TV har jag skrivit om många gånger och nu kommer det mer! Mitt tittande brukar oftast bli som det blir, jag planerar sällan vad jag ska se. Ikväll var dock ett undantag då SVT sände en drygt två timmar lång hyllningskonsert för och med Bruce Springsteen. Min musikaliske husgud nummer ett.

Men tror ni inte att det hann gå nästan 20 minuter innan jag kom ihåg att det skulle sändas ikväll. Det var SVT24 som visade detta "Så-mycket-bättre" i kolossalformat. En maratonsändning där tjogvis av världsstjärnor som Sting, Neil Young, John Legend, Emylou Harris och Elton John (för att nämna några) gjorde sina egna tolkningar av Springsteens låtar. John Legends avskalade version av "Dancing in the dark" var magisk men kvällens allra största ögonblick var när några musiker som jag tyvärr glömt namnen på gjorde om den stillsamma "The goast of Tom Joad" till en riktigt tung rocklåt. Riktigt, riktigt bra var det!
Så du som, liksom jag, gillar Springsteen, kolla om SVTPlay har showen eller om du kan se den via programbiblioteket i digitalboxen för dig som har en sån. Örongodis för oss "tramps" som de amerikanska fansen kallar sig. 

Det drar ihop sig till läggdags men eftersom jag inte känner mig trött så satte jag mig här istället. SKulle kolla och godkänna en kommentar egentligen bara men... Ja, ni vet säkert hur det kan bli ibland.

Lägger ut ett youtubeklipp jag använt förut bara för att ni ska få ett litet smakprov på hur det kan låta..

SÅÅÅ ska det låta! Om Singelfarsan själv får välja...

Julen går obönhörligen mot sitt slut. Och det är inget som stör eller bekymrar mig det bittersta. Tvärtom så känns det, som alltid på senare tid, bara skönt att det är över. Ändå har jag inte drabbats av någon nämnvärd julhysteri. Andras julhysteri, menar jag, för hos mig finns inget sånt. Nuförtiden finns det absolut ingenting som jag tycker att jag "måste" som har med jul att göra. Vore jag barnlös skulle julen gå mig helt spårlöst förbi. 

Vi, jag och mina avkommor, var bjudna till deras morföräldrar igår och det blev ett alldeles lagom avslut av en julhelg där jag inte ansträngt mig nästan alls för att skapa julstämning. Det var, som alltid, roligt att träffa dem.

Jag är tacksam för att jag fått behålla kontakten med dem trots att jag inte längre lever med deras dotter. De har ju varit en del av mitt liv sedan sjuttiotalet så därför känns det fint att fortfarande få känna sig välkommen hos dem och även kunna välkomna dem i mitt hem då och då.

Imorgon och på tisdag och onsdag ska jag åter jobba i portvakten på mina lediga dagar. Men jag har ju jobbat mellandagarna där ett par gånger tidigare och vet ju att dessa dagar brukar vara de lugnaste på året. Jag har stängning de två första dagarna. Jobbar till klockan fem då men har i gengäld sovmorgon till halv nio. På onsdag ska jag öppna på morgonen klockan sex men slutar då vid halv tre ungefär.

Och när januari når fram till sin tjugofemte dag kommer jag att sätta stort värde på det tillskott de här dagarna ger på kontot för årets första månad brukar alltid vara tuff ekonomiskt. Så några kronor extra sitter inte i vägen då!

Nyårsafton vet jag ännu inte vad den kommer att innehålla men möjligen tillbringar jag den hos syster och svåger. Eller så ser jag "Grevinnan och betjänten" i egen soffa med två kattherrar som sällskap. De brukar turas om att ställa sig i mitt knä för klapp- och kliarstund när de får lust med det. Men mestadels så sover de ju så det är inte något stort besvär att vara kattvakt. Båda är kastrerade så det råder ingen rivalitet mellan dem. Tvärtom tycks de vara bästa polare för de låtsasbrottas en stund varje dag och avslutar matchen med att tvätta varandra innan de återgår till favoritsysslan (att ligga och sova).

Kanske man ska hoppas på att födas som katt i nästa liv. Visst far många katter illa på grund av idiotiska människors tro att sommarkatten klarar sig själv då de dumpar den efter sommarsemestern. Men de som hamnar i ett någorlunda bra hem har väl ganska behagliga liv ändå. Åtminstone de två kattoxar som bebor mitt hem.

Ko i Indien vore inte heller så tokigt. Det lär visst vara förbjudet att jäkta på dem med tutan om de får för sig att stå mitt i körbanan på gator och vägar. Man skulle alltså vara skyddad från all stress.

Nåja, det dröjer förhoppningsvis innan jag får veta hur det går med det där. Det KAN ju faktiskt också vara så att det bara tar slut och sen har man haft sin tid i rampljuset. Eller som en kompis från 80-talet brukade uttrycka saken; "Man ska passa på att njuta av livet medan det pågår för tänk bara hur länge man ska vara död sen!"

Och död är jag ju inte ännu - jag bloggar ju! Och orkar till och med tillönska mina ordbrukare en god fortsättning på helgerna och ett gott nytt 2016 utifall att det inte blir mer bloggat på den här sidan nyår.