tomsurfa istället för att gå ut och röra på mig, städa lägenheten/förrådet/bilen eller åka till gymmet.

Men idag fick jag, som sagt, en rejäl tankeställare. Blev påmind om min egen dödlighet. Mindes något jag bloggade om för ett par år sedan - The Death Clock. Där skulle man knappa in ålder, vikt och hur mycket man rörde å sig så spottade den ur sig ens beräknade dödsdatum. September 2024 vill jag minnas var min deadline...

Nu tar jag ju inte sånt på allvar men det dök ändå upp i minnet som en varningsklocka.

Så... jag får väl försöka en gång till att spotta i nävarna och sätta igång. Träna efter förmåga, äta mer grönsaker och se till att röra på mig mer överhuvudtaget. Stegräknaren i telefonen är ju ett hjälpmedel och enligt den går jag mer än dubbelt så mycket som i ordinarie befattning.

Sedan ska jag också tanka ner en app till telefonnen med ett Tabata-program i. För den som inte vet så är Tabata en träningsform där du inte behöver annat än din egen kropp. Det tar mindre än tio minuter att genomföra ett pass och man är ganska slut efteråt.

Det ska jag göra i slutet av nästa vecka. Jag har nämligen beställt en ny "aj-fån". Min gamla funkar visserligen klockrent men eftersom ynste sonens lur är färdig för soptunnan så tänkte jag att han får ta min gamla. 

Plus att jag väl måste erkänna att jag länge varit sugen på den nya I-phone XR, den röda.

Därmed har jag hällt upp sista glaset ur den bag-in-bos med det röda Leva-vinet från Bulgarien som jag köpte före jul. Nu ska inget mer vin köpas hem förrän resultaten går åt rätt håll. Och whisky- och konjaksflaskan får jag väl gömma i förrådet eller nåt för att inte frestas att ta mig en stänkare innan doktorn ger klartecken.

Skål för livet, hälsan och kärleken, kära ordbrukare i Vittangi, Mehedeby, Åmotfors och Glanshammar.

Vi ses!

... Om Gud vill å pjäxer´n håll´!