Sen onsdag kväll och snart läggdags. Halva första veckan gjord på jobbet och jag är seeeeg i starten. Har väl kanske med åldern att göra - man är ju inte 25 längre...

Egentligen borde jag väl inte klaga för jag har haft ett fullt acceptabelt läge på jobbet 3 morgnar på raken och inte direkt slitit ihjäl mig. I alla fall inte i jämförelse med hur jag vet att det kan vara.

Jag blev erbjuden ett hedersuppdrag idag. Smickrande men jag vet inte om jag ska ta på mig det. Om jag tackar ja så blir jag ett av totalt 4 huvudskyddsombud på företaget. En på vardera av de största avdelningarna och ett sammankallande som liksom har huvudansvaret för skydds- och miljöarbetet i hela fabriken. Och nu har alltså jag tillfrågats inför fyllnadsvalet om jag vill kandidera.

Och... visst vill jag! Men....

Jag tycker att den som tar på sig såna jobb måste verkligen brinna för upgiften. Och det gör jag nog men frågan är väl om det kanske finns för många "brandsläckare" omkring mig i mitt vardagsliv. Hur ordnar jag t.ex barntillsyn om jag behöver åka bort på kurs en vecka eller två?

Och om jag accepterar och blir vald - hur blir det då när det blir en vakans i portvakten? För den vill jag i så fall gärna vara med och kriga om. Och om man leker med tanken att jag skulle få den så tillhör jag då genast en annan avdelning och måste kliva av uppdraget som HSO redan efter ett drygt halvår.

Lyxproblem? Javisst, absolut är det så med tanke på hur många svåra problem världen av idag har att brottas med. Men ibland klarnar tankarna när man skriver ner dem och den som inte orkar läsa kan ju bara låta bli. Det är ju ett fritt land!

Sen håller visst den lille hypokondriker som bor allra djupast inne i mig (och kommer fram väääldigt sällan) på att vakna till liv. Ikväll har jag känt av lite ont i halsen och en märklig känsla av att vara lite svullen bakom näsan. Och genast infinner sig oron att jag dragit på mig den där svininfluensan.

Får väl hoppas att det bara är en gammaldags hederlig bondförkylning! En sån har jag nog inte haft på 3-4 år så det kanske är dags. Eller ännu hellre att det bara är ett utslag av svensk pjålighet och inbillning. För i såna fall är jag ju pigg igen imorgon bitti och kan kasta mig in i torsdagens utmaningar med liv och lust.

Sov gott, kära ordbrukare, för det tänker jag göra! Godnatt!