Ikväll smäller det i NHK Arena alldeles intill motorvägen förbi Timrå. "Slaget om Västernorrland" eller "Surströmmingsderbyt" (sytande på att Röda ulven och Oskars sponsrar resoektive lag)

Nu är det alltså dags för de rödvita att visa de där Nolaskogsarna var skåpet ska stå. Vi har revansch att utkräva efter neslig förlust i höstas i Ö-vik.

Den gången var visst Timrå kvar i bussen då första perioden drog igång. En av de sämre matcher man gjort den här säsongen. Så jag förväntar mig en rejäl uppryckning ikväll.

Men att Timrå ligger topp-tre och Modo krigar på undre halvan har ingen som helst betydelse i en sådan här match. Det här en sån där kamp då det visar sig vem som krigar för klubbmärket och inte. Vi har en hatkärlek mellan oss, vi och Modoiterna och de mest primitiva av oss gläds nästan mer när motståndarlaget förlorar än när egna laget vinner.

Men sånt håller inte jag på med. Jag vill varken Modo, Ö-vik eller Ångermanland något ont så länge de förlorar mot Timrå. Och genom historien finns det ett antal Modo-matcher som etsat sig kvar lite extra i minnet.

Den första ägde nog rum i början av 70-talet innan elitseriens tillkomst. Det var sista matchen i grundserien (Norrra Allsvenskan) och vinnande lag skulle bli fyra i serien och därmed gå till slutspel. Och Timrå tog ledningen och ökade på den ända upp till fem eller sex mål mot noll. Då fick en Modospelare plötsligt ett smörpass i mittzonen och därmed friläge med TIK;s målvakt Christer Sehlstedt. Som chansade på att åka ut och möta Modoiten men blev bortfintad och liggande på isen medan Nolaskogsar´n gled mot det tomma målet för att sprätta upp pucken i nättaket. Men... han missade, trots tom bur, och pucken gick strax över ribban!

I den stunden insåg jag vad äkta skadeglädje är för elakare flatskratt har nog aldrig rungat i den ishallen.

I mycket mer modern tid satt jag på läktaren under en slutspelsmatch (kanske 7-8 år sedan) och var alldeles lugn. Jag tyckte jag såg alla de tecken hos Timrå som brukar föregå en seger men allt ändrades på ett par sekunder. Efter ett ihopslag med klubborna i Timrås försvarszon flög pucken högt upp bland lamporna och Johan Backlund, som stod i Timrås mål försökte följa dem med blicken men den landade i nacken på honom och studsade in i mål.

Och erfarenheten säger mig att det lag som gör sådana mål oftast vinner matchen eftersom de sänker självförtroendet på den som släpper in det så mycket.

Och det är väl precis det det kommer att handla om ikväll - att får det andra laget ur balans. Då kommer också misstagen, felpassen och snubblandet som kan utnyttjas av de andra. "Det är små marginaler!", säger ofta coacherna i intervjumikrofonen. Och visst är det en klyscha men det ligger mycket i det också.

Har inte riktigt bestämt om jag ska se matchen på plats eller hemifrån. Men eftersom C-More tydligen fattat att Timrå spelar bra hockey som dessutom är rolig att titta på så har de bestämt sig för att visa matchen på TV ikväll. Så soffan lockar också...