Semestern går obönhörligt mot sitt slut liksom barnens sommarlov. På måndag börjar vi jobba, både de och jag!

Tack o lov kom barnbidraget idag så jag kunde åka och handla och fylla på mitt ytterst ödsliga kylskåp. Och där, på ICA Maxi, stötte jag ihop med en av mina favoritarbetskompisar genom åran. Vi kan kalla honom Ove för det heter han och jag blev stående en bra stund pratandes med honom om allt och ingenting.

Sen blev det köttgryta ur frysen (som jag hittade igår när jag avfrostade densamma) och ris för mig och lillgrabben. Döttrarna är -tillfälligtvis- utflugna. Den äldsta till Stockholm och den yngre spenderade natten hos sin mor, om jag fattade rätt.

Den förb.... mopeden var fortfarande inte klar, de väntar på reservdelar, så yngre dotra lrä få vänta till måndag eller tisdag. I bästa fall....

Själv sitter jag med andan i halsen varje gång jag tar plats bakom ratten i min bil, beredd på att den satans remjäveln ska gå åt helsefyr igen. (Drivremmen för servopump, kylkompressor, generator och vattenpump, alltså!) Men kanske har vi hittat orsaken så om den bara håller ett par veckor till så borde jag väl kunna sluta oroa mig....

Snart sängdags nu för gamla o halvgamla gubbar! Ska försöka hitta på ett sätt att njuta maximalt av min allra sista semesterdag imorgon.

Sov gott, mina kära ordbrukare!

(Fotnot: Ordet "ordbrukare" har jag inte hittat på själv! Jag har stulit det av en av mina favoritkåsörer sen många år - Åke Cato. Önskar att Aftonbladet ville ta honom tillbaka....)