Lördag morgon, Sundsvalls södra utkant. En underbart vacker höstdag! Frost på marken som börjar tina bort eftersom solen lyser från klarblå himmel på skog som brinner i tusen nyanser av gul-röd-brun-lilla m.fl färger.

Min första barnfria helg på evigheter och jag försöker varva ner så gott det går.

Och det finns ljus i slutet av min livstunnel just nu! För tidigt att vara säker ännu men det verkar som vi hittat rätt väg att få igång yngstingen igen. Jag håller de tummar jag har för att min intuition ska stämma!

Intuition föresten!

Det är visst inte riktigt "manligt" att säga att man har det, har jag förstått! Ett antal manliga kamrater på jobbet brukar le lite sett när man pratar om det. Och en del kvinnor blir t.o.m lite förnärmade, de tycker att det är deras område. Som om de hade ensamrätt! Typ...

Och visst är det så att intuition ofta är mer utvecklat hos det s.k täcka könet. (Var f-n kommer ordet "täck" ifrån? I DEN betydelsen, alltså.) Och kanske jag har fått nån gen för mycket från morsan eller nåt för jag påstår absolut att jag har en sjujävla intuition. Eller är det nåt jag har tränat upp genom livet...?

Frågor, frågor som nog inte går att besvara!

Sen måste jag återkomma till det där med Nobelpriset. Eftersom de använder min födelsedag till att dela ut det så tycker jag att jag har min fulla rätt att "tycka" i frågan.

Med tanke på alla kaotiska situationer där jag gått emellan här hemma och hindrat vissa av husets invånare att fysiskt skada varandra måste jag väl åtminstone ha varit nominerad för fredspriset! Jag tänker på alla de smällar, sparkar, klösningar jag tagit istället för den de var avsedda för. Nu gav de det till Obama och det kanske är ok även om jag tycker att det har varit mer "snack" än "verkstad" där än så länge! Men han kommer säkert att förtjäna det i efterhand om han inte redan gör det!

Dessutom delas ju fredspriset ut i Oslo av nån egendomlig anledning och vem vill åka till Norge?