"Ock, ock, ock... Nä, nog gå´ ´ne fäll i våran tid men hur ska ´ne gå för bå´na?"

Dessa ord citerade min far rätt flitigt under min uppväxt och hävdade att det var hans mormor som brukade säga så när hon förfasade sig över den tidens hemskheter som jazz, dansbanor, kortspel och rökning. Hon menade att det bar mot jordens undergång med alla de synder ungdomen ägnade sig åt.

Själv undrar jag stilla för mig själv...; Har det inte varit så i alla tider? Att den äldre generationen förfasat sig över ungdomens förfall ("Jo, det skulle ha varit i vår ungdom, det!")

Ger mig tusan på att redan de gamla grekerna - och inte bara de utan säkert romare, kelter och övriga också har ojat sig över hur ungdomen ser ut och beter sig.

I min egen barn- och ungdoms 60- och 70-tal var det inne med långt hår på killar och jag var förstås inget undantag. Lockpermanentat skulle det vara också så man fick övervinna motviljan mot att besöka salonger för damer för de gamla herrfriseringarna höll inte på med sånt fruntimmertrams som permanent. Där var det fortfarande "Klippas eller rakas?" och min frisör äääälskade att ställa den frågan till kunder under tolv som inte hade spår av skäggväxt.

Vår musik var också en källa till förtret för gammelfolket. Jag lyssnade under 70-talets första hälft mycket på engelska Mott The Hoople som enligt farsan inte var nåt annat än ett jävla slammer.

Minns att jag kontrade med att den jazz han gillade lät som om de olika instrumenten spelade varsin melodi. Plus att det fanns nån naturlag som sa att varje enskilt instrument skulle ha ett eget solo på minst tre minuter.

Ja, ja... Improviserad jazz förstår jag mig fortfarande inte på utan håller med farfar att "Det är bara ett jävla oljud!"

Så sörj inte över att era söner och döttrar gillar en helt annan sorts musik än du själv! Det är bara naturligt - det har varit så sedan Archimedes, Platons och Socrates dagar.

Vad som kanske är mer oroväckande är väl att dagens unga kanske glömmer bort att leva eftersom de måste lägga så otroligt mycket tid på att dokumentera sina liv i ord och bilder (precis som jag och övriga gör här).

Fotografera sin frukost och sina fötter i de nya foppatofflorna och liknande. Så hela världen får se...

Men jag försöker se det positivt. Kanske några blir medvetna om vilka kommunalgrå, tråkiga liv de har när de försöker försköna det på blogg, facebook, twitter eller instagram. Kanske gör de aktiva val för att hotta upp sina liv litegrann!

Själv fortsätter jag nog min gamla invanda vardagslunk och krafsar ner ett par rader om just ingenting här då jag får lust med det. Utan att försöka påskina att jag har roligare än någon annan. En tråkig blogg om ett ganska vanligt tråkigt liv. Där t.o.m en inbjudan till surströmmingsmiddag i en sommarstuga känns som ett stort event!

Nu ska jag hälla upp ett glas rödtjut att njuta av såhär i kvällningen. Bryr mig inte om att fotografera glaset - om ni inte tror mig ändå så är det knappast nåt som bekymrar mig nämnvärt...

Skål och godkväll på er, kära ordbrukare i världens alla hörn!