Äntligen färdigjobbat för i år. Min ordinarie portvaktskollega blev sjuk igår och måste åka hem så imorse åkte jag dit med starka farhågor att tvingas jobba ända till klockan fem. Men min temporäre chef lyckades få fatt i deras andra vikarie som dök upp strax före kl. 14 och löste av mig. 

Så då kunde jag åka hem och köra igång nästa plikt - tvättstugan. Tvättunnan påminde om en dräktig elefanthona, så svullen och fet såg den ut. Tre fulla maskiner men som tur är har jag en god son som både hängde omgång nr ett och sen både tvättade och hängde laddning nummer två. 

Under tiden uppfyllde jag mitt löfte till hans lillebror att skjutsa honom till elektronikjätten i Birsta där han beställt och betalt en ny, stor men platt TV. När jag väl kommit hem och hängt maskin nummer tre började whiskyflaskan i skåpet att ropa förföriskt. Den sa att jag hade förtjänat en liten stänkare. En dragnagel. En styrketår.

Men jag motstod frestelsen och beslöt att möjligen då all tvätt är upphämtade och tvättstugan städad kan det bli tal om någon styrketår. Annar brukar jag ofta predika tesen att det bästa sättet att bli av med en frestelse är att falla för den! Men inte denna gång, alltså!

Min bloggvän från de djupa skogarna i grannlandskapet Jämtland kommenterade mitt förra inlägg och funderade över varför det vissa dagar inte gick att kommentera min blogg. Och det vet jag förstås lika lite om som hon.

Men man kan ju undra vart alla ord och bokstäver som ibland försvinner ut i cyberrymden tar vägen. Nån gång har jag hört sägas att allt förändras hela tiden. Människor, djur och växter föds, lever och dör. Sen förmultnar vi och blir ny jord för andra växter att växa i, för nya människor att odla och äta från. För nya kossor, älgar och andra att beta av.

MEN... den totala mängden materia i universum lär vara konstant. Det finns alltså en viss mängd av alla grundämnena och den förändras egentligen inte, bara byter skepnad. Från vatten till is eller ånga, från människa till matjord, från berg till grus etc. Men vart tar orden vägen? Kan de verkligen bara försvinna och bli till ingenting?

Och alla gamla trötta år som tar slut, vart tar de vägen? Om lite mer än ett dygn står vi ju beredda att ge 2015 nådastöten så att det ramlar in i evigheten. Men vart? Vart tar de vägen sen?

Nej, jag blev visst lite för filosofisk. Det känns lite som om jag håller på att måla in mig i ett hörn som kan bli svårt att ta sig ur. Därför gör jag som politikerna ofta gör när de blir pressade eller märker att de gör sig löjliga - jag byter helt enkelt ämne!

Så vad tror ni om framtiden? Är ni för eller emot?

Det enda som är säkert med den är ju att den kommer. Och ju äldre man blir desto mindre framtid har man. Men hur mycket vet ju, som tur är, nästan ingen av oss. Så kanske man borde avge som nyårslöfte att leva varje dag som om det vore ens sista. Det blir förstås svårt eftersom gångna tider lärt oss att man inte är i form för det varje dag.

Nej, vi släpper det där med nyårslöften också. Jag kommer att avge samma som jag gjort i bortåt trettio år - att jag ska försöka snusa ett år till samt att inte heller nästa år gå med i nykerthetsrörelsen.

Inget ont sagt om IOGT-NTO annars men mina erfarenheter av dem är inte så roliga. Jag är ju uppvuxen i en släkt av organiserade nykerister och längtar inte efter att umgås med den typ av folk som fanns representerade i den lokalavdelning mina nära var med i.

Så... det blir väl som vanligt som i Eldkvarns låt... "Pojkar, pojkar, pojkar, här kommer ett hundår till"

Nejdå, kära ordbrukare, jag skojar. Givetvis blir det vad vi själva gör det till! Så låt oss lägga 2015 till handlingarna nu och istället för att festa ut det gamla året festar vi IN det nya.

Gott nytt 2016 på er, grevar, baroner, rörmokare, advokater, parkeringsvakter, läkare och trappstäderskor i hela världen! Låt 2016 bli året då krigen tar slut så ingen behöver fly för sitt liv. Året då vi rika delar med oss till de fattigaste så ingen behöver svälta. Samt året då Timrå IK, mot alla odds, tar sig tillbaka till SHL för att stanna!

Amen!