"Sent ska syndar´n vakna", säger man. GIF Sundsvall tycks ha vaknat till nu från sitt höstkoma under augusti och septemner då inte många poäng vanns. Men nu har man ju faktiskt två raka segrar efter kvällens 3-1-vinst mot Dalkurd på Studenternas i Uppsala. 

Att åter börja drömma om uppflyttning genom kvalspel tror jag ändå inte att man ska bry sig om. Sex matcher återstår, alltså 18 poäng att speka om. Men Öster, som i nuläget innehar kvalplatsen, ligger nio poäng före i tabellen och även om de skulle falla ihop totalt så finns det ju ytterligare två klubbar däremellan som garanterat vill ha ett ord med i laget.

Jag räknar alltså med superettan minst ett år till eftersom det krävs ett smärre mirakel för att knipa tredjeplatsen.

Men ändå kan man ju kosta på sig att glädjas över trepoängaren ikväll.

Det blev en lite egendomlig match där GIF rivstartade och ägde planen i 15-20 minuter. Och på den tiden hann man med att göra två mål och den ledningen behöll man ända in i halvtidsvilan. Trots att Dalkurd spelade bra och pressade Sundsvall stenhårt. Men, än en gång, det är ju målen som räknas!

I början av andra halvlek fick GIF en straff som Pontus Engblom satte hur fint som helst och befäste därmed sin ledning i skytteligan med sitt artonde mål för säsongen. Resten av matchen spelade giffarna mest av för att få tiden att gå medan Dalkurd kämpade som hunner för att komma ikapp. Ett tröstmål gjorde de, ett mycket vackert mål dessutom men sen var det stopp för klubben som på 13 år gick från division 6 till allsvenskan. När de, ifjol, trillade ur efter första året var det första gången i klubbens historia som de åkte ur en serie. Nu ligger de på nedre halvan men kan de spela som mot giffarna så tror jag att de klarar sig kvar i superettan.

Imorgon är det sportfritt för min del men på fredag bär det till för Timrå igen. Bortamatch mot Södertälje som ser ut att ha ett bättre lag än på många år så det blir spännande.

Torsdag och fredag återstår av arbetsveckan. Imorgon jobbar jag hemifrån men ska göra en avstickare in till stan och prova ut nya glasögon. Något har hänt med mina synfel för jag måste justera brillorna diagonalt för att de ska hjälpa mig som jag vill. Tack och lov betalar min arbetsgivare inte bara för mina skyddsglasögon som jag måste bära inne på fabriksområdet utan även för ett par vanliga eftersom jag måste ha dem när jag vikarierar i portvakten. Och de sistnämnda tar jag mig friheten att använda även privat. Så min kostnad blir noll.

Såvida jag nu inte drar in en storvinst på travet ikväll. Då kanske jag kostar på ett par som jag betalar själv också.

Men jag har inte haft något vidare flyt med hästarna på sista tiden så hoppet är inte stort.

För ett tag sedan blev jag uppringd av Postlodlotteriet. Men inte för att de skulle meddela en vinst utan den unge mannen tyckte att eftersom jag varit med i snart tio år och knappt fått några vinster alls så skulle jag köpa fler lotter i månaden. Jag suckade tungt och frågade honom ungefär såhär...

"Ponera att du köper aktier i ett företag och behåller dem i tio år. Då kontaterar du att de knappt gett någon utdelning överhuvudtaget. Hur sannolikt är det då att du vill köpa ännu fler av samma sort?"

Det blev först moltyst i telefonen. Sedan harlkade han sig och erkände att han inte visste vad han skulle säga. Men han medgav faktiskt att jag hade en poäng med vad jag sa.

Där hade ju  säkert en mer erfaren och skamlös säljar dragit till med att för varje förlust kommer man ju närmare en vinst och när jag väl vinner så får jag ju ännu mer pengar. Men då hade jag svarat att för varje månad på vägen dit skulle de pungslå mig på 175 kronor till för varje ny lott.

Nu går ju, i och för sig, en del av pengarna till bra saker även om merparten hamnar i ägarnas fickor och det är väl därför jag har fortsatt att prenumerera på deras lotter. Första eller andra månaden jag var med vann jag en tusenlapp och har fått kanske 2-3 mindre vinster efter det. Men nu är det nog 7-8 år sen sist. Så några fler såna lotter blir det inte! Inga andra heller, för den delen. Förutom en stående rad på Eurojackpot som betalar sig ännu sämre. Men där har jag inte varit med lika länge.

Kvällen börjar ta slut och det är snart dags att krypa mer mellan rena lakan och lägga kinden mot kudden.

Sov gott, kära ordbrukare i Marstrand, Påarp, Kaunisvaara och Fåker. Vi ses!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...

Ibland undrar jag om demensen redan börjat smyga sig på mig. Fast om jag bara tänker efter en aning så vet jag ju att det inte är nåt nytt. Att då och då vara lite disträ är kanske en del av min personlighet. Då låter det genast mindre negativt. Bä...

Nu är det en tid på året som jag, som barn och tonåring, såg fram emot rätt länge. Eller... Rättare sagt så är det  TVÅ tider på året som jag såg fram emot då. Samtidigt dessutom! Dels är det ESC-finalen ikväll. Stora "Mellon" alltså. Fram till kan...

"Alla klagar på vädret men ingen gör nåt åt det!" Nej, hur skulle vi kunna det? Men klaga kan vi ovh klaga har vi (jag) rätt att göra idag. Maj månad är åtta dagar gammal och utanför fönstren yr det snö i luften.  SNÖÖÖ!!! I MAJ??? Ska det VARA s...