Så sitter man här igen då och tjänar pengar fast jag är hemma vid min privata dator i mitt eget sovrum. Det ska dammsugas idag men vi får se om det sker på arbetstid eller om jag gör det efter att jag "gått hem" i eftermiddag. Det är kanske illa nog att jag har tvättstugan på arbetstid. Två maskiner med kläder hänger på tork och nu är det lakan som snurrar därnere i källaren.

Veckan ut ska jag fortsätta likadant som de senaste månaderna. På fredag är jag kallad av min ordninarie chef till rehabmöte så då får vi väl se om jag får stanna på labbet eller om de har andra planer. Jag vet bara att både chefen för lab och mina arbetskamrater där vill ha mig kvar. Åtminstone i två månader till, sa lab-chefen i måndags då jag var inne för att lämna över till Emma  som är ordinarie på den befattning jag har vikarierat på. Och det känns förstås bra.

Min ursprungliga chef kommer förmodligen bara att bli glad när jag säger det för annars måste hon och personalavdelningen hitta på nåt annat att göra åt mig. Minsta besväret för dem är alltså att gå på mitt och lab.folkets förslag och låta mig stanna. Och eftersom jag vet att de där människorna oftast styrs av minsta motståndets lag så har jag goda förhoppningar att det blir så också.

Den enda egentliga förändringen var väl att jag har återlämnat kontoret till Emma medan jag i fortsättningen får dela arbetsrum med en konsult på el-avdelningen. En ganska mycket yngre men väldigt sympatisk kille så det går absolt lika bra att sitta där de få stackars timmar i veckan som jag är på plats på fabriken.

Annars.... så funderar jag en del över en sak som jag har upptäckt. Både bland bloggar och i verkligheten när man stöter på de där invandrarfientliga människorna så är de så noga med att berätta hur mycket de älskar Sverige.

För mig känns det snarare som om det är tvärtom för de klagar ju bara på just Sverige. På regering och riksdag, på oss s.k PK-människor som inte tycker likadant men förstås allra mest på invandring, muslimer och andra som de inte tycker hör hemma här.

Vad menar de då med "Sverige", kan man undra. För rent krasst så är ju Sverige bara ett landområde på norra halvklotet med ett klimat som borde kunna skrämma vem som helst från att komma hit. Är det det de älskar?

Eller är det dess befolkning? Nej, den består ju delvis av de där som de inte gillar så det kan det inte vara.

Vad är det då för "Sverige" de säger att de älskar så mycket? Är det den där Sörgårdsidyllen som vissa högerextrema krafter målar upp att vi ska få den dag vi sparkat ut Mustafa, Mohammed och andra muslimer och utlandsfödda? Det land som då återgår till vad det var för femtio år sedan eller mer? Hjälp mig gärna att förstå om du själv förstår!

Jag älskar också Sverige, så PK-människa jag är. Jag älskar vår förhållandevis rena natur, berg, skogar, sjöar och hav. Jag älskar att vi skapat ett samhälle som andra vill komma till eftersom vi har det väldigt bra här. Jämfört med väldigt många andra nationer i alla fall. Jag älskar vår yttrandefrihet och allemansrätten, som ju är nästan unik i världen. Jag kanske inte tycker så mycket om vissa människors åsikter men jag älskar att de har rätten att uttrycka dem fritt precis som vi alla. DET är Sverige för mig!

Att vi sedan måste acceptera att Sverige och världen förändras hela tiden är en annan sak. Och jag tror nästan att det är just det som skapar de motsättningar som finns idag. Att förändringarna han gått lite för fort för en del människor. Man känner inte igen sig i det land man växte upp i. Och visst, förändringar kan vara jobbigt, men utan förändring ingen utvevckling. Och utvecklas vill vi väl alla?

Då får vi också finna oss i att hudfärgen mellan människor varierar samt att fler religioner utövas än vår gamla kristendom. Blir vi bättre på att integrera de som kommer hit så att de snabbare kommer i arbete och kan skaffa egen bostad så kommer även överrspresentationen av brottslighet bland utlandsfödda att gå ner också.

De är nämligen inte så annorlunda mot oss. I grund och botten är vi mer lika än olika. Visst finns det avarter men de finns på båda sidor. 

Jag är ju nybliven "fejsbookare" och har redan kunnat konstatera att även där flödar hatet och motståndet mot invandring och muslimer. Vanligast där är väl vad jag brukar kalla rasisthumorn. Någon författar några rader som förminskar muslimer och andra på ett sätt som får andra att skratta och sedan sprids det med vindens fart. Vet inte hur många rutor jag sett där man ojar sig över att inte få säga negerboll. Och jag kan inte fatta att det ska vara ett bekymmer. Har man inte värre problem än så är det förbanne mig inte så värst synd om en. Språket förändras ju hela tiden på alla möjliga sätt. Inte minst anglofieringen, d.v.s att vi byter ut våra egna ord mot engelska. Det hör jag aldrig rassarna klaga över fast det sker hela tiden. Och det är väl lite grand dit jag ville komma - att de inte har något emot "rätt sorts" utländsk påverkan. De nationer där folk ser ut och beter sig ungefär som vi har de inga bekymmer med men om man klär sig på ett annat sätt eller har en främmande religion så skrämmer det.

Kanske löser det sig med tiden, då folk fått tid at vänka sig vid att vi aldrig kommer tillbaka till sextiotalet då utlänningar var ner sällsynta. Man kan ju alltid hoppas!

Till dess tror jag dock att det är viktigt att vi på den andra sidan inte tystnar utan använder vår lagstadgade yttrandefrihet lika mycket som de som vill stänga gränserna och skapa en enda stor byhåla av Sverige.

Tack för ordet!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Onsdag. Mitt i veckan. Lill-lördag. Eller pig-lördag som några kallar det. Och äntligen har vi fått lite mer än enstaka plusgrader här på Sveriges midja. Efter 3-4 frostnätter och bara en eller två grader över noll om dagarna känns det skönt att slip...

Idag blir det recykling i min blogg. Eller återvinning som det heter på svenska. Varför ska man skriva en ny blogg när det finns några gamla som jag är så nöjd med. Och varför ska inte jag få använda repriser när alla TV-kanaler gör det idelign?  Det...

Nä, inte fanken blev det nån miljardvinst igår heller! Det blev som det nästan alltid blir. D.v.s noll rätt. En gång kändes det som jag varit nära storvinsten. För 4-5 år sen så var alla fem dragna nummer talgrannar med mina nummer. T.ex om jag had...

Jaha! Så var det fredag igen då! Till glädje för alla skolbarn och vuxna med dagtidsjobb. För skiftarbetare och pensionärer spelar ju dagarnas namn inte så stor roll. Numera är det ju inget som hindrar att man åker och storhandlar på en söndag hell...

Mitt lilla barnbarn slutar inte att fascinera mig. Igår var jag hemma hos exet på middag med dotter och mågämnet samt vår yngste son. När vi hade ätit klart satt lille Luis i sin pappas famn mitt emot mig vid bordet. Då plötlsigt fick vi ögonkontak...