November är över oss. Den enda lilla förmildrande omständigheten som finns när jag dömer ut denna månad ska väl vara att den bara har trettio dagar. Till skillnad från sina efterföljare, monstermånaderna december och januari.

Här på mina breddgrader har november bröstat upp sig redan första dagen och liksom satt ner foten för att visa att nu är det nya tider, nu bestämmer jag. Vitt av frost och minus flera grader när jag vaknade imorse.

Jojo, nu börjas det! Vinterhelvetet!

För vintern som helhet finns denna gång en ganska stor förmildrande omståndighet, nämligen OS i Sotji, nånstans i bortre Ryssland där kylan biter ännu värre än här. Men det rör sig väl om c:a 2 veckor av den bara så min dom faller ändå hård över vintern och mina hatmånader (november till februari). Vintern kan dra åt h-e, enligt min mening!

Vad ska vi egentligen ha den till? De som absolut måste åka skidor kan väl åka rullskidor lika gärna. Hoppbackar finns ju för året-runt-bruk så då måste man väl kunna tillverka spår även för längdåkarna och backar för de alpina entusiasterna som de kan bryta benen i mitt i sommaren lika bra som under vintern.

Nej, med tanke på hur många som klagar på vädret i det här landet är det märkligt att ingen gör nåt åt det!

Den globala uppvämningen är, som vanligt, spårlöst borta när man verkligen behöver den.

När jag ändå är på gnällhumör måste jag återvända till ett annat ämne jag skrivit om förr - Pensionssystemet i det förlorade landet Sverige.

Nej, jag skrev inte fel - det SKA stå "förlorade" och inte förlovade för Sverige är inte förlovat längre. Den välfärd dagens gamla byggde åt oss monteras ner bit för bit och säljs ut till kapitalstarka personer som vill tjäna pengar på den och gärna sen flytta dessa pengar till nåt land som inte tycker att man behöver betala skatt.

Innan jag aktiverade "Nix" på mina telefoner blev jag ideligen uppringd av företag som ville åt mina surt förvärvade slantar. Förvalta dem åt mig. För mitt eget bästa.

För MITT bästa? Jo, kyss mig i arslet, vad de månar om någonting annat än sina egna vinster. Och om jag har lite tur så kanske mina slantar ökar i värde men gör de inte så får jag skylla mig själv. Och de stackars duvorna i stadens parker får svälta för att jag måste äta upp mina brödsmulor själv för att få den magra slanten att räcka mellan utbetalningarna. I kvällsdrakarna läser jag om hur massor av människor förlorat enorma summor på sina pensionspengar. Och är inte ett dugg förvånad. För de flesta av oss har inte en susning om hur vi bäst ska placera dem så att vi får maximal utdelning. Vi fick en valfrihet som vi inte kan utöva eftersom de flesta av oss inte har kunskaperna. Och vad ska man med en sån valfrihet till?

Det är som jag sagt nån gång förut i detta forum; Det där med valfrihet, kan det vara en så stor fråga egentligen? Jag menar... Hur många valar kan det finnas i fångenskap?

Samma gäller de där privatägda skolorna som nu senast Janne Josefsson i "Uppdrag granskning" drog ner brallorna på i veckan. De försöker återskapa vi-och-dom-samhället i än högre grad än vad som redan skett. De väljer bort "de dåliga eleverna" d.v.s de missanpassade, de stökiga och i förlängningen barnen till de sämst ställda så att skolorna ska bestå av "fina" barn istället. Barn till förälrar som alltid har råd att skicka med matsäck till skolutflykterna, som alltid har råd med de dyraste gympaskorna, skidor, skridskor, cyklar och mopeder.

Så jag hoppas ni är nöjda nu, ni som röstat fram den regering som styr oss. Inte för att andra sidan hade gjort det så mycket bättre, skillnaderna mellan blocken är numera marginell. Så marginell att det är fullt möjligt att sossar och moderater delar på Rosenbad vid den här tiden nästa höst.

Lek lite med tanken att någon av de senaste opinionsmätningarna blir valresultat. Där centern och KD åker ur riksdagen, FP klarar sig kvar med ett nödrop och SD får 10-12%. Jag kan aldrig tänka mig att varken Reinfeldt eller Löfvén sätter sig i regering med Åkesson och då återstår kanske bara en ohelig koalition.

I min ungdom hade detta varit fullkomligt otänkbart men idag är det fullt möjligt.

Huvvaligen, man ryser av obehag av många skäl idag!

Enda glädjeämnet är väl att mina stukade hjältar i Timrå IK spelade skjortan av Södetälje SK igår kväll och vann med hela 6-1. Jag minns knappt när de vann så stort hemma sist.

Så nu knyter jag näven i byxfickan och hoppas att de kan konservera den formen genom det uppehåll som nu följer och fortsätter visa var det rödvita skåpet ska stå under resten av säsongen!

Själv ska jag gå och se efter om kylskåpet står kvar och om det innehåller nåt trevligt jag kan hacka i mig som kombinerad frukost och lunch. Vi ses igen, kära ordbrukare! När andan faller på.

Ha en härlig fredag i Abisko, Ödåkra, Töreboda och Marstrand.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nästan nyss var det vinter. Sen kom våren smygande på tårna men motades ut av senkommen snö igen. Som inte stannade så länge utan försvann på några dagar. Men man hann knappt ens njuta av våren för de senaste tre dagarna har vi haft nästan sommarvä...

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar från Krister. Han skrev att reklamen spaltade upp min blogg alldeles för mycket. Jag svarade lite uppgivet att jag var medveten om saken men inte visste vad jag skulle göra åt det. Det vet jag nu. Och har ...

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...

Ibland undrar jag om demensen redan börjat smyga sig på mig. Fast om jag bara tänker efter en aning så vet jag ju att det inte är nåt nytt. Att då och då vara lite disträ är kanske en del av min personlighet. Då låter det genast mindre negativt. Bä...