Fastan är över. Började avbryta så smått i förrgår för att igår återgå till fast föda helt och hållet. Det gick bra hela vägen och även om jag inte är lika euforiskt energisk som första gången jag fastade så känner jag mig mycket piggare.

Det märktes särskilt under mitt träningspass tidigare idag, allt gick liksom lättare.

Och när på året behövs lite extra power om inte just i dessa årets mörkaste dagar. Det är väl ungefär en vecka kvar av utförsbacken nu innan vi når botten och det vänder tillbaka mot ljuset igen.

Och eftersom gympasset var veckans första innehöll dagen även en uppstigning på vågen som berättade för mig att det nu finns åtta kilo mindre av mig än vid invägningen till tävlingen för en månad sedan. 8 kg på en månad är 2 kg i veckan vilket är ett helt ok resultat. Nu tar jag väl dagens notering med en liten nypa salt eftersom jag precis har avslutat fastan och då tappar man så mycket vätska att det kan se mycket ut på vågen. Nästa vägning är mer intressant.

Hur som helst så känns det bra inombords varje gång jag tvingat mig att träna och idag belönade jag mig själv med att ta en rejäl stund i bastun också efteråt. Dessvärre satt jag kanske lite i längsta laget för då jag klädde på mig efteråt såg jag att jag var rödögd som en mört (brukar bli det om jag bastar för länge, fråga mig inte varför).

Då jag kom hem hade dotra börjat förbereda sin älsklingsrätt till middag, stuvade makaroner med stekt rimmat fläsk, så då gjorde jag ostgratinerad blomkåls- och broccoligratäng åt mig själv eftersom jag inte äter pasta just nu. Och inte var jag ett enda dugg avundsjuk på deras mat, tyckte faktiskt att de borde varit avundsjuka på min. Den gratängen med stekt fläsk eller bacon till skulle man nog kunna bjuda kungen på, så mumsigt är det.

Och mätt blir jag på bara hälften så mycket som jag satte i mig innan fastan så det är nästan bara positivt just nu.

Ja, förutom det där förb... mörkret då, förstås!

I nämnda mörker ska jag om en stund ta en promenad till närbutiken och köpa frimärken till och posta mina julkort. Ifjol blev inga kort skickade men däremot fick jag själv ett oväntat kort som jag där och då lovade mig själv att återgälda i år. Min yngsta halvsyster, som jag inte har eller haft så mycket kontakt med genom åren, hade skrivit ett kort till mig och jag blev så glad över det att jag ringde henne och pratade en stund. Så i år ska både hon och mina andra två halvsyskon få julkort från mig.

Därmed tillönskas mina kära ordbrukare en angenäm onsdagkväll och natt tillsammans eller var för sig, ni väljer själva! Ha det gott i Hyllie, Skarpnäck, Torekov och Korpilombolo!