Orden i rubriken lär vara ett citat av förfataren och krönikören Torsten Ehrenmark. Varför jag lånat dem ska ni nog bli varse innan inlägget är över.

Vintern är över oss. Med full kraft från första stund. Inget jävla duttande med några cm snö som tinar bort efter en dag utan rejäla mängder (20-25 cm) och flera minusgrader. Det är mycke möjigt att den här vinterns första snö blir det sista som smälter till våren. Igår och i förrgår vräkte det ner oavbrutet hela dagen och natten emellan också.

Då är det ju tur att man kan hitta små ljuspunkter på andra sätt. Sånt som gör dagen mer uthärdlig.

Efter viss tvekan sopade jag Madame Citroen någorlunda fri från vitvaror och tog Gud i hågen med förhoppningen att jag skulle kunna ta mig till min arbetsplats dit jag var kallade på ett möte klockan nio imorse.

Jodå, det gick. Och det gick bra. TROTS sommardäck på bilen. Åkte förbi däckfirman men där var kön ungefär 12-15 bilar så även om de är snabba skulle jag ha fått vänta säkert ett par timmar.

Något modstulen åkte jag då till Willys för att proviantera lite.

Och där låg det! Tecknet på att när allt är som jävligast kan det dyka upp små glädjeämnen som piggar upp en i alla fall för stunden. I charkdisken fann jag en alldeles utsökt rimmad fläsklägg och hanna precis ta den före en annan gubbe som också hade spanat i samma köttstycke som jag.

Nämnda köttstycke har precis kokat färdigt och står och svalnar i sitt spad av vatten, kryddpeppar, salt, lagerblad samt en gul lök delad på mitten. Kokspadet ska silas av sedan för att koka kålrot, potatis och morötter till rotmoset som får utgöra meningen med livet just denna novembertisdag.

Av nån outgrundlig anledning gled min tanke nu över på en händelse ur livet, en sann anekdot från sent 70+tal. Så dags i livet hade jag en arbetskamrat som helt saknade skam i kroppen. Han kunde säga precis vad som föll honom in till nästan vem som helst. Låt oss kalla honom Olle.

En gång stötte vi ihop på Systembolaget, han och jag. Vi stod i varsin kö men jag hade många fler före mig än han. Det skojade han förstås om men när det bara var den äldre damen framför honom kvar så stannade hans kö upp rätt ordentligt. Den smått fisförnäma tanten med både hatt och handväska plockade fram ett fullklottrat A4.papper och började räkna upp vad hon skulle ha. Flera gånger berättade hon också med hög röst vad hon skulle servera sina gäster och liksom stämde av med damen i kassan att hon valt rätt drycker. Dessutom berättade hon för expediten (och alla andra i lokalen) att Ture inte ville ha rödvin så hon måste ha ett par öl åt honom. Samt att Margit inte tålde skaldjur så hon skulle få nåt annat till förrätt. "Kan hon dricka samma vin som vi andra då?"

Vi andra kunde alltså snart både hennes meny och gästlista

När jag hade handlat mitt och vände mig för att gå blev det så Olles tur. Då plockar han fram en konservburk ur ICA-kassen han hade i handen och imiterade den förnäma damen...

"Jo, jag har köpt en burk Mor Olgas Pölsa här. Kan det komma nåt annat vin på tal än brännvin till det? Nähä, jag tänkte väl det. En hela renat, tack!"

Gissningsvis 30-40 människor i lokalen brast förstås i skratt. Utom kanske den lilla tanten som handlat. Men hon var på väg ut och jag är inte säker på att hon ens hörde. OCH... expediten som stod mittemot Olle på andra sidan disken snörpte på munnen och tittade på Olle.

"Du är bestämt inte riktigt nykter, du! Kom tillbaka när du har nyktrat till!"

DÅ... utbröt en om möjligt ännu större skrattsalva. För ALLA i lokalen, utom just den expediten, hade fattat att Olle var en av dessa amatörkomiker som inte gärna missar en chans att få folk att skratta. 

