På gott humör såhär i sena timmen. Jamen, vi har ju besegrat Finland i ishockey. Och det på deras egen hemmaplan dessutom. Inför en ishall fullsatt med skrikande, hejande landsmän plus en klick tillresta svenska fans.

Det är liksom nåt extra med att vinna mot just Finland. Rivalliteten länderna emellan är stor och ännu större är den på andra sidan Östersjön. Min upplevelse av finländare, och jag har träffat väldigt många genom livet, är att det är kanske dubbelt så patriotiska som svenskarna. Själv håller jag ju tummen för dem när de möter andra nationer än oss men det kan jag lova att det inte finns många finnar som gör. Av de jag träffat genom arbetslivet, framför allt, så är väl frågan om de flesta inte är gladare när Sverige förlorar än när Finland vinner. Och när bådadera sker på samma gång, d.v.s de vinner över oss, är euforin total. Jag minns ett VM nån gång i slutet av 90-talet (tror jag det var) då våra grannar och vi möttes i VM-finalen. Sverige hade Tommy Salo, vars föräldrar utvandrat till Sverige från Finland, i mål och han var väldigt bra just då. Så en finsk arbetskamrat menade när Sverige vunnit att vi gjort det tack vare att vi hade en finsk målvakt. Och jag kunde förstås inte låta bli att fråga om inte Finland hade det. Då tystnade han...

Men det är ju tur att hockey-VM kan ge oss lite glädje när det finns så mycket annat att sörja över och att oroa sig för.

Putins övergrepp på Ukraina till exempel. Pandemin är väl på tillbakagång. Det skrivs ju inte eller pratas länge om den i media längre. Och vi har publik igen på idrottsarenor, teatrar och andra evenemang. Så jag antar att den faran är på kraftig tillbakagång åtminstone, för att uttrycka mig lite försikigt.

Heliga kor slaktas på löpande band. Den senaste är väl Sveriges alliansfrihet. Nu ska vi ju tydligen in i NATO också.

Jag var länge väldigt tveksam till EU-inträdet men som det lät på 90-talet fanns en stor risk i att stå utanför. Det talades om att EU skulle stänga gränserna för fri handel utanför unionen och därmed skulle vår exportindustri kanske få svårigheter. Och vad händer om de inte tjänar nog mycket pengar? Jo, då flyttar de utomlands och jobben försvinner. Därför ändrade jag ståndpunkt då och röstade ja i folkomröstningen. Idag är jag inte alls lika säker även om det absolut finns fördelar med medlemsskapet.

Men ansökan att få vara med i NATO känns mycket mer oroande. Den kappvändningen kommer sig ju av en rysk galnings framfart och halvt förtäckta hot mot oss att man känner från politikerhåll att vi kanske kommer att behöva hjälp i en nära framtid. Rysshotet är alltså tillbaka och mer påtagligt än någonsin under min livstid.

Vart är världen på väg, har äldre människor som jag frågat sig i alla tider. När vi blivit så gamla att vi inte längre riktigt förstår oss på alla snabba förändringar. Men för första gången under mitt 64-åriga liv känns det inte längre helt omöjligt att Sverige kan anfallas av främmande makt.

Kalla kriget, på sin tid, märkte jag egentligen bara av en enda gång. Jag gjorde militärtjänst och var ute på vinterövning i februari 1979 då det brutit ut smärre gränsstrider mellan Sovjet och Kina. Då fick vi veta att ÖB hade höjt graden av beredskap i Sverige och att risken fanns att vi inte skulle få ledigt kommande helg. Men det blåste över på nån dag bara och glömdes sen ganska fort. Idag är hotet på riktigt igen. Med kränkningar av vårt luftrum, vårt territorium till havs samt överfygningar med ryska drönare över Gotland.

Men det är i alla fall vår på riktigt ute nu. Kalla nätter ännu, visserligen, men kanonväder ute de två senaste dagarna. Så man får väl glädjas åt det och åt hockey-VM. Så länge det nu fortsätter att gå bra för vårt folkkäraste landslag, Tre Kronor.

Och inte minst, kära ordbrukare, så kan vi ju glädjas åt att vi fortfarande lever och snart får uppleva ännu en sommar. Min sextiofemte i ordningen.

Därmed ska jag avrunda svamlet för idag och krypa ner i en renbäddad säng med en nyduschad kropp och se till att få min skönhetssömn. Titta på visningsbilden så förstår alla att det är välbehövligt.

Vi ses! Hoppas jag...

 

Anki

18 maj 2022 23:33

Har varit på fotboll jag, och det är ju också ett vårtecken. Håller med dig om oron för NATO-inträde. Tycker att det känns som om våra politiker förbereder sig för krig? Kul att det gick bra i hockeyn. Dusch och hopp i säng här också snart.....

Göran

19 maj 2022 16:52

Ja, nog måste väl risken ha ökat ganska markant när t.o.m sossarna är beredda att överge alliansfriheten. Det har man ju hört sen barnsben att Sverige är ett neutralt land för att slippa vara med om det blir krig i världen igen. Så oroande är det absolut när flera partier vänder så tvärt. Vi får hoppas att det bara är Putins galenskap som får honom att hota oss.

 

Pinkozzy

22 maj 2022 10:29

Problemet med dina kommentarer är att de är så långa och omfattande. Att svara på alla frågeställningar tar ju påstod för lång tid. Jag försöker ta ämne för ämne i varje inlägg. Då blir de kortare och enklare att besvara.

http://www.pinkozzy.bloggplatsen.se

Göran

22 maj 2022 10:36

Man brukar tala om att vissa har ett rörligt intellekt (som då är nåt positivt förstås) men jag kanske snarare har ett RÖRIGT intellekt och därför bli kanske mina inlägg också lite för diversifierade. Ska försöka tänka lite mer innan jag skriver men jag lovar ingenting. Vi har ju alla vårt eget uttryckssätt och det är svårt att göra våld på sig själv. Men tack för feedback ändå!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...

Ibland undrar jag om demensen redan börjat smyga sig på mig. Fast om jag bara tänker efter en aning så vet jag ju att det inte är nåt nytt. Att då och då vara lite disträ är kanske en del av min personlighet. Då låter det genast mindre negativt. Bä...

Nu är det en tid på året som jag, som barn och tonåring, såg fram emot rätt länge. Eller... Rättare sagt så är det  TVÅ tider på året som jag såg fram emot då. Samtidigt dessutom! Dels är det ESC-finalen ikväll. Stora "Mellon" alltså. Fram till kan...

"Alla klagar på vädret men ingen gör nåt åt det!" Nej, hur skulle vi kunna det? Men klaga kan vi ovh klaga har vi (jag) rätt att göra idag. Maj månad är åtta dagar gammal och utanför fönstren yr det snö i luften.  SNÖÖÖ!!! I MAJ??? Ska det VARA s...