Idag fick man åter en påminnelse om ett gammalt TV-program. Jag tänker på gamla fina "Helt apropå" som ju skojade friskt med Nobelpriset.

Nån som heter Herta Muller (hittade inte tyskt y på tangentbordet) ska alltså uppvaktas MYCKET furstligare än jag på MIN födelsedag. Å andra sidan kan jag ju alltid hävda att jag får Nobelpris varje år! Och ska sanningen fram så var jag nog närapå skolmogen innan jag förstod att det INTE var för mig man flaggade överallt den 10:e december varje år. Det är nog mitt tidigaste exempel på förlorade illussioner!

Fast... borde det inte egentligen vara så att ALLA svenskar som fyller år den dagen borde få ett eget Nobelpris? Eller åtminstone bjudas in till festen och käka rimmat skatbröst eller grillad kattuggla eller vad det nu blir i år?

Givetvis har jag aldrig hört talas om denna författare, än mindre läst nåt av hennes alster! Det har bara hänt ett fåtal gånger att jag känt till nobelpristagaren innan de får priset! Senast var väl Doris Lessing och före henne Dario Fo. Därför skrattade jag också gott och igenkännande av just "Helt-apropå-gängets" analys av denna företeelse. Minns att de fick ihop nåt om att för att få priset fick man inte vara översatt till något av de 20 största språken. Ingen inom 500 mils radie från Stockholm fick ha hört talas om författaren. (Utom akademins medlemmar förstås)

Men, men.... Så länge ens litterära alster handlar om denna klena ursäkt till blogg så är det nog bara att glömma det där med Nobelpriset. Fast visst skulle det sitta som en fläskläpp att få ta emot en mille (eller vad priset nu ligger på) ur kungens hand på födelsedagen!

Får väl börja skriva min bestseller snarast och satsa på 2010! Då ni! DÅ j***ar!

Nu är det liksom definitivt! Sommaren -09 är officielt över och nästan hösten också. Lite vemodigt känns det ju att demontera och bära bort utemöblerna och dotras jättestudsmatta. Men skönt också för snön verkar ju komma tidigt i år. Förra vintern blev studsmattan kvar ute p.g.a undertecknads slöhet.

Men i år har jag alltså "varit duktig" och utsidan är redo för vita veckor och månader.

Tomaterna jag sådde inomhus i våras gav riklig skörd men tyvärr hann de inte mogna så nu har jag en stor skål full med vackra men gröna tomater i fönstret i hopp om att solen ska ge dem rätt färg för att kunna ätas.

Bor jag kvar till våren ska jag börja odla dem redan i början av mars så de är stora och starka redan när de planteras ut. Fast jag vet ju inte om det berodde på det eller på den mulna och kyliga försommaren...

Höstdeppet börjar smyga sig på också. Eller så är det bara reaktion på allt kaos som varit här den sista tiden. Det har varit ont om ljuspunkter och glädjeämnen ett tag nu! Inte ens att hockeysäsongen gått igång har gett nåt att jubla åt - det går tung för mitt Timrå. Än har jag inte sett nån match så jag kan inte ens, på läktarexperters vis, peka på varför resultaten uteblir. Kanske jag köper hem länsderbyt mot MoDo ikväll och tittar på Canal Plus via datorn. Dessa möten med "arvfienden" brukar ju få både spelare och publik att tända till lite extra!

Nu är det dags att inventera kyl och frys efter lämplig lunchmat, sen kanske jag tar mig i kragen och städar förrådet som behövts göras i mer än ett år. Ett skitjobb men nå´n måste ju göra det!

Undrar varför den där nå´n nästan alltid är JAG...?