Min elvadagars ledighet är förlängd med den här veckan och nästa. Jag hade turen att få en tid på vårdcentralen och fick träffa en läkare som undersökte mina krämpor. Enligt honom är det inte lunginflammation jag har. Inte ännu men det skulle kunna utvecklas till det i förlängningen. Men han skickade hem mig med antiibiotika som jag ska käka i två veckor och under den tiden ska jag inte arbeta, tyckte han. Och jag kommer att följa det rådet såvida inte medicinen uträttar rena mirakel och frå mig i toppform på några dagar. Men jag misstänker att jag är för gammal för att hoppas på sånt. Mitt "bäst-före-datum" har ju liksom gått ut...

Men antibiotika fick jag och har tagit första dosen. Hostmedicin fick jag också så förhoppningsvis får jag sova lite bättre framöver. Passade dessutom på att lämna in läkarintyget till min arbetsgivare eftersom fabriken ligger längs vägen till och från vårdcentralen.

Så nu kan jag lata mig bäst jag vill de närmaste dagarna. Jag har ju till och med papper på att jag är sjuk.

Och på Farmen i TV har deltagarna börjat inse vad jag sagt i alla tider - det går inte att lite på någon annan än sig själv. Att gå in i ett sådant program och tro att man ska kunna lite på löften är ju bara korkat. De spelar ju ett spel om en halv mille! En halv miljon kronor! Folk ute i den vanliga värden har sålt sina morsor för mycket mindre än så.

Därför menar jag att ingen egentligen har rätt att bli besviken över att folk säger en sak och gör en annan. Det måste man snarare förvänta sig från dag ett. Diana kände sig sviken av Tobbe och Maxine och Tobias var upprörda över vad han sa om utgången i tinget. Sluta gnälla, säger jag! Den som spelar spelet smartast har stor chans att vinna.

Nu minns jag inte säkert hur många som går till finalveckan men de båda Tobiasarna är ju redan klara. Torpar-Tobias fick ju en frisläng genom att han blev årets torpare och orginal-Tobias (Tobbe) är ju storbbonde nu och därmed garanterad en plats i finalen. Dit vill han, säger han(?), också ha Emelie så ska han hålla ord så kan han inte välja henne till förstekämpe. Å andra sidan kanske hon är det farligaste hotet mot hans planer på att ta hem halvmiljonen.

Och ur-torperskan, Nedda, hur ska hon få chansen att komma till final för hon har väl ingen amulett. Eller...?

Reglerna säger ju att man måste ha erövrat minst en sån för att kunna gå till final. Jag kan tycka att man även borde ha varit uppe i tinget minst en gång för att få chansen att vinna. Och då skulle ju plötsligt Tobbe ligga lite skrynkligt till för vad jag minns har han inte tampats där en enda gång. Varken med styrka, teknik eller kunskap.

Nåja, vi får väl se. Jag håller mina tummar för Emelie som är den jag tycker har spelat så rent man kan och ändå ha kvar sina chanser. Den som hela tiden är 100 % ärlig går knappast till final.

Än en gång har jag fått flashbacks av att titta tillbaka till min egen historia inom bloggvärlden. Men jag måste medge att det känns lite konstigt att konstatera att det, just idag, är tio år sedan jag producerade ett av de inlägg jag är allra mest nöjd med själv. Mot den bakgrunden ter det sig ju lite underligt att jag inte fick en enda kommentar på mitt inlägg om "Rätten till lättja".

Det finns en bok som heter så också och jag lånade titeln därifrån utan att ha läst den. Men blogginlägget läste jag om i dag och gillade faktiskt fortfarande vad jag åstadkom då 2009, 51 år gammal.

Visst finns det en hel del ironi i texten men det finns även ett allvar i botten.

Men det finns annat som upptagit min tankemöda under helgen förutom oron för Timså IK;s väl och ve. Det är ju så populärt att tala om viktminskning istället för ordet bantning eller diet. När jag steg upp imorse och skulle laga morgonkaffe upptäckte jag en viktminskning jag inte sett förut. Ett halvkilo kaffe är inte längre ett halvt kg.