Andra kunder och expeditens kolleger lyckades också få henne att inse det så Olle fick sitt helrör.

"Men jag går aldrig mer till hennes kassa", sa han då vi pratade om saken en tid senare.

Nu är ju det problemet ur världen för länge sen eftersom vi numera är betrodda med att själva hämta våra bäska droppar, Cointreau, Explorer eller Päroncognac för att sedan välja rätt kassakö. Förr var det ju rena lotteriet vilken kö man ställde sig i..

Som avslutning för idag ska jag lägga till en bild (som jag så sällan gör) som visar att det inte bara är gott - Det är vackert också! Låt mig presentera min middag från tidgare idag! Fläsklägg, hemlagat rotmos och till detta en klick Västerviks Senap samt glaset fullt från Mittsverige Vatten. Top nodge rakt igenom, alltså!

 

skogsnuvan

9 november 2016 09:08

Det här inlägget var minsann kul. Stämde så bra på mig. Även jag kokade fläsklägg och gjorde rotmos igår för första gången på många år och brorsan och jag åt så vi nästan fick paltkoma. Det var så otroligt gott men inte något man lagar om man inte har gott om tid. Av spadet som blev över så kokar jag ärtsoppa idag. Jag ska besikta bilen idag och som tur var så bytte brorsan till vinterdäck igår för nu är det snö och storm och väldigt gruvsamt att ge sig ut på sommardäck. Vet inte ens om jag tagit mig uppför backen från uthuset Håll tummarna för mig

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Göran

9 november 2016 11:02

Oj, det är till att ta vara på gudagåvorna ordentligt ser jag. Ärtsoppa får bli en annan gång för mig. Men rotmos och fläsklägg är ju egentligen lättlagad mat även om det tar lite tid i anspråk. Jag försöker hålla gammal svensk mattradition levande till kommande generation men lyckas inte så värst. De blir gladare av pizza och tacos än av rotmos.
Dock ska jag ta en sväng till på Willys och se om jag hittar en fin bit till att frysa in för kommande ärtsoppa.

 

gun

9 november 2016 18:39

Hoppsan.... Västerviks senap:)!!!! Är den så populär norr ut?
Rotmos är såååååååååååå gott!!
gun

http://anthilias.bloggplatsen.se

Göran

9 november 2016 20:17

Jodå, den gillar vi även om det finns lokala sorter som också är goda (Johnys, Graveleijs m.fl) Då och då får man även tag på Edwins senap, även den från Västervik om jag inte minns fel. Men till jul gör jag min egen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Som de flesta av mina trognaste ordbrukare redan vet så funderar jag en hel del över likheter och skillnader mellan Sverige förr och nu, mellan Sverige och världen. Och då framför allt skilnaderna mellan oss och USA. Och jag vill, för död och pina,...

Nästan nyss var det vinter. Sen kom våren smygande på tårna men motades ut av senkommen snö igen. Som inte stannade så länge utan försvann på några dagar. Men man hann knappt ens njuta av våren för de senaste tre dagarna har vi haft nästan sommarvä...

På mitt förra inlägg fick jag en kommentar från Krister. Han skrev att reklamen spaltade upp min blogg alldeles för mycket. Jag svarade lite uppgivet att jag var medveten om saken men inte visste vad jag skulle göra åt det. Det vet jag nu. Och har ...

Succé även igår i hockey-VM för vårt käraste landslag, Tre Kronor. Igår var det Tysklands tur att få en lektion i "hur den svenska grisen biter". Citatet vet jag inte varifrån det kommer men jag gillar att använda det emellanåt. Det blev rena, rama...

Den trettonde idag. Men inte fredag den trettonde som jag hade som rubrik på mitt hittills enda blogginlägg för detta datum. Lite märkligt att det bara finns ett eftersom jag redan för två år sedan satte upp målet att varje datum på året skulle inneh...