Man har plockat ner kaffemängden i ett paket till 425 gram. Istället för att höja priset så att det syns

Det är långt ifrån det enda exemplet på varuproducenters sätt att vilseleda oss. För X antal år sedan fick man 50 gram när man köpte en dosa snus. Det innehållet har sedan minskat till först 45, sedan 43 och nu 40 gram snus per dosa. Jag minns också tydligt att när jag på 80-talet gick på marknad och handlade renkorv så kostade de 30 kronor styck. Det gör de fortfarande men den korv som var en halvmeter lång på den tiden är väl som bäst 15-20 cm idag.

Nej, det var bättre förr! Ju förr desto bättre!. Eller... det kanske inte var bättre förr men det är definitivt sämre nu!

Med mindre snus i dosan, mindre kaffe i paketet och förkrympta älg- och renkorvar.

Vad blir det härnäst? 0,85 liter mjölk istället för en liter kanske? Systembokaget gick ju från 75 cl till 70 för bra många år sedan nu.  Och ni kan lita på att producenterna av varorna kommer att hävda att ändringarna görs för att möta kundernas efterfrågan! Att det är för kundernas bästa!

Mina snor- och slemdepåer fortsätter att svämma över och jag blir alldeles slut bara av att gå halvtrappan ner till porten och sedan de femton metrarna till bilen. Så imorgon bitti blir det att försöka få en läkartid och ta reda på om min amatörmässiga diagnos är riktig - nämligen att jag fått lunginflammation igen. I så fall fortsätter min ledighet med sjukskrivning åtminstone en vecka till. Och oavsett vad jag skrev ovan har det inget alls med lättja att göra!

Sköt om er nu, kära ordbrukare i Dalsjöfors, Vendelsö, Rydaholm och Vilhelmina. Vi ses! När andan faller på...

Snart slut på ledigheten. På tisdag morgon börjar mina ordinarie arbetskompisar efter sin 14-dagars ledigeht och så gör även jag. Är det tänkt...

I början av veckan ringde jag vårdcentralen och bokade tid eftersom jag började misstänka att jag fått lunginflammation igen (känner igen symptomen). Fick tid igår (fredag) men vaknade i torsdags och kände mig mycket piggare så jag avbokade läkartiden i tron att jag skulle vara fit-for-fight på tisdag morgon.

Sen dess har det dessvärre gått åt andra hållet igen. Igår mådde jag väl "sådär" men idag har inte varit någon rolig dag att vara jag. Snuvan kom tillbaka med hostan i släptåg. Det slog mig ikväll att en människokropp måste innehålla ena rackarn´s stora depåer för snor och annat äckligt med tanke på hur enorma mängder sådant som lämnat min kropp de senaste veckorna. Jag borde ha gått ner flera kilo av allt som näsa och luftvägar producerat.

Så nu har jag söndagen på mig att kurera mig. Jag brassar på med vitaminer, zink, selen och vitlök och håller tummarna för att det ska gå till sig utan antibiotika.

Men... Om jag inte mår soim en prins när jag vaknar på måndag morgon så kan ni slå er i backen på att jag ska söka läkare för att få penicillin utskrivet liksom ett läkarintyg som förbjuder kroppsarbete tils kuren är uppäten och kroppen mår bra igen.

Mina värsta hatmånader är över och mars har börjat. Ifjol vid samma tid hade vi en dryg meter djup snö - idag börjar gräsmattorna att titta fram så smått. Men inte är det ju vår för det! Jag är ju gammal nog att veta att rätt som det är så slår han till igen, Kung Vinter, med minusgrader och tonvis med snö. Å andra sidan är det mindre än fyra månader till midsommar. SÅ visst finns det väl hopp!

Imorgon bitti går starten för Vasaloppet och även i år har jag lyckats hålla löftet att inte anmäla mig. Har tvättstugan hela dagen så kanske slår jag på TV;n och ser starten i Berga by där hundratusen galningar trampar på varandras skidor och trängs för att tat sig ut ur stadion innan man drar repet för som hindrar de sista att komma iväg.

Sen blir det väl kanske lite skidåkning från VM också innan dagen är över.

Annars har väl dagen varit ungefär som dagar brukar - det mesta gick åt h-e! Timrås hemmamatch mot Luleå liksom mitt travspel på V75 som renderade fyra rätt.

Men det är bara att ta nya tag! Det kommer nya matcher, nya travtävlingar!

Öch DÅ, ni... Då ska vi väl visa den där Fru Fortuna!